pernilla wahlman

Grannarna gillar nog inte mig. Jag skiter i och för sig i vilket, men nu har dom tagit till åtgärder.
Jag ställer upp dörren ibland och då kommer det in en uteliggare.
Nu ska han få sova ute i snön istället.
På dagtid vaktar fastighetsskötaren huset och på natten har dom anlitat Securitas.
Uteliggarna verkar inte få vara på stationen heller. Bäst vore nog om uteliggarna kunde gömma sig ute i skogen.

Idag var det ett jobb i skogen. Långt in i skogen. Det var väldigt mycket snö och väldigt kallt om fötterna. När jag kom tillbaka ut på vägen visade det sig att jag skulle tillbaka in lika långt fast åt andra hållet för att fotografera två arbetare.
Jag kollade mig omkring halvt i panik och såg då ett träd som fallit alldeles bredvid vägen.
- Det blir jättefint om dom står där, sa jag och pekade.
Arbetarna ropades fram ur skogen.
Bilderna blev faktiskt väldigt bra trots att fotografen var väldigt lat.

En av arbetarna uppskattade inte vårt besök. Han stod vid micron och svor över att den var för seg. Sedan muttrade han att det snackades för mycket skit inne, så han gick ut i bilen för att äta sin lunch istället för att sitta inne bredvid oss.
- Han är sur, konstaterade de andra.
Den sura mannen pluggar till förskolelärare. Hoppas dom små håller tungan rätt i munnen.

Fotografen Britt verkar ha haft en jäkla dag idag.
Hon kom in helt skakig till tidningen efter att nästan ha krockat med ett flygplan på E4an.
-   Planet flög jättelågt mot mig. Jag bromsade och kände att min sista stund var kommen. Jag var säker på att någon av er fotografer skulle komma och plåta när dom sopade ihop resterna av mig.
Nyhetschefen ringde och kollade upp varför planet flög lågt och det kontrollerades tydligen elledningar idag.

Själv åkte jag och plåtade Britts man. Han har hand om en utställning på Konstcentrum.
Det handlar om ljud, bild och text.
Idag var det pressvisning.
En man kom gående genom rummet med en barnvagn och en väska. Han drog en svart luva över huvudet, men det var bara början. På självaste invigningen ska han även knyta fast sig i en tvättlina som är över 100 meter lång.

Britt satt nyligen i telefonen och förhandlade med sin dotter. Britt lovade att skälla ut pappan när hon kom hem, hon lovade även dela ut glass efter maten och hon bönade och bad att dottern skulle lugna ner sig. Nu är Britt ute på ärende. Hon var tvungen att ta sig en nypa frisk luft efter att förhandlingen kraschat.

Precis när jag var färdig med mina hockeybilder igår ringde chefen.
- Hur långt är det till Iggesund?
- Oj, oj, oj, det är helt otroligt långt. Ja det är så långt så du måste helt enkelt kunna ringa en fotograf på närmare håll.
Ibland vill man helt enkelt vara ledig. Så var det igår.
- Håll dig beredd, uppmanade chefen.
- Jag ska på middag och dricka vin. Skärp till dig nu, hitta någon snabbt, försökte jag.
Middagen var helt fantastisk. Tre olika efterrätter och telefonen var tyst. Bra jobbat chefen!

Igår kväll var jag i Hudiksvall och plåtade. Det var sorgligt och handlade om anorexi.

Imorse åkte jag till Hudiksvall igen och idag var det desto roligare. Glada Hudik Teatern ska spela 15 föreställningar på cirkus i Stockholm. Ingen var nervös. Alla var bara glada och kom fram och pratade hela tiden.
- Hej det är jag som är Elvis, sa en kille och sträckte fram sin hand på en gång vi kom in.
En tjej sköt ihop sin stol med min och började klappa mig på kinden.
Det konstaterades att om skådespelarna är utvecklingsstörda så är vi andra invecklingsstörda som är fast i våra mallar och som inte riktigt kan visa känslor.
Det var ett jätteroligt jobb. Dom är riktigt, riktigt bra.
Jag var på Rent förra veckan. Glada Hudik Teatern slår det.

Aftonbladet ringde ungefär klockan två i natt och chefen var lika lustig som vanligt.
Det gick fram massor av signaler och jag fipplade länge med luren innan jag väl svarade.
- Tjenare! Vad bra att du är vaken, sa chefen.
Han ville att jag skulle åka ut på jobb.
- Tidningen trycks om 20 minuter så du får skynda dig, fortsatte han.
Jag plåtade jordkällaren där en familj bott i tre dagar. Två jättesnälla poliser hjälpte mig att hitta platsen.
- Ursäkta att du får vänta men blixten är lite seg, sa jag till den ena.
- Det är lugnt, jag har månadslön, svarade han.
Efter klockan fyra kom jag tillbaka hem och hann sova några timmar innan telefonen började ringa igen.
- Sover du? frågade alla.
Dom ville att jag antingen skulle guida dom till jordkällaren eller åka dit igen och ta flera bilder. Jag har varit där flera gånger under dagen.
Nu ringer det inte mer, så nu ska jag sova.

En vän till mig tycker inte om barn. När hon i affären hittade två gråtande ungar var det en stor uppoffring att ta dom i händerna och leda dom till kassan i klädaffären för att be dom ropa efter föräldrarna.
Klädaffären hade ingen mikrofon så hon var tvungen att tåga ut med dom gråtande barnen till informationen vid affären bredvid. Vid utgången mötte hon en förbannad pappa.
- Det där är mina barn, röt gubben som verkade tro att hon skulle röva bort ungarna.
- Inte fan kan du väl tro att jag vill ha dom, svarade hon upprört.

Igår var det bandy. SAIK-Västerås. Ingen vann. Det blev 4-4.
Det är bra att plåta bandy för då måste man vara ute och få friskluft.
Bredvid mig stod Gävletidningarnas fotograf. Hon ville inte ha friskluft. Hon ville istället in till smörgåsarna.
Förut fick man halva bullar i paus. Nu fick man en fjärdedels smörgås.