pernilla wahlman

I går ringde Eniro och ville komma på hembesök. Inte nog med att de ringer och drygar, nu vill de komma hem också. Men jag tackade nej, för jag har lärt mig en läxa. En gång när Jehovas kom och delade ut Vakttornet, frågade de om de kunde komma tillbaka för att höra vad jag tyckte om tidningen. Jag svarade att det gick bra och några veckor senare kom en hel Jehovasarmé.

På hockeyn i går berättade en funktionär att en polis ringt och frågat efter mig. De undrade vem som tagit bilden på när Sundlöv ligger i gången. Polisen verkar ha missat att mitt namn står under bilden plus att det är en bylinebild på mig där. De ville i alla fall veta om jag hade flera bilder på slagsmålet i spelargången. Även Expressen ringde och undrade om jag kunde tänka mig att sälja mina bilder till dem. Tänk att en suddig liten bild kan få så mycket uppmärksamhet.

Roligt på hockeyn var att foto-Britt kom på besök. David tyckte inte att det var någon bra idé, för Britt och jag brukar tydligen flamsa sägs det. I går skötte vi oss ganska bra. Det enda jag försökte var att lura ut Britt på isen lite tidigare än det var tänkt. Hon skulle nämligen plåta en prisutdelning i pausen.
- Jag måste komma ut på isen. Hur gör jag? frågade hon mig.
Jag öppnade direkt dörren till sargen och sa åt henne att gå ut där. Det skulle ha varit roligt att se Britt springa omkring där ute när ismaskinerna kom, men hon anade ugglor i mossen eftersom jag började skratta.
- Nä, nu blir jag orolig. Vad är det? frågade hon gång på gång, medan jag knuffade henne mot isen.

I går på min fotolektion hade vi en egen liten DJ. Per kom in och spelade skivor för mina elever medan de fixade med sina bilder. Han sa att det var inspirationsmusik. Först fick vi lyssna på jazz, sedan blev det indiskt disco och det hela avslutades med hans favorit inspirationslåt som tydligen är Just D:s ”Hubbabubba”. Om inspirationen flödade återstår att se, för snart ska jag åka och hämta elevernas inlämnade uppgifter.