pernilla wahlman

För tredje gången satt jag på frivården och väntade på en kille som inte behagade dyka upp. Han bemödade sig inte ens att ringa. Nu börjar jag tröttna på honom och då har vi inte ens träffats än. Men jag är nöjd ändå för handledaren är i alla fall trevlig så jag tog en pratstund med honom istället. Dessutom har min kaffebryggare blivit konstig så det smakar knappt kaffe längre. Handledaren förstod allvaret med tanke på att jag tyckte deras automatkaffe var godare än mitt hemma.