pernilla wahlman

Dagens goda gärning är gjord. Jag har varit på leklandet med min brors barn. Det var fyraåriga Winston som ringde och väckte mig i morse.

– Hej faster! Vill du med till leklandet? Först kan vi gå på Ikea och äta och sedan kan vi gå till Andys. Vill du det?

Det ville jag egentligen absolut inte, men jag har svårt att säga nej till den där lilla ungen. Det kom han på redan när han var två år. Då ringde han i samma ärende.

– Hej faster! Jag har funderat, jag har funderat på om vi ska åka till leklandet.

Värst är när det är byggt så att man måste krypa genom ett litet rör med hårt golv, men hela utflykten var i alla fall inte riktigt lika jävlig som jag mindes. Det var till och med snudd på lite trevligt.