pernilla wahlman

I nya numret av Året Runt har jag träffat Shania som föddes i fel kropp och har fått kämpa hela livet för att bli accepterad. I mer än ett decennium var hon hemligt förälskad i tvåbarnsmamman Margareta.

Shania började jobba som djurskötare på Högbo bruk för 18 år sedan. En dag såg hon en kvinna som hon omedelbart blev förälskad i. Det var Margareta som besökte fåren med en grupp förskolebarn.

– Jag tyckte att hon var oerhört vacker och jag kunde bara få ut mig ett hej den gången, berättar Shania.

I dag är de gifta.

– Vi behöver varandra, det är därför det blev vi två. Någon däruppe styrde att vi skulle träffas där och då, säger Margareta.

Shania har bara fina ord att säga om Margareta.

– Hon är en ängel på jorden. Människor har så lätt för att vara stereotypa, men min fru är ovanligt modig.

Tyvärr missade jag Tomas Ledins spelningar i helgen, men jag hann i alla fall ta några bilder på honom åt Aftonbladet.

Förra fredagen ville jag flyga till Gotland för att äta saffranspannkaka, men det gick inte för dimman. Jag tänkte då att det kanske går att flyga till Mariehamn istället för där finns det Ålandspannkaka, men dimman satte stopp även åt det hållet. En annan pilot konstaterade att det helt enkelt blev pannkaka av alltihop.

I går var vädret perfekt och jag drog därför iväg till Åland och fick min pannkaka till slut. Jag har flugit en hel del den senaste tiden och ett tag var flygbränslet slut på Västra Gästrike Flygklubb så jag flög över till Rörberg och tankade där. Där brukar även ambulansflyget och polishelikoptrarna tanka, men det sätter politikerna stopp för nu när flygplatsen lagts ner. När bränslet tar slut på Rörberg kommer inte tanken att fyllas på igen. Enligt politikerna behöver inte Gävle kommuns patienter flyga något plan, inte heller behöver vi hjälp av någon polis uppe i luften och onödigt är även att låta vattenbombningsplan tanka där, för det kommer troligen ändå aldrig att brinna här vid oss. Därför kunde jag med gott samvete nalla lite av det sista bränslet.

I Aftonbladets Söndagsbilaga har jag träffat Naeef och Elin. Jag var på deras fina bröllop i Älgnäs. Naeef hade förlorat allt i kriget, varit med om en traumatisk flykt och kunde bara några få ord svenska.

– I Syrien levde jag en mardröm jag ville vakna upp ifrån, nu lever jag i en dröm jag aldrig vill vakna upp ifrån, säger han.

Naeefs familj hade sju hästar som han skötte om i Syrien, men stallet bombades och hästarna dog. I Sverige fick han bo hos Barbro som engagerade sig i flyktingar och öppnade sina dörrar för honom. Barbros kusin bor i granngården och hon hade sju hästar som Naeef fick hjälpa till med. Hennes dotter skulle visa Naeef hur de skulle skötas. Dottern heter Elin och var den vackraste tjej som Naeef sett. Han bad tolken berätta det för henne, men tolken svarade att så kan man inte göra i Sverige. Då skulle man skrämma henne. Efter ett tag blev även Elin intresserad.

– Jag insåg att han gör mig löjligt glad och kände att jag vill vara nära honom hela tiden. 

Nu är de nära. De bor tillsammans och är gifta.

– Jag hade absolut ingenting när jag kom hit men Elin fick mig att känna som om jag äger hela världen. Förut var jag rädd för mycket, nu vet jag att det går att leva vidare även om man förlorat allt.

Året Runt har en artikelserie som heter Så möttes vi. Där berättar personer hur de blev tillsammans och det är alltid spännande läsning. I nyaste numret träffade jag och reportern Annika det fina paret Astrid och Terry. Andevärlden hade redan förvarnat dem om att de skulle mötas och bra blev det, för nu är de gifta och kära.

Molly är extremt nöjd över sin nya kyldyna och vagn. Nu kan hon sitta svalt samtidigt som hon cruisar omkring på byn.

För några dagar sedan fotograferade jag försvarsministern Peter Hultqvist och insatschefen Urban Molin åt TT. Jag har även hunnit hänga lite vid stranden. Vädret är både jobbigt och underbart.