pernilla wahlman

Från London till Los Angeles flög vi på samma plan som Ozzy Osbourne. Trots att det ropades ut ur högtalarna att man inte får fotografera i ankomsthallen ville Victor stå bredvid stjärnan. Med risk för att åka hem med samma plan som jag nyss klivit av tog jag en bild. Allt för att ge Victor en ny facebookprofilbild.

Victor hade trots allt lagt ner en hel del tid på att boka fint hotell och olika restauranger varje kväll. Thompson Beverly Hills hade poolparty på taket redan dagen efter vi kom dit. Polisen kom också. Jag vet inte riktigt varför, men som polisen själv konstaterade: " It's a great party when the cops show up."

Två gånger åt vi på Chateau Marmont. Första gången kom det fram en dam som hörde att vi var svenskar. Hon berättade att hon spelar den fasansfulla Isabella i Millenniumfilmerna. Stellan Skarsgård var där han med och bredvid oss satt Janice Dickinson.

Vi hyrde bil och jag fick ställa den dumma frågan hur automatväxeln fungerar. Jag har i och för sig kört sådana bilar förut, men det var länge sedan. Det var lite svårt att svänga vänster i korsningar med tre filer utan rödljus, men annars gick det bra. Jag kom ihåg att inte använda vänsterfoten och jag kom till och med ihåg att svänga höger mot rött. På kvällen körde vi upp på Mulholland Drive. Allt för att få lite skräckfilmskänsla, men det kändes inte så farligt. Då var det nästan värre andra gången vi åt på Chateau Marmont för då satt Dexter några bord bort.

Vi var kulturella och gick på Getty Museum, badade i Malibu och shoppade i Santa Monica och i Venice Beach. Vi var även och kollade in Hollywood. Man hinner mycket på en vecka. Victor sammanfattade det hela så här: "Varje dag man inte är i L.A. är bortkastad."