pernilla wahlman

En av mina hundar vägrar helt att gå ut. Det är för kallt. Den andra hoppar växelvis på tre tassar medan hon värmer den fjärde.

Jag var dessutom taskig och provade en tomtetröja på en av dem och hon var så söt och såg så rolig ut att jag skrattade åt henne.

Stackarn skämdes och efter det vill hon inte längre ha sin varma favoritklädsel på sig. De tycker väldigt synd om sig själva varje gång de ska gå ut och vill helst bara ligga inbäddade i filtar.

 

Snart smäller det och plötsligt är det nytt år.

Men som ett litet barn i affären sa:

- Det är ingenting att bry sig om.

 

I dag hände det igen. Jag gick till gymmet. Där tränar jag tillsammans med en massa byggare och 72-åriga Wanja.

 

Brolin-kopian har gjort en hattrick.

Själv har jag varit ut två dagar i rad och det händer inte ofta.

Annelie och jag brukar sitta hemma hos våra mammor, men mammorna verkar ha tröttnat på oss så de tjatar alltid att vi ska gå på krogen.

 

En gång tjatade de så mycket att vi klädde oss i fina klänningar, sminkade oss och åkte iväg med bilen. Men när vi väl var i stan orkade vi inte gå in på krogen, så jag åkte runt och visade Annelie var stans svartklubbar ligger och efter det åkte vi runt och letade efter en uppblåsbar tomte som skulle vara två meter hög.

 

Efter mycket möda kom vi i alla fall ut i går igen. Först fick jag stå i snöovädret för att Annelie skulle passa på att skypa vid bocken. Hon pratade i telefonen med en fransoso samtidigt som hon trampade runt och gjorde ett hjärta som han skulle få se i webbkameran. Allt medan jag fick stå och frysa.

 

Efter det gick vi på Helt Enkelt och där tjatade en kille att han ville dansa. Varken jag eller Annelie ville dansa där inne, så han fick dansa själv. Han hoppade upp på bardisken och tog av sig både tröjan, skorna och byxorna. Annelie stoppade 20 kronor innanför hans kalsonger.

 

Efter Helt Enkelt gick vi och dansade på Heart Break med TT-Jimmy, Ove, Erik och en hårt jobbande Brolin-kopia. Hans framgångar på flickfronten har stigit honom åt huvudet och han drar runt som värsta Casanovan. Det var verkligen en rolig kväll, men nu hoppas vi ändå att våra mammor låter oss sitta hemma ett tag igen.

Brolin-kopian har börjat läsa bok. Han vill nämligen ligga säger han.

Boken heter just Alla får ligga och är skriven av Henrik Fexeus.

I morse ringde han och konstaterade nöjd att han bara läst 9 kapitel och har redan fått till det två gånger. Det är bara att gratulera.

Min kompis Annelie skryter alltid om att hon får visa leg på systemet. Om man bortser från i dag har nog jag aldrig fått visa. Men nu vet jag hemligheten.

 

När Annelie och jag går genom tullen brukar jag alltid skämta om att hon inte ska ha en sådan flackande blick. Jag glider igenom enkelt medan hon blir stoppad.

 

Nu körde jag hennes stil på systemet. När jag hade betalat och börjat packa ner varorna flackade jag också med blicken. Kassörskan ropade genast tillbaka mig. Så nu vet jag också hur man gör om man vill verka se ung och oförstörd ut.

Jag hittade mina gamla CH bilder i dag, men det är ju borta så dit ska vi inte. Inte heller ska jag ligga hemma och läsa Stieg Larsson som jag gjorde förra juldagen. I år har vi bokat in en helkväll med trerätters på Berggrenska Gården och utgång på Engeltofta. Så nu hoppas jag att alla mina hemvändarkompisar kommer dit.

 

Nu ska jag laga efterrätt till mamma som fyller år. Jag har hittat ett recept från Per. När jag var hemma hos honom och gjorde ett reportage lagade han för övrigt mat till mig. Han knäckte ägg på ett fat och sedan var det till att spara på disken tror jag visst, för han tryckte ner handen i äggen och började vispa runt med fingrarna.

 

Paketen rullar in. I går på festen blev jag ägare till två glas med ljus i. Vi bytte ekologiska julklappar för 30 kronor med varandra.

I dag fortsatte utdelningen. Av mamma fick jag nagellacksplåster förra veckan och i dag fick jag en platt/locktång.

Vi har alltså kvar vad andra kallar en dålig vana och ger paketen till varandra så fort vi köpt dem. Det finns inget tålamod att vänta till den 24:e.

I morgon fyller mamma år. Hon fick en ”huvudmassagespindel” av mig i dag. Vi får se vad jag ska hitta på till i morgon när det verkligen gäller.

Hej då Nasses kompisar och Nasses släkt också. En av er är kanske med på Arbetarbladets julfest i kväll.

 

Hoppas julskinkan smakar bra. Hej då Nasse!

 

Det blir senare och senare sovtider. Mina hundar vill lägga sig redan klockan 21.30 så de är besvikna. De kan nämligen inte ta ett eget initiativ utan de ska alltid vara i samma rum som mig.

 

Nu ska de äntligen få krypa ner. De brukar ligga under täcket och värma mina fötter. Många tycker att det är snuskigt att ha hundar i sängen, så jag kan konstatera att hemma hos mig är det dubbelt upp av äckligt.

I dag jobbar jag åt coola Kamratposten i Stockholm.
Själv kände jag mig inte vidare cool när barnen började prata i dataspelstermer och det enda jag förstod var ordet levla.
Allt annat lät som ett främmande språk.

Det blev varken någon alkohol eller någon vila förra veckan, så min kropp verkar tro att det snart ska bli helg. Snopet för den att det just blivit tisdag.

När jag var barn gick jag i kör. Eftersom det var jag som hade långt hår blev jag framröstad till lucia, men det lockade inte alls. Skulle jag vara någonting så ville jag vara tomtemor, annars fick det vara. Eftersom det var en kyrkokör fick inte tomtarna vara med i tåget, så jag hoppade av. I dag såg jag en lucia, några tärnor och en tomte som åkte runt på motorcyklar. Det kändes fint att se att tomten åter fick vara med.

Alla muskelgrupper kommer att värka. Hur små tyngder jag än tar och hur mycket jag än stretchar, så kommer värken. Det är straffet för att jag inte tränat på länge. Men det här onda är konstigt nog ändå rätt skönt. I morgon hälsar jag värken välkommen till triceps.

I dag var det nästan som Kalle och chokladfabriken. Fast i stället var det Pernilla och godisfabriken. Jag gjorde ett jobb på Leaf och det var riktigt spännande. Jag kände att jag ville stoppa ner händerna i varje gryta jag såg. När vi gick runt och intervjuade arbetarna trampade jag ivrigt omkring och väntade på att någon skulle säga att jag fick smaka. Reportern kände tydligen lika och till slut orkade hon inte vänta mer:

-       Får vi smaka?

Det fick vi. Vi åt de nya salta bilarna som inte kommit ut på marknaden än. De var goda. Riktigt goda till och med.

-       Haha, träna... Du kan komma in och fika i träningskläder om det känns bättre, sa gymägaren till mig.

Jag brukar gå dit och dricka kaffe med honom ibland, men nu hände det. Jag gick även ner och tränade. Jag bad om att få en faktura på kortavgiften.

 

-       Vi kan ta det nästa gång du kommer. Vi tar det i februari.

 

Nu hoppas jag i och för sig att jag går dit innan dess. Kanske händer det redan i morgon.

Morgondagens jobb är inställt och det innebär att jag är ledig.

 

En sak som är bra med att blogga är att när jag skriver om någonting som jag ska göra, så känns det som om jag måste göra det. Därför ska jag prova att skriva en rad nu som förhoppningsvis följs…

 

I morgon ska jag gå till gymmet.

På en av Aftonbladets fester hamnade jag bredvid Lasse Sandlin.

-       Han är extremt omtänksam och vänlig, särskilt mot personer som kommer från Gävle, var det någon som sa till mig.

Och det stämmer. Han är extremt omtänksam och vänlig. I dag blev jag väldigt glad när jag kom hem, för då hade han skickat ett julpaket till mig. Det innehöll boken 75 sportjournalister som han är huvudredaktör till. Den ser jag fram emot att läsa nu.

I dag var jag på rättegång med en tjej som jag är övervakare åt. Hon skötte sig fint, men vittnena var det värre med. Den ena var yrare än den andra och de var inte till någon större nytta för målsägaren.

 

Nu sitter jag och förbereder inför föreläsningar som jag ska hålla i. Jag ska prata om hur det är att arbeta som fotograf och hur det är att vara egenföretagare. Jag har ganska många sådana föreläsningar framöver och den första är alltså i morgon.

 

Jag ska bland annat visa hur man tar sportbilder och fina porträtt. Jag har till och med nyligen gått en porträttkurs, men när jag letar bland mina bilder så tycker jag inte att jag hittar rätt i alla fall. Det är alltid någonting litet som stör.

 

 

Snart är det färdigtjatat om Japan. Det är bara det att jag lovade att lägga ut en bild på fiskarna som åt på mina fötter. De andra bilderna är tagna från när vi gjorde purikura. Man går in i en fotoautomat och blir plåtad. Sedan går man in i nästa bås och pimpar sina bilder. Därefter kommer de ut som små klistermärken. Det är en mycket rolig syssla.

Trots att min ex-kille verkar tycka att jag är en häxa kan jag fortfarande inte flyga. Dagens lektion ställdes in på grund av svenskt väder. Muntert värre.

 

Muntert var även att jag alltså träffade min ex-kille på stan i dag.

-       Hej, din jävla häxa! skrek han så att det ekade över stan.

Men efter det fick jag en stor kram, så någon riktig Pomperipossa verkar jag ändå inte ha varit.

 

I dag lägger jag ut en bild på Lena Olin helt utan förklaring. Det är ett tydligt bevis på att min fantasi och min hjärnverksamhet har tagit semester. Tänk att den skulle göra det så här mitt i veckan. Obegripligt.

 

I dag var det två kriminalvårdsmöten. Jag hade messat båda personerna och påmint om det. En av dem dök varken upp eller svarade på mitt meddelande.

 

När man ringer upp personerna i fråga, säger väldigt många att de har fått svininfluensan.

-       Våra klienter är mycket hårt drabbade, säger en av min handledare.

 

Då kom jag på att flera har undrat varför jag inte svarar på mina sms. Svaret på den frågan är att inga sms som skickats till mig under tiden jag var i Japan har kommit fram. Alla som går och tycker att jag är oartig, måste alltså skicka igen.

 

Möte nummer två var ett avslutningsmöte och personen är därmed numera fri från sitt straff att träffa mig.