pernilla wahlman

Nu är jag tillbaka från fina Värmland. Efter mer än tio timmar i bil skulle det vara underbart skönt med en dusch när jag kommer hem. Men det blir inget av med det. I morse såg jag nämligen en nära släkting till tarantellan sittandes på mitt toapapper. Jag brukar inte vara fjantig med spindlar, men den här är så otäck och enormt stor så jag vågar inte bära ut den själv. Jag har försökt att begära förstärkning, men det är ingen som vill sträcka ut en hjälpande hand.