pernilla wahlman

I dag var det journalistlunch igen. Maten var god. Tv-reportrarna åt upp och gick. Fräckt.
Jag stannade i alla fall hela föreläsningen, trots att jag egentligen också kom dit för maten.

Brolin-kopian vill att jag ska blogga lite om honom också och då kan jag berätta att det är ofta han som börjar skrika på Brynäsmatcherna.
- Bryyyyyyyyyyyyyyynäääääääääääääääääs! skriker han högt och tydligt tills klacken hakar på.
I förrgår när Brynäs vann över HV lät han inte så mycket i och för sig. Jag hörde honom bara tills Jacob Markström fick en puck på halsen. Efter det verkade även Brolin-kopian ha tappat luften. HVs målvakt Stefan Liv var för övrigt väldigt gullig när han åkte och klappade om Markström. Innan dess hade han oroligt åkt omkring och frågat vad som händer.

Jag såg även att Ola Svanberg fick sy ett stygn på läppen utan bedövning. Jag sa det till några killar som självklart inte tyckte att det var någonting att bli imponerad över.

Brolin-kopian tyckte i alla fall att det var lite coolt. Han sa det nyss när vi pratade. Pratar gör vi ofta. Han ringer vanligen både morgon, middag och kväll. Ofta är det busringningar.

Så sist jag var på fest hos honom skulle jag ge igen lite. Jag hittade en massa gosedjur i hans sovrum som jag bäddade ner lite här och var i hans säng tillsammans med en bild på honom. Han blev förbannad och skrek gång på gång:
- Vem har bäddat ner mig som ett lik?
Jag låtsades inte förstå vad han pratade om. Då bad han om ursäkt flera gånger och jag fick lite dåligt samvete.
Så sanningen Brolin-kopian, är att det var jag som bäddade ner dig som ett lik, men med lite hjälp av en till i och för sig.