pernilla wahlman

Det första papperet jag fick fylla i på flygkursen i går var ett bindande avtal. Efter det fyllde jag i närmaste anhörig.

Trots att jag arbetar som lärare själv är jag ingen toppenelev direkt. Inga böcker hade jag med mig. Inte heller hade jag varit och gjort läkarundersökningen som jag borde ha fixat. Jag hade inte heller något personbevis eller något utdrag från polismyndigheten. Men jag kom i tid i alla fall.

- Varför går ni kursen? undrade flygläraren.

- Jag är lite uttråkad, svarade jag.

Sedan gick vi ut och tittade på flygplanen. Jag förstår verkligen inte hur jag ska våga flyga själv, men det behöver jag inte grubbla på nu. Det problemet skjuter jag på framtiden.