High five
I morse gick jag upp klockan 05.45 för att plåta ett par med väldigt många hundar. De ska även maila några egna så att vi får bilder som är tagna i andra miljöer.
- Men jag är inte så duktig på att fotografera, varnade tjejen.
Jag tittade på alla bilder som hängde på väggen.
- Jo, du är väldigt duktig, sa jag.
- Det där är Mattias Klums bilder, svarade hon.
Vi började prata om träning istället och jag fick tipset att köpa sådana där lustiga barfotaskor som jag bloggade om tidigare. Sedan sa killen att han ska springa Lidingöloppet med mig och så höll han upp handen i luften för att göra high five. Jag smällde i med handflatan och nu sitter jag här och funderar på vad high five egentligen betyder.
05.45? Den tiden är så tidig att den nästan inte finns. Huh. Men hoppas det går bra i Lidingöloppet, haha :)
Tackar, men med tanke på hur det gick med dagens löprunda så tvivlar jag på att det går bra. Jag hoppas komma över någon slags tröskel snart så att det blir roligt att springa.
Fem fingrar högt i luften. Härstämmar förmodligen från ett par enarmade banditer som var tvungna att hjälpas åt att ha ihjäl en mygga, därefter feltolkat till att vara en positiv gest som bör upprepas (det bör den inte).
Roligt att springa blir det bara om man leker att man gör något annat än att just springa.
Jaså är det så det är. Då ska jag springa och leka att jag är på tivoli för jag gillar att åka karusell.