pernilla wahlman

I morse var jag på gymnasieskolan och visade bilder igen. Eleverna som enligt många forskare har trötthormon i kroppen gör det bra som tar sig upp och går till skolan i hyfsad tid i alla fall.

 

På eftermiddagen åkte jag runt med en reporter och fotograferade. Oftast är det fotografen som kör, men nu var det lyxigt värre. Inte nog med att jag var passagerare, varje gång jag skulle ut ur bilen fick han gå runt och öppna dörren åt mig för handtaget var trasigt.

 

Efteråt bjöd han dessutom på fika. Hela dagen fortsatte sedan i fikats tecken. Jag tog min träningsväska och benen började gå ner för trapporna, men plötsligt sa hjärnan åt dom att vända för att gå in och äta ännu flera kakor. Det verkar nästan lite si och så med min disciplin.