pernilla wahlman

I går gick jag en kurs för att lära mig radion så att jag kan hjälpa till med brandflyg och spana efter bränder. Snorunge-Martin satt bredvid. Han knöt upp mina skor, försökte skjuta mig i benen med en häftapparat och sedan pekade han flera gånger i kartan och sa att jag har badat där. Efter mycket tjat var jag tvungen att titta var han pekade för att få tyst på honom. Den blå lilla pölen hade namnet Lorttjärn. Jag är inte så värst mogen jag heller så jag skrattade flera gånger åt hans fjanteri och då tyckte han av alla att jag störde kursen. ”Vad är det?” fräste han irriterat.