pernilla wahlman

Det har inte hänt så mycket att blogga om i dag heller, men jag lyckades i alla fall med mina låtsasnödlandningar. Jag hamnade inte i diket. I morgon har jag flyguppehåll för då ska jag jobba, men på torsdag ska jag på det igen. Då ska jag flyga till Västerås om det är bra väder. 

Matte messade och påpekade att jag inte bloggat på snart två dagar så nu har han höga förväntningar. Det är bara det att det inte har hänt så mycket så det blir lite svårt att leva upp till det, men jag tar och berättar om dagens flyglektion. I dag flög jag med sådana där konstiga glasögon igen som gör att jag bara kan titta på instrumentbrädan, jag ser inte fönstren. Lektionen gick ut på att jag skulle fixa till planet efter konstiga situationer. Jag skulle kolla ner i golvet och läraren skulle flyga runt lite och sedan skulle jag titta upp snabbt och rätta till hastigheten och se till att vi låg rätt på vingarna. ”Gör lugna rörelser så att jag inte blir yr i huvudet” sa jag till honom flera gånger. Men övningen var tydligen inte tänkt på det viset för han skrattade bara och började flyga runt så att det kändes som om jag satt i en bergochdalbana. Min första reflex var att hugga tag i hans arm men jag kunde ju inte sitta och nypa i den så jag tog tag i stolen istället. Det gick ganska bra att få tillbaka planet i rätt läge så efter det gjorde vi några landningar. De vanliga landningarna fungerade, den här gången var det när jag lekte att motorn gått sönder som det blev lite fel. Hade det varit på riktigt hade jag landat i ett dike, men nu var det ju bara en lek. Så kan jag kanske tänka om det blir otäckt någon gång och jag behöver lugna ner mig själv. Då kan jag kanske intala mig att det inte är någon fara, det är ju ändå bara ett tv-spel. 

Uttrycket ”han är väl ingen hjärnforskare direkt” stämmer inte på killen jag åt middag med i går, för det är precis det han är. Han forskar på hjärnor. Han röntgar dem, ställer frågor och röntgar lite till. Sedan analyserar han svaren och kollar vilken del av hjärnan som varit aktiverad. Jag vet inte vilken del av hjärnan som var aktiverad när vi pratade om resor. Vi kom i alla fall fram till att man inte behöver gå upp tidigt på morgonen för att beta av sevärdheter när man är i en ny stad, för det är sevärdheter att gå till barer och klubbar på kvällarna också och säger en hjärnforskare det så borde det stämma. 

Den nya soffan är på plats och den andra skulle Erikshjälpen hämta på torsdag. Nu visade det sig att min granne behövde just en sådan soffa så vi lastade på den på en skottkärra och så fick hon ta hem den till sig. Jag tänker ändå inte avboka Erikshjälpen för jag har letat fram en ny säck med kläder som också ska bort. Jag har två stora korgstolar som jag kan tänka mig att bli av med och om jag ställer dem riktigt nära varandra kan jag kanske låtsas att jag tycker det är en soffa. 

I dag var jag barnvakt åt Winston. Vi gick på en promenad.

- Nu är du väl bra stolt som får gå med fasters fina hundar? frågade jag honom och han log, så det var han.

 

Lisa och Johan är hemma från Stockholm. Hurra, hurra, hurra, hurra! I går firade vi det på The Bishop´s Arms, Söderhielmska och Interpool. Gymmet gick inte lika bra i dag men det var det värt. Jag är nöjd över att jag gick dit och tränade, för allt är bättre än soffan sägs det. På onsdag kommer i och för sig en ny soffa hem till mig och då får jag se om den kanske är lite bättre än gymmet trots allt. Efter träningen plåtade jag en kille som inte legat så mycket i soffan den senaste tiden. Han har gått ner 60 kg på ett år. Imponerande.

I veckan fuskade jag så mycket med träningen att jag fick gå till gymmet både i går och i dag. Bertil var som vanligt där och gastade åt mig. En vanlig kommentar när han ser mig är:

- Men nu kan jag göra ett kors i taket.

I dag när jag låg och gjorde situps kom han igen:

- Men vad ligger du i den där vaggan för?

Då var det en annan som ryckte in och svarade:

- Jo du förstår hon gjorde en annan övning i går och fick då lite träningsvärk.

- Ja då kommer hon alltså aldrig att göra om den övningen, svarade Bertil. 

Jag såg nyss Victoria på tv och kom då att tänka på min vän Hanna som brukar plåta åt en finsk tidning. Finnarna verkligen älskar det svenska kungahuset. När nyheten om att Victoria var gravid kom ut ringde de henne: ”Kan du åka och plåta blomhavet och presentberget?” Finnarna trodde att vi svenskar var så snälla att vi åkte ut till Haga med blombuketter och gåvor för att fira det hela. 

Det är som vanligt bättre än en förlust. Ett poäng är i alla fall nåt.

I morgon ska min bil in på service. ”Vi öppnar klockan 07.00” sa killen i telefonen.

I går var jag på Aftonbladet igen. Jag plåtade bland annat Jodie Foster och Sveriges basketdamer. På Jodie fick jag bara ta en snabb bild men på basketdamerna fick jag flera chanser. Först plåtade jag deras träning och därefter gick vi ut och tog några bilder. De ställde upp sig på led och precis när jag skulle börja plåta dansade en av spelarna iväg. När hon kom tillbaka till sin plats dansade två andra iväg en liten stund. ”Nu kan ni dansa framåt allihopa” sa jag och så kom de studsandes emot mig. I dag kan de säkra en plats till EM. Om de vinner mot Bulgarien klockan 16.00 så är de klara. Jag ska åka och plåta fotboll (Sundsvall-Åtvidaberg) den tiden men jag får uppdateringar om basketen via sms. 

I går jobbade jag på Aftonbladet i Stockholm och därför hann jag inte träna. Det tänkte jag ta igen i dag med ett dubbelpass. Först tränade jag benen men när det blev armarnas tur hade benen fåt nog och gick bara förbi alla hantlar. Benen slutade inte att gå förrän dom var hemma igen och där satte dom sig ner i soffan. Snopet. 

Förra gången var bilbingon nytt och spännande. I dag var det varken nytt eller spännande men det var trevligt i alla fall. Jag sprang runt och rättade brickor tillsammans med en rolig advokat. ”Jag fick ett fall där borta” sa han när någon bil tutade i närheten av honom.

En bingospelare ville inte slösa på bilbatteriet och hade därför med sig separata tutor som inte hördes så bra, därför blev det lite strul om det. Det tog tid att reda ut när han hade tutat och givetvis blev det gnäll i bilarna bredvid och det började suckas ute på fältet, men han fick till slut sina pengar och spelet kunde fortsätta.

Det gäller att springa fram till bilarna när det är nåt för annars börjar det gnällas om det med.

Om man får bingo inom sju utrop går jackpotten ut. Bingoutroparen säger därför: ”Och nu är det sjunde utropet.” Någon störde sig på det också och tyckte att det räcker om han säger: ”sjunde utropet” så att det hela går lite snabbare.

Advokaten fick också nog. ”Nej, nu ger jag upp” sa han när det var cirka 30 minuter kvar, men jag motade tillbaka honom ut bland bilarna så att han fick stanna tiden ut. Han skulle egentligen inte behöva vara på bingon för det känns ganska onödigt att han är medlem där och hyr plan av klubben med tanke på att han har fem egna plan. Fem stycken, hur onödigt är inte det?

Minisemestern är över. Jag är hemma för i morgon är det måndag och då ska jag träna. På kvällen ska jag åter stå och vara bilbingovärdinna. Det är som vanligt på flygfältet i Storvik och det hela börjar klockan 19.00 så det är bara att komma och spela. Jag fick nyligen ett mail om tankanläggningen som finns där på fältet.

Hej! Vi har fått en hyresgäst innanför luckan i BP tanken, det är en sädesärla som byggt bo och har 4st ägg.
 Låt fågeln och boet vara i möjligaste mån så att den inte blir störd i onödan, så kanske den klarar sig.
 Självklart så måste man ju öppna luckan vid tankning, men tanka så snabbt som möjligt och stäng luckan igen och dra undan maskinen.

I morgon kommer det alltså att tuta i de små fågelöronen, men det ska förhoppningsvis gå bra.