pernilla wahlman

Björn vill inte vara med på bild, men jag plåtade av hans händer som är pyntade med döskallesmycken. Jag tycker att det är lite otippat att dessa händer pysslar så mycket ute på torpet. Bilderna är i och för sig plåtade med en dålig kompaktkamera, men Björns fina konstverk syns ändå hyfsat. Den översta är alltså en apa. Björn såg först apansiktet och fixade då till så att apan även fick händer. Det andra konstverket är en gubbe som har huvudet och kroppen i marken, upp sticker bara hans två långa ben och på dem har han fixat fram fötter. Där benen går ihop, det vill säga i arslet planterade han även en ros men den trivdes inte där. På de nedre bilderna har han pusslat och fixat fina stentorn som är så stadiga att de till och med står kvar över vintern.

Jag var alltså och tittade på alla de här fina konstverken i dag. Mina hundar var med. De trivdes och jag trivdes så vi ville egentligen inte åka hem, men eftersom jag hade bokat en flyglektion packade vi in oss i bilen igen. Jag åkte till mamma och lämnade av hundarna.

- Jag ska skriva ett ek-prov, för det måste man göra innan man får flyga själv.

Mamma spände ögonen i mig.

- Men det ska inte du göra nu!

- Vad vet du om det? Du är väl aldrig med när jag flyger och ser hur det går…

Jag klarade provet och hoppade in i planet för att öva på landningar och motorbortfall. Jag landade sju gånger med planet och sedan sa flygläraren åt mig att stanna.

- Vill du att jag kliver ur? frågade han.

Det ville jag tydligen för plötsligt satt jag ensam. Han sa åt mig att göra tre landningar och det gjorde jag. Så det är en stor och rolig dag för mig det här, men tydligen mindre rolig för mamma.

- Mamma jag flög själv i dag. Det är väl roligt?

- Nej, det är det inte, svarade hon.