pernilla wahlman

Biblioteken överlag är grymt bra men bäst är nog ändå biblioteket i Valbo där jag brukar låna böcker och filmer flera gånger i veckan. I dag frågade jag efter en bok som inget bibliotek hade så då köpte de direkt in den boken till mig. Verkligen bra service. Mina två senaste böcker som jag läst är Annika Östbergs ”Ögonblick som förändrar livet” och ”Se ljuset i det svarta”. Båda var mycket läsvärda. Jag kom att tänka på en gång när jag hälsade på en kille i fängelset. Jag var övervakare åt honom och han var så tacksam att jag ville ställa upp och vara det så han bakade hela tiden en massa goda saker som jag fick när jag hälsade på. Först blev jag alltid visiterad och därefter fick jag sitta och vänta i ett litet besöksrum. Dit kom han med kaffetermos och en massa gott. En gång hade han bakat två rulltårtor, chokladrutor, bullar och några andra kakor. Jag åt massor där i besöksrummet men det blev ändå mycket kvar. Eftersom han inte fick ta tillbaka någonting till sin cell så tog jag alltid hem det som blev över. Efter det här massbaket som han gjort kom en äldre vakt och följde mig ut. Han tittade på allt gott jag höll i min famn och sedan sa han:

– Det där tror jag inte att du får ta med dig ut.

Jag kände en enorm vaktinstinkt slå ner i mig i samma sekund han sa det. Jag fattade ju direkt att gubben ville ha fikat själv och det tänkte jag under inga omständigheter gå med på. Jag spände ögonen i honom och deklarerade att det där kan han glömma. Gubben verkade inse allvaret så han sa inte ett ord mer. Fikat följde med mig hem.