pernilla wahlman

Britt ringde i dag och frågade om jag tog stryptag på henne i går. Hon hade tydligen promenerat på stranden i dag och plötsligt dök det minnet upp. Det var ingen större idé att förneka det hela eftersom cirka hundra personer såg att jag gjorde det.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mitt beteende, men jag tyckte nog att Britt fick alldeles för mycket uppmärksamhet och jag hamnade i skymundan. När Britt väl kommit i gång som konferencier verkade hon inte alls ha några planer på att låta mig säga någonting. Tillslut kokade det liksom över.

Min uppgift fick i stället bli att stå och hålla ett stativ med en discokula som skulle hänga över hennes huvud. Jag passade på att slå på henne lite med kulan. Jenny ryckte in och tog över stativet och jag fick i stället hålla i lampan som vi skulle lysa på kulan med. Då försöka jag att blända henne lite, så även den sysslan togs ifrån mig. Det var då jag tog ett stryptag på henne och drog henne lite fram och tillbaka. Men inte gav Britt upp för det. Hon glänste vidare och vägrade att sluta prata.