Bakfull stjärngosse
En gång träffade jag Lucia. Det är tjej som heter så på riktigt. Efter att hon sträckt fram handen, hälsat och sagt sitt namn började hon att gapskratta. Hon verkade tycka att hennes namn var extremt lustigt. Extra lustigt borde hon tycka att det är just i dag.
Jag vet att jag har bloggat om den här stackars stjärngossen tidigare, men jag måste dra upp honom igen…
Det var när jag gick på en skola där man inte fick dricka alkohol. Rektorn kom på spontanbesök på fredagar och lördagar och då gällde det att först svepa glasen och sedan springa och låsa in oss på våra rum. Sedan satt vi där och vägrade öppna. Jag var 19 år, men många var mycket äldre än jag och det kändes helt sjukt att vi vuxna människor smygfestade och var rädda för den där mannen.
I alla fall hade hela skolan smygfestat en kväll och vi sjönk bakfulla ner i våra stolar i aulan dagen efter. Vi hade kämpat oss upp för att titta på musikklassen som skulle lussa för oss. De stod framme på scenen och hängde med sina bakfyllehuvuden. En stackars stjärngosse slet av sig struten och spydde i den. Tänk så praktiskt att det var just han och inte lucian som mådde så dåligt.