pernilla wahlman

En kollega berättade om en presskonferens han varit på tidigare som inte riktigt blev som anordnarna hoppats.
Den handlade om en nyskriven bok. Författarna var stolta och det hela skulle firas.
Fotograferna som var med för att dokumentera det hela bläddrade i boken och märkte genast att det var deras bilder som fanns i den. Författarna hade helt enkelt snott bilderna. Presskonferensen blev inte riktigt som författarna planerat. Det hela handlade istället bara om bildstölderna. Snopet.

I fredags öppnade länsmuseet dörrarna för alla VIP gäster. Jag var väl inte direkt VIP, men jag gick i alla fall. Två 70+ kvinnor guidade mig runt och visade mig små fel i utställningen. Deras farfar gjorde läkerolreceptet och deras pappa gjorde bilarna. Själv kan jag göra eget godis nu för dom visade mig recepten, men som ledarskribenten Jenny sa till mig.
- Behåll ditt jobb du Pernilla, för du är inte direkt en sylta- safta tjej.

I lördags var jag på en division tre match i Kungsgården. Solen sken och det var mycket trevligt. Tränaren var snäll och bjöd på kaffe. På planen spelade mormor, mamma och dotter i samma lag. Mormorn stod i mål i det vinnande laget. Kungsgården vann över Årsunda med 6-4.

Min bil har varit på verkstad. Några stora fel och några småfel skulle fixas.
Gubben blev jätterädd för min tre decimeter höga hund. Redan där borde det klinga en liten varningsklocka.
Han sa att han kanske behövde ha bilen några dagar och det var helt ok för mig.
Trots att han sa så ringde han ändå några timmar senare och sa att bilen var färdig.
Dom stora felen var nästan fixade, men dom små hade han struntat i totalt.
När jag påpekade det svarade han:
- Vi hann inte. Men du kan boka in en ny tid om du vill.
Han hann i alla fall ta betalt. Hans insats var tydligen värd 12 500 kronor.

Maud Olofsson var som värsta rockstjärnan igår. Vi fick vänta och vänta och vääääääänta på att hon skulle behaga komma upp på scenen. När hon väl kom sjöng hon vackert med sitt glas i handen så vi fotografer kunde ta fina bilder på henne. På scenen var även ett bord med tända ljus. En av ljusstakarna började brinna. Det var lite roande. Speciellt eftersom ett litet ljushuvud försökte släcka det hela med sprit. Centerns valvaka var på Hotel Anglais vid Stureplan. Det var kanske lite väl dyra lokaler för Centern. Men det tog dom igen genom att sälja loka citron för 26 kronor.

Tips igår: Det finns en film när en politiker står vid en valstuga och onanerar.
När jag skulle åka och plåta av den tog jag för givet att det var ett skämt eller att filmen var manipulerad.
Filmen var döpt till fickpingis. Då var det genast inte lika spännande, men det var fortfarande ganska roligt.
Där står han och kliar och kliar. Reportern satt och resonerade hur politikern skulle förklara sig.
”Jag och frun hade en riktig omgång igår, så jag är lite skinnflådd” eller ”Jag prasslade lite igår och fick flatlöss” . Reportern kom dock fram till att det var bäst om politikern bara höll tyst om saken.
Nu slipper politikern svara för sig, för tidningen tyckte att det var för lågt att publicera det där.

Sist jag plåtade Linda Bengtzing gick jag hem och gjorde situps.
Idag plåtade jag henne igen och nu ska jag återuppta min träning.
Hon är inte bara snygg och vältränad. Hon är rolig och trevlig också.
Jobbigt.
Efter Linda plåtade jag i en teaffär. Det är nyttigt med gröna teer.
Ett te som jag smakade kostade 110 kronor för en jätteliten burk.
Det smakade riktigt illa, men jag pinade i mig alltihopa för att det var det nyttigaste teet dom hade. Det är synd att mycket av allt som är nyttigt ska vara så äckligt och det är synd att man måste träna för att bli snygg.

- Det är en fin dag. Har du varit ute med hunden?
- Ja, jag kom nyss hem, svarade jag.
- Vad ska du göra idag?
- Jag ska vara fotolärare.
- Hur länge?
- Ungefär till halv fem blir det nog.
- Vi är tacksamma om du vill komma hit sen.
- Har ni kris?
- Ja du kan tillexempel få plåta en allsvenskmatch.
- Jag tror tyvärr inte att jag hinner fram till dess.
- Men vi är tacksamma om du kommer i alla fall.

Nu sitter jag här. Jag har fikat, läst tidningar, pratat med mina trevliga kollegor, men jobbat, det har jag inte. Så mycket för den krisen. Men jag klagar inte. Jag tycker det är jätteroligt att vara här. Jag har det mycket trevligt.

Idag flög en reporter upp till Gävle från Småland. Jag visste inte riktigt vad jag skulle plåta.
Vi tog hissen nio våningar upp och gick senan ytterliggare en trappa.
Där trodde reportern på fullaste allvar att jag skulle balansera över en smal planka utan räcke för att sedan ställa mig på en ranglig byggställning. Under plankan fanns ingenting förutom marken som var tio våningar ner.
- Haha, skrattade jag och trodde att han skämtade.
Men det gjorde han icke.
- Är du höjdrädd? undrade han.
- Det verkar inte så bra om jag drar en arbetsvägran nu va? frågade jag.
Jag stod flera minuter i regnet och tittade på plankan, medan reportern gick runt och tittade på taket. Den stackarn hade ju flugit hit för det här, så jag tog mod till mig och gick ut.
- Titta inte ner, skrek reportern när jag gick.
Men det fanns ju liksom ingenting att hålla i så jag var ju tvungen att titta på plankan.
Väl framme på byggställningen fick jag tag i en stolpe. Där fick jag stå ytterliggare flera minuter innan jag vågade släppa taget för att plåta.
- Jag tror det blir finare bilder om du går längre ut längs byggställningen, sa reportern.
Tack och lov så är det ju jag som är fotograf och alltså är det jag som vet bäst var bilden ska tas. Finast blev det helt klart nära stolpen.

- Fungerar den här kameran bra i mörker? frågade en av mina elever mig.
- Du måste ha stativ, annars blir det oskarpt, svarade jag.
- Ok, får man låna hem en sådan här om man tillexempel ska tagga ett tåg? fortsatte eleven.
- Absolut inte, svarade jag och tillade att jag även jobbar åt kriminalvården.
- Åh fan, jag skojade bara, sa eleven.
- Det var tur för dig det svarade jag.