Coola bilar
Fyraåriga Hugo såg mig komma gående på gatan och sprang ut för att hälsa.
- Hej Pernilla! Vad ska du göra? ropade han.
- Jag ska hälsa på dig, svarade jag.
Han gick ut till vägen i bara strumporna och tog min hand.
- Vad är det där? frågade han och tittade längre ner på gatan.
- Det är en lastbil. Ska vi gå och titta på den? frågade jag som lärt mig ett och annat från det förra besöket. Den gången undrade han vad det var som lät.
- Det är bara sopbilen, svarade jag.
Bara och bara, det visade sig senare att det är veckans höjdpunkt att titta på när sopbilen tömmer tunnorna och nu ville jag inte begå samma misstag. Jag var rädd att lastbilen skulle åka därifrån och att vi skulle missa alltihopa. Eftersom han bara hade strumporna på sig så bar jag honom dit. Jag satte ner honom på backen och vi hann stå och titta på lastbilen ett tag innan den åkte iväg.
- Får du gå ute i strumporna för din mamma? Då blir ju strumporna smutsiga, sa jag.
- Har man inga strumpor på sig så blir ju fötterna smutsiga och har man skor på sig så blir ju skorna smutsiga.
- Det har du alldeles rätt i, sa jag och så gick vi hem.