pernilla wahlman

Wild Kids ska spelas in i Furuviksparken, så jag var där i dag och plåtade lite. Egentligen vill jag också vara med i programmet, men det är ju tyvärr bara för barn.

Jag fick i alla fall äran att praktisera där när jag gick i högstadiet. Då var jag inne hos aporna mest hela tiden. Jag tog med presenter och leksaker till dem varje dag. Orangutanghonan Igge sträckte ut sin hand genom gallret så att jag kunde stå och hålla i den. Så fort jag släppte taget skyndade hon sig att sätta upp handen framför näsan för att lukta. Det var min bästa praktikplats någonsin.

Nu har jag i alla fall hitta ett eget Wild Kids projekt. Jag var ut med en kollega som arbetat som volontär i Bolivia. Hon var där en månad och hjälpte djur som farit illa. Varje morgon kom en apa springande mot henne och gav henne en stor kram. När hon kramats färdigt gick hon vidare till sin riktiga uppgift, nämligen att varje dag gå ut och gå med en puma. De gick långa promenader i djungeln och de var ofta nere vid vattnet och badade. Det måste jag också få göra någon gång i livet. Det låter ju helt fantastiskt.