pernilla wahlman

Det är alltid roligt att plåta glada människor. Simian Ghost var glada i går för de vann priset Årets nykomling på Local Heroesgalan som hölls i konserthuset.

 

Där festades det till klockan 02.00, vilket betyder en helkväll i Gävle. Senare öppettider skulle betyda stor fara för oss som bor här.

Cafés nöjesredaktör Victor har styrt upp kvällen. Först blir det middag på Bistro Süd och sedan blir det konsert. Vi ska gå och lyssna på Sleigh Bells som spelar på Debaser. Det är ju Victors jobb att ha koll på allt som är bra, så jag har stora förväntningar på både maten och spelningen.

Tack och lov att Brynäs vann i dag. I går gjorde jag nämligen ett jobb på en Brynässpelare åt Aftonbladet. Jag och reportern åkte dit lite innan för att se ut en bra fotomiljö. Hela jobbet hade fallit om inte Brynäs vunnit i kväll. Det känns skönt att vi inte har släpat runt på en soffa i onödan och att spelaren inte har fixat frissan förgäves.

En vargjägare föreläste på dagens journalistlunch. Han berättade bland annat att 12 000 jägare deltog i förra årets jakt på 27 vargar. Av dessa 12 000 personer är det nästan ingen som tycker att det är roligt att jaga varg. De gör det bara för att de känner ett sådant ansvar över att det inte ska bli inavel. Jägaren berättade även att renar inte kan ha bjällror på sig för att skrämma vargarna för hör och häpna, då blir björnarna förbannade. Björnarna blir så arga på oljudet att de slår ner renarna och fyller deras bjällror med mossa.

I dag har jag varit och fixat ett nytt pressleg. Det är Christina på Arbetarbladet som har tagit på sig att ha hand om det. Alla i Gästrikland är tacksamma för nu slipper vi åka till Stockholm för att få det gjort. Det är bara en person som måste åka till huvudstaden för att förnya sitt och det är Christina själv. Hon måste åka dit en gång för att ansöka och en gång till för att hämta ut det. Det är liksom tack för hjälpen det.

Mannen som misstänks för yxrånet mot SEB-banken 2005 häktades i dag. Han kom in i rättssalen med jackhuvan uppdragen, men han verkade ändå lite nyfiken på hur många fotografer som var där så han kikade ut och hamnade på bild.

 

Efter det åkte jag till Bollnäs på ett jobb. Där var det en utbildningsdag för cirka 20 cirkelledare. Alla kunde tänkta sig att vara med på bild. De reagerade inte ens på kameran utan agerade som vanligt. Annat var det en gång när jag fotograferade en annan vuxenutbildning. Då var det en man som skrek åt mig:

-       Du ska fan få ångra dig ordentligt om du fotograferar mig!

Men så var det alltså inte i dag. I dag var det bara snällt och trevligt.

Annelie var barnvakt åt sin systerson Viktor som är 6 år. Hon tyckte att filmen "Svärdet och spiran" skulle vara en passande kvällssyssla. En av de första scenerna var en brinnande båt och folk som drunknade. Viktor verkade tycka att barnvakten hade dåligt omdöme.
- Jag tror inte att det här är lämpligt för barn, sa han och gick ut och lekte med några leksaker.

Det blir ingen utgång eller restaurang i kväll. Jag är hemma med en krasslig hund och en hund som är avundsjuk och riktigt förbannad på att den krassliga får så mycket uppmärksamhet.

"Det är som att peta med en pinne i ett getingbo."

Så säger en av mina vänner att resultatet blir om man pratar negativt om vargjakt. Jag skriver några rader och ser hur det går.

 

Jägarna som vi såg i skogen verkade lite väl rädda tycker jag. När de åkte förbi vargaktivisterna hade några av dem rånarluvor nerdragna över ansiktena för att de inte ville visa sig. En polis gick fram och sa till en jägare att han inte får åka omkring sådär, men jägaren verkade mer rädd för aktivisterna än för polisen för någon luva tog han inte av sig.

 

I övrigt tycker jag att jägare som skadeskjuter djur borde bli av med licensen. Är man kass på att sikta så är man.

 

En annan skjutglad jägare sa till mig när jag var ute och gick med hunden:

-       Jag tror att din hund är rädd för vargarna.

-       Jag tror att min hund är mer rädd för fyrverkerier, svarade jag. (Mannen säljer nämligen fyrverkerier de dagar han inte är ute och skjuter av djuren.)

Hanna firade mig i går. Jag fick lyxigt diorsmink med en tillhörande diornecessär, tidningar, godis och fina silverarmband. Hon bjöd även på gott fika och tog fram en superlyxig liten chokladask som hon sparat till ett fint tillfälle. Hon tyckte att det var passande i går eftersom jag fyllt år. Hon ville att jag skulle läsa om chokladbitarna i den tillhörande broschyren. Chokladbitarna var i guld, silver och andra glitterfärger och en hjärtformad med fyrverkeri på toppen var till Victorias ära. (Det var någonting som smällde i munnen när man tuggade på den.) När jag hade läst om alla bitar stängde jag locket, för jag tyckte att hon skulle spara dem till ett finare tillfälle. Men Hanna tyckte fortfarande att det var fint nog så hon öppnade asken igen. Efter att vi stängt och öppnat locket några gånger åt jag två goda bitar och sedan lade hon ned flera i en liten burk som jag skulle gotta på senare. Det är fint att fylla år när man blir firad så här.

I går fick min gulliga lilla bil ett beslut om husrannsakan på sig.

-       Vems bil är det här? ropade polisen.

-       Det är min, sa jag.

-       Vi har ett beslut om husrannsakan på den, sa polisen.

-       Den är öppen, kör på, sa jag.

Men polismannen stod som förstenad. Jag funderade om jag skulle öppna den själv och rota runt eller om jag skulle hjälpa till och knuffa fram honom till bilen. Istället gick han iväg och ringde och sedan kom han tillbaka och då fanns inte husrannsakansorden kvar. Han hade kommit på att vi är journalister och inte hade någonting med vargaktivisterna att göra.

Jag var i Dalarna för att spana in vargjakten. Vi åkte bakom vargaktivisterna som smällde smällare för att skrämma vargarna. En av jägarna lackade ur och ringde polisen som kom dit. Aktivisterna fotograferades och identifierades, sedan avvisas de från platsen och åkte i stället iväg till en skogsdunge för att grilla korv. Själv åkte jag till Stockholm och käkade en god middag på Hard Rock Cafe.

Förra veckan satt jag beredd och skulle titta på Let's dance, men då ringde telefonen och jag fick i stället åka hem till den före detta jurymedlemmen Maria Öhrman. Jag skulle ta bilder på henne när hon satt hemma och tittade på programmet. Hon bor i ett väldigt sött litet hus så det var trevligt att få komma dit på ett studiebesök. Varje gång jag kommer hem till någon som har det fint vill jag flytta själv också. Så nu sitter jag och tittar på Let's dance samtidigt som jag letar runt på Hemnet.

I morse gick jag upp 05.30 för att åka på ett jobb i Falun. Det är riktigt tidigt det. Kroppen befann sig i någon slags chock hela vägen dit och väl framme kändes det fortfarande som natt, men efter en kopp kaffe trillade polletten ner och hjärnan fattade att det hela var på riktigt. Det kan omöjligt vara hälsosamt att gå upp före tuppen.

I går fick jag en festinbjudan till en kunglig fest. Den heter Kungliga Klubbarnas Fest och äger rum i Vinterträdgården på Grand Hotell i Stockholm den 4 februari tillsammans med kungaparet. Klädsel är frack och lång klänning. Priset om man vill festa med kungen och drottningen är 1200 kr per kuvert. Vi får se om jag har lust.

Nu har jag varit hemma hos Britt och ätit kokospaj. Det var jag och ett gäng andra journalister. Vi ses ibland och fikar och pratar. Jag tror att man kan kalla det möte. I alla fall står det så i deklarationen.

Brevbäraren kom med Kamratposten i dag. Den kunde inte ha kommit på en bättre dag faktiskt för jag är insnöad. Jag låg på soffan med en sovandes vovve på mina ben och en sovandes vovve på min mage (normalposition alltså) och då brakade det till nåt så överjävligt. Hundarna märkte hur rädd jag blev och vi flög upp allihopa. All snö som samlats hela vintern på taket rasade ner. Alla andra år har det rasat lite då och då så att man har haft ork att skotta bort det, men nu ligger mer än en meter hårdpackad snö på uppfarten som är riktigt lång. Tack och lov hade jag parkerat bilen på gatan, annars vore taket rätt intryckt nu. Jag har bokat en traktor som kommer i morgon, så till dess ligger jag här och läser min tidning.

I dag är en röd dag som jag antar att man på något vis bör fira. Själv har jag rusat runt hela dagen och letat efter tre brev från skatteverket. Det vilar någon slags förbannelse över all post därifrån. Jag som behöver betala skatt och fixa med bokslutet och allt vad det är. Nu sitter jag i alla fall här bredvid breven och funderar. Jag har kommit fram till att jag inte finner någon mening med denna dag.

Brolin-kopian ringde i dag. Han gör ofta det när han ska åka hem med tåget från jobbet i Uppsala. Han vet att jag stör mig på den dåliga mottagningen.

- Nu sitter jag på tåget på väg hem. Det här är sträckan där det är sämst mottagning, men de andra sträckorna spar jag till andra viktigare samtal.

 

Han är så grann den där Brolin. En annan gång ringde han och sa det här, som jag enligt honom inte får blogga om men det skiter jag i.

- Hej, jag ringer för att säga att jag gått ner i vikt och blivit snygg och fått sjukt snygga tjejer så nu kan inte jag vara kompis med dig mer för du är för gammal för mig nu.

Efter några veckor ringde han igen.

- Hej, nu har jag gått upp i vikt. Vill du ses?

Är det öppet köp så är det. I dag fick jag därför öppna en present som jag ska få av mamma när jag fyller år om några veckor. En varm och skön jacka blev det och jag gillar den, så den får stanna. Det där är i och för sig inte så ovanligt för mig. Jag öppnar nästan alla julklappar flera dagar i förväg och sedan slår jag in dem igen, men den här gången låter jag nog bli med det för jag vill troligen ha den på mig redan i morgon.

I dag har jag gjort två jobb. Så fort ett jobb är färdigt lägger jag mig på soffan och fortsätter mitt jullov. Jag ligger och läser, tittar på tv och käkar godis. Det är svårt att ta sig ur julgrisfasonerna när man väl börjat.

Jag ser i Britts blogg att jag missat att fira nyår på världens bästa plats. Det är den amerikanska nyhetssajten American Online som utsett Gävle till topp ett för nyårsfirande och det på grund av halmbocken.

Om man inte kunde fira i Gävle kanske man fick nöja sig med någon av de andra platserna som också finns på listan. New York, Bahamas, Australien, Island, Rom eller Las Vegas är några av platserna som tyvärr inte räckte ända fram till toppen.

 

Själv var jag i Uppsala som inte finns med alls, men jag hade väldigt roligt i alla fall. Innan tolvslaget hade vi druckit oss trötta på champagne så vi shottade in det nya året.

 

http://news.travel.aol.com/2010/12/28/worlds-best-new-years-celebrations/