Intervju med Simon
Annika var här och arbetade med mig i går. Med var även hennes man Tommy och sonen Simon. På väg till jobbet tog sjuåriga Simon min hand och så började han berätta om sin New York Yankees-keps.
- Halva kepsen är för fotboll och den andra halvan är för baseball. Den är original. Jag är ett modelejon. Jag vill alltid ha märken på kläderna och så byter jag tröja flera gånger om dagen. Jag vill alltid vara snygg.
Simon har varit med i bloggen förut och det tyckte han var roligt så jag frågade om han ville vara med igen. Det ville han.
- Ska jag bara lägga ut bilder eller ska jag göra en intervju med dig också?
- Du kan göra en intervju. Du kan fråga vad du vill om de här Trash Pack-gubbarna. Jag tycker att dom är rätt bra. Dom är kul att leka med ibland. Min kompis har faktiskt 50 sådana här. Jag har bara 39.
- Ska jag fråga någonting annat?
- Då kan du fråga om vilken som är min favorit och det är Gringe Chilli. Den är cool.
- Men får jag fråga om någonting annat än gubbarna?
- Ja, det får du gärna.
- Vad tycker du om att vara i Gävle?
- Rätt bra. Det är mysigt här. Men du vet jag skulle gärna vilja bo här också. Alla Trash Pack är på bordet. Ska du inte knäppa ett kort?
- Hur tycker du att jag ska avsluta den här intervjun?
- Skriv så här, att Simon han gillar helt enkelt allt som han gillar.
När vi senare skulle säga hej då vid bilen fick jag efter att ha tittat på Simons nalle Rune även en lektion i hur man går på catwalken. Modelejonet Simon höll ut handen i en snygg pose och satte den ena foten framför den andra. Han gick fram och tillbaka på gatan för att visa hur man gör. Några minuter efter att jag gått därifrån ringde Annika och sa att Simon ville ta en bild på mig så jag gick tillbaka. Han tog flera bilder med en datorliknande sak och sedan ritade han dit massor av röda hjärtan runt mig och så sa han att han tycker att jag är fin. Simon är fin han med så jag gör lika på hans bilder.
