pernilla wahlman

I kväll har jag varit hem till fina-Lina och pysslat igen. Hon förser mig med tjusiga pärlor. Det är bara att nalla och ta i hennes burkar. Tyvärr är jag inte lika god som Annie Roos som säljer sina smycken och samlar in pengar till välgörenhet. Nej, jag behåller mina armband, men någon gång i framtiden ska jag bli så snäll jag med. Jag jobbar på det.