pernilla wahlman

Anders och jag lunchade på min favoritfredagsrestaurang. Trots att den heter Greken serveras då en väldans god strömming. Till efterrätt får man pannacotta om man hinner på dem, men jag är så rutinerad så jag hämtar efterrätten före maten.

Nu är jag och mina hundar på besök hos mitt ex på hans kontor. Exet heter Klas och jobbar med film. Vi var ensamma här i början, men sedan droppade hans chef in. Hundarna gick till attack direkt, men chefen höll god min och frågade om jag ville ha kaffe.
Jag är för övrigt polare med chefen också. Vi brukar festa ihop, så därför funkar det fint att jag glider in här ibland när jag behöver datorhjälp eller om jag vill fika.
Mensa-Bisse jobbar också på det här företaget. Han droppade in en stund efter chefen.
- Attack! skrek Klas till mina hundar.
Det blev ett jävla liv.

Nu dricker jag kaffe och väntar på inspiration att gå till gymmet. Efter gymmet blir det ett snabbt jobb och sedan är det fest med mina lärarkollegor. Fyra år efter jag gick ut gymnasiet ringde de och frågade om jag ville bli lärare där. Jag trodde då att lärarna satt hemma och rättade prov på helgerna. Nu har jag helt ändrar uppfattning. De festar. Och de gör det ordentlig. Ryktet säger ju att journalisterna är bra på den grejen. Jag kan berätta att lärarna är bättre. Mycket bättre.