pernilla wahlman

I går fick jag ett sms där det stod att jag inte skulle ha någon fotolektion i dag.

Jättesynd tyckte jag och gick en långpromenad i solen tillsammans med mina hundar i stället.

Efter ett pass på gymmet bjöd Rickard på en riktigt god lax på Nian och sedan messade André att han hade fika att bjuda på.

Jag som inte har karaktär att tacka nej till socker, tog mina hundar och gick dit och åt en bulle stor som fem vanliga.

Sedan gick mina hundar och jag vidare hem till Tomas och hälsade på papegojan Gördis.

I morgon jobbar jag, så ikväll blir det lugnt. Ha det så kul!

I dag var det journalistlunch med föreläsning. Britt var där och blev mycket avundsjuk på att jag fick sitta vid ett bord tillsammans med en massa killar.

Det var Bengt Söderhäll som föreläste, men det visste inte jag när jag messade en vän om lunchen.
”Det är nog en tråkig gubbe som föreläser, men vi kan väl gå dit eftersom maten är god.”

Bengt är inte någon gubbe och han är absolut inte tråkig, så jag tar tillbaka det där. Särskilt eftersom han inför alla berättade att hela hans telefon fylldes med sms om hur fin en bild var som jag tagit på honom. Den var på första sidan på Svenskan och han sa att det kommit sms från hela Sverige. Britt vände sig om och log ett falskt litet vad glad jag är för din skull-leende till mig.  

Efter lunchen gick jag modell åt Britt. Hon behövde plåta ett par ben och ville låna mina. Efter en hård förhandling bestämde vi att jag ska få en inslagen present med något fint i för besväret. Vi får se hur det blir med den presenten. I några år har hon nämligen varit skyldig mig en påse bullar, men den dyker liksom aldrig upp.

Jag tycker att det är konstigt eftersom jag är så snäll mot henne. Den gången jag fick en ros i tidningen till exempel tänkte jag att jag skulle passa på att fråga redaktören om Britt kanske också fått en. På så vis skulle jag kunna berätta det för henne och göra henne glad, men hon hade tyvärr inte fått det. 

Deklarationstider är jobbiga tider. Det är trööööööööööökigt.
Jag stoppade svansen mellan benen och ringde min revisor.
- Hej, jag tänkte höra om du kan begära uppskov till mig.
- Det har jag redan gjort. Ta det lugnt du, det är ingen brådska alls.
Min revisor säger alltid så bra saker. Vi kommer så bra överens.

Mina elever hade ett teoretiskt fotoprov i dag. Det suckades en del.
- Va?
- Öhhhh?
- Va?
- Öhhhh?
Av deras läten trodde jag att resultatet skulle vara en katastrof, men det var det inte.

Sedan åkte jag vidare och blev elev i stället. Just nu läser vi bland annat om flygets start och landningssträckor och andra grejer som man ska lura ut med hjälp av tabeller. Jag gick bra in i min elevroll.
- Va?
- Öhhhh?
- Va?

I dag plåtade jag Robinsondeltagare på Valbo köpcentrum. De var där på något litet event.
Jag bad chefen att skriva ut deras namn i bildbeställningen så att jag kunde googla på dem, men det struntade han bra i.

Jag tyckte att det var lite pinsamt att gå in, för jag hade inte en aning om vem som var kund om vem som var med i Robinson.

En av deltagarna ville inte vara med i tidningen.
- Nej, du får inte fotografera mig. Jag ska nämligen inte vara här i dag.
Snäll som jag är valde jag därför att fotografera de andra och kapade bort honom, men vips så stod han bland de andra i alla fall.

Jag skulle även ha bilder på dem en och en och frågade därför igen om han vill vara med eller inte. Han verkade tycka att det var rätt jobbigt att bli plåtad, men tillslut hade han lösningen.
- Ja, men då måste jag gå och byta om först.
Jag plåtade de andra så länge, men inte fan gick han och bytte om. Han ställde upp sig med samma kläder igen.

Arbetarbladets fotograf och reporter kom lägligt nog in. Lynda sa på en gång att hon inte har tittat på programmet så att hon var tvungen att ta deras namn. Jag som var rädd att de skulle bli besvikna om jag inte visste vad det hette tackade och tog emot namnen från Lynda.

Min kompis Tomas hade klättrat upp i ett träd i dag när jag såg honom. Hans papegoja Gördis hade klättrat upp hon med. Det var verkligen konstigt att se dem båda där uppe.

Gördis är vingklippt och Tomas sitter då och då i rullstol. I och för sig är det mest när han ska gå på någon Brynäsmatch. Då tar han med sig en kompis som ledsagare, så kommer de båda in för 40 kronor var.

Gördis hade i alla fall klättrat upp och Tomas skulle ta ner henne igen. Så mest med hjälp av armarna klättrade han efter.

Jag bar Gördis hem. Hon satt på min arm och klättrade sedan upp på min axel. Det var första gången jag träffade henne och vi blev bra kompisar direkt. Jag har nu tjatat mig till att jag ska få passa henne när han åker bort.

Gefle-Gais tråkresultatet 0-0.

En poäng är i och för sig bättre än ingen poäng.

Nu till det viktiga. Jag måste smöra lite extra för världens bästa press-Lasse. Tack för ännu en suveränt god smörgås!

Tyvärr måste jag även erkänna att jag glömde att ställa tillbaka stolen som jag lovat. Jag hoppas att du förlåter mig och att smörgåsarna även i fortsättningen rullar på som vanligt.

Nu vet jag varför tågen är sena. Lokförarna är blödiga. Jag fotograferade några sådana i dag och en av dem berättade att hon senast i går höll tåget i två minuter för att ett par skulle få hångla färdigt. Medan de stod där på perrongen och slaskade satt hon och tittade i backspegeln och tyckte att de båda var såååååå söta.
Sluta genast upp med att ta hänsyn till alla turturduvor. Kör med tåget!

I dag har jag haft en mycket bra dag. Först var jag på ett roligt jobb tillsammans med två charmiga killar. Jag fotograferade Johan Palm som varit med i Idol. Han spelade gitarr och sjöng och sedan gick vi en liten sväng i en park. Barnen som lekte där blev onekligen nöjda med besöket.  

Efter jobbet träffade jag två av mina vänner som jag saknat mycket. (Livvakts-Kent och fotograf-Hanna) Vi fikade och gick en promenad genom Stockholm.

I början av promenaden såg jag en kille som stod och sålde glass utomhus.
- Men vilken knäppis vill ha glass nu när det är så kallt? undrade jag.
Några minuter senare gick jag med en strut i handen.
I gamla stan mötte vi nämligen människor utklädda till kor och de bjöd på en ny sorts glass.

Min bror bjöd senare på goda fiskburgare och sedan skulle vi titta på film. Jag somnade i soffan. Det har hänt ett antal gånger förut. Jag verkar inte vara världens roligaste att bjuda på filmkväll. Antingen så stör jag eller så sover jag.  
- Sover du?
- Snarkade jag?
- Nej, men du blev tyst.

Rättvist ska det vara. Det tycker i alla fall Idas gulliga mormor. I lördags fyllde Ida år. Hennes telefon pep och ringde hela tiden. Ett av samtalen var från Idas mormor som berättade att Ida, precis som alla andra av hennes barnbarn, kommer att få 200 kronor i födelsedagspresent.

Ida 200 kr.
My 200 kr.
Thea 200 kr.
Josefin 200 kr.
Axel 200 kr.
Elin Woods 200 kr.

Det var en intensiv och rolig Stockholmsweekend.
Vi hann med att samla på oss många shoppingpåsar på förmiddagen och sedan var det dags att göra oss i ordning för kvällen.

Lilla Ella 2,5 år ville absolut följa med och titta när Ulrika duschade.
Ulrika klädde av sig och Ella kommenterade det hela med ett enda ord.
- Oj.
Ulrika frågade aldrig vad hon menade med det, men hon hade tänkt...oj bra? eller oj dåligt?

En gång när Ella duschade med sin mamma var hon också riktigt rolig. Mamman var lite hårig och Ella trodde tydligen att det var ett litet djur.
- Ella klappa!
- Nej, svarade Ellas mamma.
Ella tog då förgivet att djuret var elakt.
- Jag är rädd!

Vi åt underbart god mat på Folkoperan och Ida och jag skulle dela på en halv vinare, men de ställde in en hel flaska. Vi ville ju inte vara oartiga, så vi drack upp nästan allt.

Sedan gick vi iväg till musikalen. I början sjöng Brolle bara små bitar av låtarna. Ida verkade vilja höra mer, så hon sjöng färdigt stroferna som Brolle börjat på. Det blev succé. Människorna i bänkarna runt omkring verkade tycka att Ida var riktigt duktig. De vände på sig för att se vem som sjöng så vackert.

För flera år sedan fick jag ett VIP-kort hemskickat. Jag visste inte om det var till något bra ställe och jag visste inte om kortet gäller fortfarande. Jag gillar egentligen inte alla töntiga VIP-hörnor och VIP-rep och VIP-fållor och allt fjanteri, men det var ändå väldigt skönt att glida före och slippa kön. Stället var bra, så vi dansade till väldigt sent. Lite efter klockan fem kom vi i säng och det kändes rätt tungt eftersom vi skulle åka tillbaka till Gävle klockan 11.00.

I dag jobbade jag, men jag var oförskämt pigg. Kaffe är en fin uppfinning. Likaså de magiska clear eyes dropparna som gör att röda skvallerögon inte kan vara till något bevis på dåligt levene.  

Jag plåtade Gefle-Elfsborg i dag. Det var en jättetrevlig och bra match tills Anders Svensson sköt in den avgörande bollen när det bara var några sekunder kvar. Vad onödigt. Vad synd. Vad tråkigt. Men som polisen som sitter bredvid mig sa… Det var snyggt och iskallt av Anders att sätta den.

Ulrika har fyllt 30 och nu ska hon äntligen firas. Snart ska jag hämta upp henne och åka till Stockholm. I morgon ska vi shoppa, äta gott och gå på The Buddy Holly Musical. Sedan blir det krogen.

Ulrika är bra att gå ut med.
- Sätt dig, säger hon till mig.
Sedan sminkar hon mig utan att jag ens bett om det. Hon har grym koll på sånt där och vet att jag inte har det.

I och för sig så är det ju henne vi firar, men jag hoppas att det inte blir något undantag i morgon. Jag vill bli piffad och sminkad som vanligt.

Mina lata vänner på Toyota är väldigt storsinta.
Trots mina inlägg om att de är lata och snåla så fick jag ett brev hem i dag…

Som du säkert känner till vill vi göra allt för våra kunder. Du har köpt bil av oss och anlitar vår verkstad regelbundet och är en av våra mest uppskattade kunder.

Det ni. Toyota verkar storsint. Eller väldigt ironiskt.

Nu har jag fått höra att det tydligen är slut på påsklovet.
Jag trodde lovet varade till Kristi himmelfärds dag den 21 maj då Jesus flög iväg till himmelen, men så är det tydligen inte. Så länge får jag minsann inte fira.

Jag hittade tyvärr ingen resa i påsk så jag gick ut lite med min kompis Elin i stället. Elin är psykolog och när jag presenterade henne för några av mina vänner blev det spänt. TT-Jimmy viskade:
- Jag tänker stå helt still och inte säga någonting. Mig ska hon inte få analysera.

Annars var det en lugn helg med mycket godis. Den enda påskkärring jag såg var lilla Melvin som jag sminkade upp själv. Han var inte alls med på det hela och blev mycket missnöjd med resultatet.

Nu har jag varit och hälsat på mina vänner på bilverkstaden igen. Bilen var in på service. När jag hämtade den satt två gubbar bakom disken. Som så många gånger förut låtsades de inte märka att det kom en kund.

När jag stått och väntat i några minuter knackade jag i bänken, men ingen reaktion. Då sa jag ett fult ord och knackade riktigt hårt och riktigt länge i bänken.
- Vi kommer snart, sa en av gubbarna.

En annan stackars gubbe kom gående och fick då ut för sina kollegors lathet.
- Har du också rast? frågade jag.
- Rast? Nej, jag har varit ut och flyttat en bil.
- Okej, jag ska hämta min bil som varit på service. Har ni tvättat den också?
- Nej, vaddå?
- Ja, ni säger ju på reklamen att ni gör lite mer för kunderna, men så jävla mycket mer verkar det inte vara.
- Öhhh.
- Ja, vad mer har ni gjort då?
- Öhhh.
- Inget alltså. Ja, ja, tack ska du ha ändå.

Nu blir det påsklov.

Grattis alla Romer. Det är er nationaldag i dag.
En påsk var jag och plåtade på en romerskola. Det var några barn, men mest vuxna som gick där. Romerna satt och pysslade och gjorde påskkärringar.

En snäll tjej ville absolut ge mig en påskkärring som hon gjort. Jag har kvar den än i dag. En man bredvid henne var inte lika snäll.
- Plåtar du mig kommer du att få ångra dig hela livet.
Han kom inte med på bild.

Sedan var det en tjej som var lite väl osvensk för min smak.
- På vilken adress bor du? Jag ska komma och hälsa på dig!
Jag ville ju liksom inte att det skulle verka som att jag har en massa fördomar, men jag ville inte heller ha ett sådant spontanbesök. Det blev till att slingra sig.

Det var en bra start på allsvenskan. Press-Lasses smörgås var som vanligt helt perfekt. Gefle var också bra.

Innan matchen hjälpte jag till att packa in läsk i kylen. Som tack för det fick jag en chokladkaka. När jag ätit upp den gick jag runt planen för att plåta lite uppvärmning.

Det är nya lämningsrutiner. Jag har det rätt stressigt under matchen, men när den är klar märks skillnad. Förut satt jag kvar länge, men nu gick jag hem först.

I år kommer jag alltså inte att behöva käfta med vaktmästarna. Nu får de hitta någon annan att reta upp sig på.

Det gick bra att ligga med EKG-pluttar.
Läkaren var snäll och han blev mycket imponerad över min syn.
Alla värdena var bra, men som jag trodde så har jag ett lågt blodtryck.
Han sa att även det var mycket bra, bara jag inte brukar bli yr och svimma.

I kväll missar jag en flygteorilektion för jag ska plåta Gefles hemmapremiär mot Kalmar. Hoppas att press-Lasse kommer ihåg att jag inte vill ha något smör på smörgåsen.

Nu sitter jag och läser Kamratposten. Den är som vanligt grymt bra.
På sidorna Pinsamt å skämmigt skriver en KP-läsare:
Det här hände för typ tre år sedan. Jag satt på toa. På den tiden brukade jag inte låsa toadörren. Det var dumt. När jag reste mig för att torka mig kom två tjejer i klassen in. De såg hela rumpan. Pinsamt!

Först tyckte jag inte att det var någonting att skämmas över, men sedan kom jag på att jag i princip är nervös för att en liknande situation ska hända mig på söndag.
Jag har bokat en läkartid i Stockholm för att se om jag blir godkänd inför flygcertifikatet. Jag frågade farbror doktor vad han ska kolla och det är EKG, syn, blodprov och urinprov.

Jag antar att urinprovet ska visa om jag tar droger. När personerna jag övervakar ska lämna sådana tester följer alltid en till person med in på toaletten för att se så att de inte fuskar.
Nu är jag lite orolig att läkaren ska följa med in och stå där och glo. Jag kommer i så fall att tycka som KP-läsaren…Pinsamt!

I går kväll ringde telefonen. Två kloka hjärnor hade lurat ut att de skulle ha efterfest hemma hos mig. Tyvärr var jag inte på partyhumör.

Jag har ändrat livsstil, så jag låg och lyssnade på Karlavagnen. Jag har verkligen blivit en ofestis, men det kan inte hjälpas. Jag har ju kommit på hur underbart skönt det är att sova.

Polisen verkar ha ett soft arbetstempo. I dag ringde nämligen en polis för att fråga ut mig om bråket mellan Sundlöv och Jämtin.

Jag tror inte att det var ett aprilskämt, så jag svarade snällt på hennes vänliga frågor.

Jag hade ju kunnat dra på och fabulera ihop en spännande historia, men jag tycker att det är lite töntigt med alla dessa aprilskämt så jag hoppade över det.

Jag sa som det var att jag inte sett någonting mer än det som visades i tidningen.