pernilla wahlman

Inte förrän nu har jag hunnit läsa tidningarna som kom ut under bröllopshelgen. Jag ser på reportern Annikas och min byline att vi liksom växte in i rollen. Första dagen var det en vanlig bild, trots att jag står ovanligt konstigt och fult med armarna. Annika tyckte att vi skulle stå så varje gång, men så blev det inte eftersom vi åkte till älgparken och plåtade oss med älgen Daniel.

 

Dagen efter vi träffat den kungliga älgen tyckte vi att vi kommit in i rollen som hovreportrar så bra att vi satte på oss tiaror och på självaste bröllopsdagen bytte vi tiarorna mot kronor och t-shirtar med Daniel och Victoria som tryck. Vi ville egentligen ha en annan t-shirt som var mycket roligare, men den såldes såklart inte i Ockelbo. Det var i alla fall en bild på Daniel med en keps och på den stod det ”Det går bra nu.”

 

Det var en trevlig helg men med en mycket bitter eftersmak. Annika och jag var nämligen riktigt nyttiga när vi åt våra hotellfrukostar. Vi tog fil och hällde på en massa nötter och det resulterade i att vi nu har fått någonting som kallas pinjemun. Annika googlade upp det och ringde mig. Allt vi äter nu smakar illa, riktigt illa, så vill man banta kan man överdosera pinjenötter.

 

Det vidrigaste är för tillfället äpple. Rödlök smakar så starkt att jag inte kan äta det. Jag kan inte ens äta en mild ost. Tydligen får man det här om man ätit för mycket pinjenötter och det hela kan sitta kvar i flera veckor. Annika var i alla fall gullig och ringde upp mig för att informera om att hon kommit på vad som smakar bra. Numera äter vi vattenmelon. Den är lagom stark för oss.