pernilla wahlman

Nu har jag tonat håret på min kompis/granne Kattis.

- Det kan kanske bli bra det här, sa jag när jag smetade på färgen.

- Står du och tänker högt eller? frågade hon.

Då kom jag ihåg när jag var och klippte mig på ett familjeföretag. Sonen stod och kämpade med saxen när hans mamma gick förbi och sa:

- Sådär kan du inte klippa!

- Det är så här man ska göra! svarade han argt.

- Nej, nu gör du fel, fortsatte hon och efter det bröt ett rejält gräl ut bakom ryggen på mig.

Det kändes inte tryggt alls faktiskt. När bråket lagt sig berättade mamman att de förlorat många kunder på grund av att de inte kan hålla sams.

Kattis blev i alla fall fin och hon har nu ett glänsande mörkbrunt hår.