Bilbingo
Jag frågade mamma om hon ville följa med på bilbingon.
- Glöm det, svarade hon.
Så det glömde jag. Sedan ringde min bror och då frågade jag honom också men han var upptagen med tipsrunda och föräldramöte på dagis.
- Du får inte hålla på och skryta över att Winston kan stapla tre klossar…
- Fyra, han kan stapla fyra klossar.
- Ja, förlåt. Du får inte skryta över att han kan stapla fyra klossar så att de andra föräldrarna tycker att sina barn är dåliga.
- Nej, absolut inte. Vi behöver ju inte bli högfärdiga bara för att han är bäst.
Mitt ex kom förbi med choklad till mig i dag. Han tackade för att jag plåtat hans dotter så att hon fick vara med i tidningen. Jisses vilket snällt och bra ex jag har. Fast han ville inte heller följa med på bilbingon så dit fick jag åka själv. Det är segt med bingo. Tiden går sakta. Flera gånger fick jag kämpa emot impulsen att trycka in knappen på walkie-talkien och vråla ”Booooooooooooring!”. Konstigt nog är det ändå värt att göra det där och det är på grund av lyckan efteråt. Jag är så glad när det är slut så det känns som om jag svävar på väg till bilen.
Men jag cyklade däremot förbi det däringa bingoflygfältet igår... Då var det tvärdött där. Såg nästan postapocalyptiskt ut. :)
Det är på måndagar det är action där. När bingon är slut drar bilarna med en rivstart så då får du passa dig.