pernilla wahlman

Jag kom att tänka på en dockteater som jag var på när jag bodde i Kalix. Vi var på en klassresa i Kiruna tror jag det var och alla fick välja om man skulle vara ute i solen och äta glass eller gå in och titta på en dockteater. Alla ville vara ute och äta glass. Så även jag, men jag tyckte så synd om tjejen med dockorna för hon såg ut att väldigt gärna vilja visa upp dem så jag följde med in i den svinkalla lokalen. Helt ensam fick jag se alldeles för många scener ur föreställningen. Dockorna viftade på sina små armar och pratade med varandra. Det var verkligen skittråkigt. Ändå satt jag där helt ensam och applåderade åt dem efteråt. Jag är bara tvungen att få ur mig det här nu känner jag. Det var INTE roligt.