pernilla wahlman

I morse var jag helt ensam på gymmet. Det är både skönt och stressande. Skönt för att jag kan maska runt hur jag vill och stressande för att jag inte behöver ta hänsyn till någon annan, så jag letar och byter hela tiden låtar för att hitta de perfekta att träna till. 

Fotokursens första dag gick bra. Vi hann med mycket och eleverna var riktigt snabba att lära sig det jag visade. Servicen var dessutom kanon. Direkt när det blev rast hämtades jag för att få mig en kopp kaffe i restaurangen. Jag åt även där och precis som jag trodde var maten god så nu tror jag inte bara att det är värt att gå dit, nu vet jag att det är det. Det känns skönt att dagen gick så bra för starten var inte den bästa. Det började med att jag skulle hålla i Winston som inte hade någon tröja på sig. När jag tog honom kände jag hur varm hans kropp var och kunde då genast räkna ut att jag hade väldigt kalla händer. Det kände han också och tårarna började rinna ner för hans små kinder. Jag hade inte mage att använda honom som ett värmeelement så jag skyndade mig att linda in honom i en filt och sedan fick jag sitta ett bra tag och prata med fjantig röst innan han mjuknade.

I dag efter gymmet frågade jag min bror:

- Syns det att jag tränat i några månader nu?

- Nej, det syns inte. Du är inte överviktig, men det syns inte att du tränar.

Jag säger som Lille Skutt i Bamse: ”Suck, suck, dubbelsuck”.

(Varför jag vet att Lille Skutt brukar säga det är för att någon anonym betalade en Bamseprenumeration till mig förut, så jag har läst rätt mycket Bamse)

Jag ger i alla fall inte upp. Jag går tillbaka till gymmet i morgon igen. 

Här kommer ett mycket oviktigt inlägg. Inte för att någonting av det jag skriver brukar vara särskilt viktigt, men i alla fall…

 

I dag var det upprop på högskolan. Jag var där för att plåta två lärare och inte för att ropas upp. Skolan hade pyntats med ballonger och alla nya elever gick omkring ordentligt piffade. Jag frågade lärarna om eleverna orkar upprätthålla det där med smink och fina kläder länge, men det piffigaste av piffet lägger sig tydligen ganska snabbt. 

Efter högskolan åkte jag vidare till Vallbacksskolan. Där hälsade jag på och spanade in lokalerna för jag ska hålla en tre dagars fotokurs på konstskolan nästa vecka. Det verkar vara en trevlig skola och dessutom finns det en restaurang där inne. Jag åt inte men det såg bra ut och billigt var det också. En lunch kostar 59 kronor så det är värt att gå dit och prova. 

I dag åt jag lunch med en Brynässpelare och fikade med en annan. Min bror noterade det.

- Jag såg dig på Läkerol Arena. Du gick förbi mig med din stora väska. Den är sliten.

- Väskan ska vara sliten, den är snygg och varför hejade du inte på mig?

- Varför ska jag heja på dig?

I dag plåtade jag en tjej i hennes affär. Jag släpade med en stor väska med blixtar och förvandlade affären till en studio. Det var en inredningsaffär så det fanns många bra ställen att ta bilder på. Jag ska nog åka tillbaka dit och shoppa någon dag för det fanns mycket fint, men jag törs aldrig handla när jag jobbar för då kanske ägaren känner att jag måste få sakerna gratis och jag vill inte framstå som en tiggare.

I dag blev det ett spontanbesök till revisorn. Ett papper skulle skrivas under och den ena hunden tycker om att åka bil så jag åkte dit mest för att hon ville ut och åka. Det är som med låten ”prästens lilla kråka skulle ut och åka ingen hade hon som körde”. Min hund tycker ofta att hon ska ut och åka och då ställer hon sig vid bilen och väntar på att någon ska köra.

Jag körde även flygplan i dag. Läraren drog av gasen eftersom motorn som vanligt ”gick sönder”, men jag hade Storviks flygfält bredvid mig och jag lyckades landa där. Det var helt lugnt i luften så det var riktigt mysigt att flyga. Nu verkar det finnas hopp om det där certet. Det är inte så jättemycket som fattas nu så jag kämpar på. 

I fickan har jag nu ett praktiskt tuggummi i beredskap. En vän gav mig Cat Butt Gum och det är enligt instruktionen bra till mycket. Man kan till exempel tugga det om man vill ändra humör eller om någon skriker åt en och man inte vill lyssna. Det är perfekt utifall vaktmästarna på fotbollen skulle köra igång igen. Fast sist hann de i alla fall inte på mig. 

Utebliven sol innebar utebliven kolonilottefest. Därför var det väldigt passande att pilot-Tobbe lämnat storsjöodjuret för i kväll och hälsade på i sin gamla stad. Vi var ut och åt kinamat. Jag var lat och ville ta bilen och Tobbe jobbar standby i morgon så det blev ingen alkohol. En annan pilotkompis satte i system att reta upp arbetsgivarna när de ringde in honom standby.

- Kan du komma in och jobba i dag? frågade de först vänligt.

- Nej tyvärr jag är upptagen, svarade han.

- Du SKA jobba! röt dom då. 

I går var jag ut och åt på Helt Enkelt med Johan, Lisa och tre till. De är riktigt avslappande och sköna att hänga med. Efter att Johan och Lisa gift sig åkte de till exempel hem och åt en äggmacka. Därefter var det fest och sent på kvällen snöade Johans lillebror och Lisa in på Pugh Rogefeldts låt ”Vandrar i ett regn”. De spelade den om och om igen på repeat till Johan tröttnade och gick och la sig. Den nyblivna frun kröp ner och sov bredvid brudgummens brorsa istället för att gå och lägga sig hos sin man. När jag frågade hur hon tänkte då var hennes kommentar: ”Äh, det blev bara så.” 

Min vän hjärnforskaren, som för övrigt heter Bertil, ska vara med i VM i Racketlon. Spelarna möter varandra i de fyra grenarna pingis, badminton, squash och tennis. Man spelar ett set till 21 i varje gren.

- Vad coolt att du ska vara med i VM, sa jag till honom.

Han tonade ner det hela rejält:

- Det är inte så märkvärdigt som det låter, alla som vill får vara med. Du kanske vill vara med i VM du också? frågade han mig.

- Lite roligt hade det varit, men förmodligen ganska pinsamt också eftersom jag troligen skulle bli utslagen i allt.

- Du kan i alla fall vara med i SM, för där är det så få tjejer som ställer upp så förhoppningsvis kommer du direkt på pallplats. 

I dag var jag tillbaka i b-hallen för att plåta ännu en Brynästräning. Det var inte alls lika kallt den här gången. I och för sig satt jag en stund i en liten kur som hade värme, men ändå. Jag hoppas att det kommer med i tidningen i morgon för OS har en tendens att knuffa undan allt annat viktigt. 

Brynäs tränade i b-hallen i dag när jag skulle plåta dem. Jag hade förberett med dubbla byxor, en tröja och en jacka för att inte behöva springa ut och värma mig hela tiden som förra gången jag var där. Jag hade bestämt att jag inte skulle bry mig om kylan men det är inte lätt att tänka på så mycket annat när man väl står där inne. Jag stod kvar tiden ut. Det är inte en sm-guldsbedrift direkt, men lite stolt kan jag allt vara.