pernilla wahlman

När jag var yngre var mitt stora intresse hästar. Jag tävlade lite hoppning, men mest dressyr. Min älskling hette Lilla Blå. Han hade knallblå ögon och kastade av nästan alla som red på honom. I boxen lutade han sig ofta mot väggen så att man hamnade i kläm och där fick man sitta ett bra tag innan han flyttade sig. När man öppnade boxdörren tokrusade han ut för att hinna fram och ta några tuggor ur havrevagnen. Han var en riktig gobit.

I går träffades 10 tjejer från stalltiden. Hemma hos Elin började vi med en presentation för att uppdatera oss om vad alla gjort de senaste 10-15 åren. Vi pratade massor, så vi fick ringa och skjuta på bordsreservationen som vi gjort och trots det kom vi för sent i alla fall. När vi ätit färdigt gick vi ut och dansade. Det var väldigt roligt att träffa alla igen, så det här ska bli till en årlig vana.

Det enda lite tråkiga med den här kvällen var att TT-Jimmy som flyttat härifrån var hemma i helgen. Han, Annelie och Brolin-kopian visste att jag var ute och dansade så de ställde sig utanför krogen vid stängning för att de tänkte att vi skulle gå tillsammans hem. Det var verkligen gulligt gjort, men tyvärr hade jag gått tidigare för att svulla på mc Donalds.

I dag träffade jag i alla fall TT-Jimmy en snabbis på fotbollen där Gefle vann över Brommapojkarna. Han hjälpte mig som vanligt med spelarnamnen. Han är rätt bra på det, men framförallt är han en riktig språkbegåvning. Jag kände där på fotbollen att jag saknar den där språkrättar-tönten en hel del, så jag tycker att han ska flytta tillbaka hem. Jag kände även att jag saknat mina stallvänner, så även dem vill jag träffa oftare.