pernilla wahlman

M: ”Jag vill veta vad du tycker om kvällen. Känner du att jag har varit jobbig så skriver du det, känner du att det har varit roligt så skriver du det, känner du att det har varit mittemellan så skriver du det.”

Det är Martin Andersson på Gävle Nyhetsbyrå som sitter och dricker vin och väntar på att jag ska blogga om honom.

M: ”Det är huvudsaken att jag kommer med", påpekar han gång på gång.

M: ”Du har ju sagt att du skulle citera mig på en massa grejer, visa nu din observationsförmåga.”

M: ”Så vill jag att du skriver att i dag knöts säcken ihop när mästarvepan hissades till taket, det sa jag ju när du skulle parkera. Det är därför jag har klätt upp mig. Guldet kom hem till slut.”

M: ”Jag skulle kunna dö när som helst och jag har ändå fått uppleva det jag ville. Det är väl en skön känsla? Citerar du mig på det nu?”

Jag: ”Ja.”  

M: ”Kan du tänka dig att min barndomsdröm gick i uppfyllelse och du fick ju se min glädje på Heartbreak. Kommer du ihåg det? När jag röjde på dansgolvet.”

Jag: ”Gjorde du det för Brynäs skull?”

M: ”Ja, jag ville spela ut min glädje. Kommer du ihåg det?”

Jag: ”Ja Martin, det kommer jag ihåg.”