Surt i skogen
Jag gick med lätta steg på en grusgång och lyssnade på fågelkvitter tillsammans med mina hundar i morse. När jag hörde en cykel komma bakom mig drog jag hundarna åt sidan så att personen skulle cykla förbi.
- Andra sidan! ropade den cyklande damen.
Jag skyndade över på den andra sidan och stannade så att hon skulle kunna köra om. Hennes hund som sprang bredvid drog och slet.
- Är det tikar? frågade hon mig.
- Ja, de är små och ettriga tikar, svarade jag för att vara snäll så att hon inte skulle skämmas och tycka att bara sin hund var ouppfostrad.
Jag stod och väntade ett bra tag för att hon skulle cykla iväg utan att behöva ha oss framför sig. Efter att hon cyklat några meter skrek hon förbannat:
- Man ska gå på vänster sida!
- Pratar du med mig nu? Vi är ju i skogen?!?! svarade jag.
- Det är allmänt! svarade hon grinigt.
Då taggade jag också till och använde väl inte de finaste orden jag kan.
- Nej, nu är du jäkligt grinig, kärring. Skärp till dig, ropade jag tillbaka.
Nu har jag i alla fall lärt mig en läxa och vet att vänster gäller i alla lägen.
I såna lägen brukar jag skrika: - Men du har väl ett styre, jävla kärring!
Skönt att det inte bara är jag som skriker.
Hon glömde troligen bort att hon hade ett styre.