pernilla wahlman

Kattis bjöd mig på frukost och lunch i dag. Medan hon lagade vegetarisk mat till mig lekte jag med hennes barn i deras minikök. Vi lekte steka kyckling. De har en liten, mjuk gosedjurskyckling som precis passar i barnens lilla stekpanna.

Först plockade vi kycklingens fjädrar, sedan lade vi kycklingen i stekpannan och stekte på det lilla livet. Kycklingen pep och skrek hela tiden.
- Du har själv en Canada goose-jacka, påpekade Kattis.
Då bytte vi lek.

I stället ritade vi teckningar och pysslade med pärlor.
- Jag vill också ha sådana här pärlburkar, sa jag.
Vips så kom Katis med ett inslaget paket och jag fick nya pärlburkar som jag kan pyssla med hemma.

På eftermiddagen skulle jag boxas med André, men han kände sig tyvärr lite krasslig så han ville bara fika. Han bjöd på wienerbröd för att jag skulle vara snäll och inte tjata på honom.
Senare messade jag att han skulle krya på sig och att han kan höra av sig om han blir sämre och måste ha skjuts in till sjukhuset. Det märkliga är att han troligen blev bra så fort han kom hem, för nu vill han ut och dricka öl.