Malena Ernman
Malena Ernmans konsert i kväll var vacker. Alldeles för vacker för en fotografs smak. Det var ju helt omöjligt att plåta utan att det hördes. Musiken var så tyst, så tyst. Jag hade till och med blivit varnad av värdinnan innan jag gick in.
- Det här är en tyst konsert, sa hon.
- Åh nej, svarade jag.
Ändå stod jag och väntade ett bra tag på att hon skulle sjunga högre och att musikerna skulle spela på lite mera, men nej det hade de inga planer på. Jag fick ta några enstaka bilder de få gånger hon tog i lite mer och jag skämdes varje gång.
Aaah, tysta konserter är hemska! En gång när jag plåtade en klassisk konsert i Sandviken så vände sig en tant på bakersta raden (där jag stod med tele för att störa så pyttelite som möjligt) och hyschade med fingret för munnen. Hon gjorde så alla de totalt fem gångerna jag vågade ta en bild. Klick - schyyyyss! Klick- schyyyyysch!
Åh fy vad jobbigt!
En gång när jag var på jazz var det också en som blev förbannad. Jag hade plåtat tre eller fyra bilder när någon ur publiken skrek: "Men sluta plåta för i helvete!" Då var artisterna i alla fall gulliga och sa att de väldigt gärna vill vara med i tidningen.