pernilla wahlman

Min Comviqtelefon har varit ur funktion hela dagen. Jag kunde inte ringa eller skicka sms, bara ta emot. Jobbigt att det hände just i dag när jag fick så många fina gratulationer på min stora dag (namnsdag) som jag ville tacka för. Tack vare Comviq verkade jag otacksam från morgon till kväll.

 

Brolin-kopian ringde och var upprörd.

-       Jag kastade nyss på luren i örat på mamma.

-       På mors dag och allt?

-       Hon frågade om jag skulle följa med till mormor och äta och jag svarade att jag inte visste. Då sa hon besviket: ”Men vad ska mormor tycka om det”. Jag blev så arg att jag kastade på luren.

-       Vad är det för fasoner?

-       Jag vet, hur kunde hon fråga det?

-       Nu tänkte jag i och för sig på ditt beteende.

 

Själv är jag så väluppfostrad och fin. I dag till exempel ringde jag min bror för att påminna honom om att det är mors dag. Sedan låg jag inne på soffan halva dagen hemma hos mamma och vaktade telefonen. Gång på gång ringde min bror och jag svarade hela tiden att mamma var ute. Först gick det bra att vara inne trots att solen sken, för det gick en bra film om pingviner på tv. Efter det tittade jag på en rolig tecknad serie, men därefter blev jag uttråkad och lämnade min vaktposition.

Är på ungomsidrottsarrangemanget från helvetet: GD-Gif-olympiaden.

Så skrev min vän på facebook när han gick dit för att se sin son tävla. Många föräldrar gick runt där och suckade, men jag och barnen hade i alla fall trevligt.

Nykter och dan sitter jag nu här en fredagskväll. Inte bara för att jag ska upp tidigt i morgon och fotografera barn som hoppar längd, stöter kula och springer, jag är även stand by i natt. Ulrika hoppas att hon ska föda så jag ska kanske rycka in och passa hennes andra barn. Eller om jag ska köra in henne till bb. Helst vill jag följa med in och heja på, men jag vet inte hur uppskattat det skulle vara.

”Jösses Pernilla, är alla varnade?” var Britts kommentar när hon hörde att jag gått från teori till praktik.

I dag tog jag min andra lektion och jag blev förvånad själv att det gick så bra.

”Nu ska vi svänga nittio grader” sa läraren och det gjorde planet på en gång.

”Är det du som svänger nu?” undrade jag.

”Nej, jag gör ingenting, det är du som svänger” svarade han.

Så det så. Det var jag som svängde. Det känns bra, men det skulle såklart kännas ännu bättre om jag visste hur det hela gick till.

Det var min första riktiga flyglektion i dag. Jag började med att flyga hem till mamma och cirkulera över huset så att hon kunde komma ut och vinka. På vägen dit fotograferade jag ganska mycket.

-       Nej, nu får det vara färdigt med din sightseeing. Nu får du ta över, sa flygläraren efter ett tag.

 

Jag svängde lite fram och tillbaka och sänkte och höjde nosen. Efter det gjorde vi två studs och gå som det kallas när man sätter ner hjulen på landningsbanan och sedan lyfter direkt igen.

 

Därefter var det redan dags att prova på ett motorhaveri, så läraren drog ner på motorvarven för att visa hur det blir om motorn lägger av. Vi gjorde en liten skenlandning på en åker och därefter gjorde han några kraftiga svängar som verkligen kändes som en bergochdalbana. Det hela var väl inte direkt behagligt, men jag skrattade av ren nervositet så han trodde jag hade roligt och fortsatte.

Sedan landade vi och då fick jag istället åka sicksack mellan linjerna på landningsbanan. En gång var jag på väg ut på gräsmattan men i övrigt tycker jag att det gick halvstabilt. I morgon ska jag troligen ta lektion nummer två.

Redan på väg till presskonferensen tänkte jag att jag har en för kort tröja på mig.

Konferensen handlade om den stackars norska läkare som gång på gång råkat tänka tokigt.

TV har pippi på att filma stillbildsfotografer och använda oss som inklippsbilder. I dag var inget undantag.

Jag var med flera gånger på alla kanaler och mycket riktigt så åkte tröjan upp när jag fotograferade.

Jag satt spänd och väntade på om min rumpa skulle synas i rutan, men det gjorde den tack och lov inte.

Det sämsta med att min bror har köpt en trevåningssommarstuga i Gävle som han håller på att rusta är att han själv bor i Stockholm. Så det är jag som får hjälpa snickarna och alla andra som kommer. I dag till exempel fick jag bära in en 300 kilos trappa.

 

Det bästa med att min bror har köpt en sommarstuga i Gävle är samma sak. Just att han bor i Stockholm. När huset väl är färdigt kommer han inte att komma dit särskilt ofta, så jag kan vara där som om det vore mitt.

 

I dag skulle jag på två möten på kriminalvården och jag var tvungen att fixa trappen först så jag var lite nervös. Det verkar nämligen vara ett undantag att hantverkare kommer i tid, men i dag kan man nästan säga att det hände. Bara 20 minuter sen gled lastbilen upp. Mycket imponerande. Jag hann till mina möten där en kom, medan den andra verkar lagt sig till med hantverkarmentalitet.

André fick följa med som min accessoar till en tjejfest i går. Det var avslutningsfesten på min minisemester. Jag tog med honom för att han har varit lite uttråkad de senaste dagarna. Han messade till och med och skrev att han snudd på saknade mig.

Tog du med dig solen till Stockholm för att vi ska sakna dig?

Ja, svarade jag.

Oerhört lite, skrev han då.

I går följde Café Victor och TV 4 Erik med mig ut och drack gott vin.

 

I morse tog Hanna med mig till rangen och visade hur en boll ska slås.

 

Sedan var det våfflor.

 

Det var en vanlig dag på semestern som nu fortsätter i Gävle.

I dag har jag lärt mig hur ett barn blir till. Jag, Hanna och Fanny var på invigningen av Fotografiska och tittade på Lennart Nilssons bilder. Det är närbilder på än det ena och än det andra. Jag köpte boken och Lennart skrev sitt namn i den, så nu ska jag plugga på hur det hela går till. Annie Leibovitz, Vee Speers och Joel- Peter Witkin ställde också ut. Några av Witkins fotografier avbildar mänskliga kvarlevor. En naken man utan huvud som sitter på en stol till exempel. Nu ska jag smälta alla intryck. Hela smältningsprocessen kommer att äga rum på Stureplan.

Semestern fortsätter tills vi tröttnar och det har vi inte gjort.

Än är vi nyktra, men det går över.

 

Förra veckan var jag på en liten minisemester till Stockholm. Den resan var ungefär som att äta en ostboll… det räcker liksom inte. Därför är jag där igen nu. Hanna och jag brukar semestra tillsammans. Vi har bland annat varit i Tallinn, Kina, Rom och Japan. Men den här semestern tillbringar vi framför teven i Bagarmossen med ett glas vin i den ena handen och en kopp te i den andra. Det låter troligen inte som någon lyxsemester, men vi sitter här och är mycket nöjda.

I dag plåtade jag utanför Nordea. En 36-årig man försökte råna den banken i dag. Han hade med sig en falsk bomb och det hela var över på cirka 20 minuter. Han kom ut utan varken pengar eller särskilt mycket kläder på sig. Bara kalsonger och en tröja över huvudet. Nu såhär i efterhand kanske han sitter och tänker att det var ju inte så lyckat det där.

Äntligen har jag lyckats. Jag sprang en timme på gymmet. Det i sig är väl ingenting märkvärdigt, det märkvärdiga är att jag inte åt en halv påse ostbollar när jag kom hem. Förklaringen är att jag åt upp sista påsen i går och orkade inte gå till affären för att köpa en ny i dag. Jag är nu nöjd men extremt hungrig.

När jag kom in i pressrummet efter matchen var fikat redan bortplockat.

- Jag vill också ha en bulle, sa jag till en som jobbar med GIF.

- Kan du titta mig i ögonen och säga att du inte redan ätit någon bulle? svarade han och det kunde jag ju inte göra.

- Men jag vill ha en till bulle, fortsatte jag.

- Ja, och vi ville ha tre poäng.

Anders Sundin har fyllt 50 så i går var det en överraskningsfest för honom. Det roliga var att han verkligen blev förvånad. Det såg nästan ut som att han skulle backa tillbaka och åka hem igen när vi skrek surprise! Vi var tvungna att skrika det på engelska för det låg liksom inte alls rätt i munnen att skrika överraskning! Anders ville egentligen åka hem och duscha, men så går det inte till på överraskningsfester. I stället dansade sig alla svettiga så att ingen behövde känna sig äckligare än någon annan.

Lagom till helgen har de rosa blommorna slagit ut i Lars Ohlys bukett. Det är fint och passande för det matchar min klänning som jag ska ha i kväll.

 

I morgon är jag bjuden på singelmingel där man kan få äta middag på tu man hand med singlarna Stefan Sauk, Daniel da Silva, Filip Benko, Meral Tasbas, Jane Timglas eller Haddy Jallow. Man kommer att äta på Buco Nero, Il Conte, Lisapåtorget, M/S Gerda, Park Village eller Pontus. Tokigt för jag har redan bokat med mamma på Greken. Vi ska äta strömming.

Jag har tagit en minisemester och dragit till Stockholm. Victor har blivit headhuntad och ska börja jobba som nöjesredaktör på Café. Det ska vi fira i kväll tänkte jag.

 

För några år sedan var jag och Victor i Norge tillsammans och tittade på ”Allsang på Grensen” som är den norska versionen av ”Allsång på Skansen”. Där träffade vi bland andra Tommy Nilsson och Lynn Anderson.

 

På kvällen skulle vi fira bra jobb med en drink på hotellet. I baren arbetade en stackars uttråkad dam som såg till att vi hade full service hela tiden. Hon stod vid oss hela tiden och pratade i ett, så vi sa knappt ett ord till varandra.

 

Efter det där har vi behov av att ses, dricka drink och prata ostört. Det ska vi göra i dag på favoritstället Le Rouge.

Titta jag har fått en ny praktikant. Eller fått och fått jag har mer tagit honom. Han var egentligen med Uffe Westergren på SVT, men jag tyckte inte att han skulle behöva titta på Uffes trassliga tv-sladdar så jag tog över honom. Praktikanten är David Borvall som är målvakt i Bollnäs bandy. David var så rolig så han ska få praktisera mera. Kanske redan nu på söndag.

 

 

Man kan inte köpa saker i god tro längre, men jag hoppas att man kan få saker i god tro istället. När kongressen var slut i går och nästan alla gått hem satt jag kvar och skickade bilder.

Då kom en kille med en stor blombukett till mig. Han propsade på att jag skulle ta den så det gjorde jag. Han som gav mig blommorna jobbade med att plocka ihop efter kongressen, så först trodde jag att han fått den som tack för bra arbete men sedan kom jag på att jag sett den där blomman förut.

Jag letade runt bland mina bilder och ser nu att det där är blomman som Lars Ohly fick när han blev omvald som pariordförande. Jag hoppas nu inte att Lars gått omkring och letat efter sin försvunna blombukett.

Jag tar i alla fall väl hand om buketten. Den får nytt vatten varje dag och jag kommer att plocka bort vissnande blommor så fort de dyker upp. ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, sa Lars Ohly i sitt avslutningstal. Jag kan inte annat än att hålla med.

Håll ihop säger Vänsterpartiet och det har vi gjort hela helgen, men nu har jag vinkat av Lars Ohly för den här gången.

 

Det var riktigt trevligt att fotografera på kongressen. Trevligast var det fredag och lördag för då var Aftonbladet där också.

 

Jag hjälpte dem med ett jobb i går. Jag och min kompis André ställde upp som modeller. Jerker Ivarsson fotograferade och Eva Buskas och Lena Mellin höll i blixtarna.

 

Det hela är i tidningen i dag och handlar om att Vänsterpartiet vill införa ett tredje kön. Han, hon och hen ska det heta. Nu kanske det i tidningen ser ut som att jag engagerar mig i den frågan, men det kan jag inte påstå att jag gör. Jag ville bara ha lite biobiljetter. Dessutom har jag svårt att tro att människor med dubbelkön vill bli utpekade på det viset, men det vet jag tack och lov ingenting om.

 

André ringde senare på kvällen och krävde en gentjänst för att jag tvingat honom vara modell. Han var på fest och gick tipsrunda och ville absolut dra hem storvinsten. Jag fick därför gå upp ur min varma och sköna säng för att googla 80-tals tipsfrågor åt honom.

Nu har jag plåtat färdigt Lars Ohly för i dag. Han är en bra modell. Glad, lättsam och lättplåtad. Statsministern skulle se och lära för där är det inte riktigt lika avslappnat. Därmed inte sagt att jag är vänsterpartist. Inte heller säger jag att jag är moderat. Sanningen är att jag inte riktigt vet vad jag ska rösta på, men rösta ska jag om så lotten får avgöra.

Kamrat Jerker Ivarsson tog ett bildbevis när jag och Lars Ohly var ute och tågade nyss. Notera att jag går först och visar vägen. När Jerker har funderat färdigt ska vi tåga vidare till en restaurang.

 

Nu sitter jag och googlar vänsterpartister. Jag ska hänga med dem fredag, lördag och söndag så det gäller att veta vem som är vem.

 

Jag hoppas att jag får full koll på dem snabbt för jag vill egentligen googla klänningar inför alla bröllop jag ska på i sommar.

Fakturorna är postade. Äntligen. Det ska också firas stort, så i morgon blir det fika med Britt och after work med Marika. Man måste vara flexibel som egen företagare. Eftersom jag jobbar hela helgen får det bli lite fest såhär mitt i veckan.

Annelie tycker barn är så roliga för att som hon säger:

- De är så formbara.

Hon har till exempel tutat i sin femåriga systerson att man måste låsa bildörrarna när man åker genom Hofors.

- Ska vi låsa nu? frågar han oroligt när de närmar sig samhället.

Inga mål blev det, men det var trevligt i alla fall. Solen sken och fåglarna kvittrade som man brukar säga.

I och för sig är jag redan lite trött på allt kvitter. Fåglarna vaknar redan klockan fyra på morgonen och en fågel sätter sig då i trädet utanför sovrumsfönstret och skriker. Det låter inte alls vackert.

Vid köksfönstret sitter det också fåglar och väsnas. De är vana att få mat och om maten är slut pickar de med sina små näbbar i rutan för att det ska fyllas på.

Även fåglarna verkar gilla fotboll för de flyger omkring och väntar till matchen är slut och då antar jag att de ska äta rester av vad publiken slabbat ner, för de kan väl knappast plocka mask ur konstgräs.