pernilla wahlman

Britt och jag hade lite tid över på jobbet en dag och då bestämde vi att hon skulle göra en tavla åt mig. Hon bestämde att det var jag som skulle vara motivet, så hon plåtade och plåtade och plåtade. Jag sprang, jag satt, jag stod, men Britt blev inte nöjd.
- Pernilla du som brukar vara så fin, nu ser du förjävlig ut, konstaterade hon.
Jag berättade det för min mamma och hon skrattade och tyckte att det var jätteroligt. Det känns verkligen bra att vara omgiven av så snälla och fina människor.