pernilla wahlman

Flera bilar halkade av vägen framför mig. Några sladdade runt i rondellen och fick börja backa och greja och en fick helt nog och parkerade mitt på vägen i rondellen och gick sedan därifrån. Själv åkte jag riktigt sakta och klarade mig hela vägen till däckverkstaden. Jag hade ringt några minuter innan bara.

- Kan ni byta mina däck?

- Ja, kan du komma kl…

- Kan jag lägga i dem nu och komma direkt?

- Ja, det går bra men det är några bilar före så du får kanske vänta några minuter.

Men det blev ingen väntan. Jag körde rätt in.

Förra gången var det tre killar som bytte, så jag blev lite besviken när det bara var två den här gången.

- Förra gången var det som ett depåstopp, sa jag och då från ingenstans kom kille nummer tre och skyndade på det hela så att de fick en bra sluttid även i dag.  

Ännu en mysig flygning med sol, måne och helt lugn luft. Jag gjorde bland annat några ILS inflygningar som innebär att man landar med hjälp av instrumenten utan att titta ut. Det är bra att kunna ifall man skulle hamna i riktigt dåligt väder. Hemma var det inte lika harmoniskt, för hundarna slogs i köket samtidigt som katterna slogs i sovrummet. Konstigt att alla slogs samtidigt. Det hela slutade med att katterna drog åt varsitt håll medan båda hundarna försökte få sympati av mig. De kommer då fram och fjäskar och hoppas på att jag ska backa upp just den och skälla på den andra, men jag la ner min röst och rostade en smörgås istället.

Jag började lördagen med att göra ett språktest i engelska. Det gick bland annat ut på att jag skulle förstå olika dialekter. Efteråt graderades jag på skalan ett till sex och jag fick tack och lov en sexa och det betyder att jag aldrig mer behöver göra om det. Skönt. Han som utförde testet jobbar vanligtvis som flygplatschef i Göteborg så det var därför jag fick nalla timmar av helgen. Jag brukar läsa om honom i tidningen Pilot som jag får hem. Där står det alltid att han vunnit alla precisionslandningstävlingar. Det måste vara jättetråkigt för alla andra när han är med. 

Efter en sushilunch följde jag med på studiebesök hos dj-Peter som skulle spela på after worken. Jag satt bredvid och drack vatten och ropade att han måste scratcha mer och det var han snäll och gjorde. Planen var att jag skulle åka hem för att göra ett språktest som man måste ha gjort för att få flyga upp, men testet blev framflyttat till i morgon istället så där satt jag och drack vatten helt i onödan.

 

Jag träffade på en kille också som jag kände igen och det sa jag till honom flera gånger.

- Jag vet att jag har sett dig förut, jag vet bara inte var.

Så satt jag och tjatade ett långt tag tills jag kom jag på vad han jobbat med förut. Då kändes det lite dumt att jag gått på sådär för innan han började arbeta på sitt nuvarande jobb var han porrskådis.

I dag hann jag med ett långt gympass, ett jobb i Gävle och ett jobb i Falun. Nu ska jag skynda mig att lägga ut det här spännande inlägget annars blir klockan 24.00 och då passar det sig inte att ha torsdag som rubrik.  

Och det är vid sådana här flygningar jag undrar varför jag lagt ner så mycket tid på kosinus, molntyper, motordelar och allt annat. Eller så illa var det kanske inte men det blåste en del så det var i alla fall inte lika behagligt som i går. Färden kändes som en blandning av en bergochdalbana och ett spöktåg. Jag kan inte bestämma mig för om det är läskigt, spännande eller roligt.

Vädret var perfekt för att flyga. Det var helt lugnt i luften och både månen och solen syntes. Jag gjorde några landningar i skymningen så vi tände upp banbelysningen och då är det så fint. Det är vid sådana här flygningar som jag känner att det har varit värt allt pluggande med kosinus, molntyper, motordelar och allt annat. I morgon på dagen ska jag flyga igen om vädret är bra och på kvällen ska jag få mig en extra teorilektion så att jag kan göra färdplaneringarna ordentligt. Jag vill ju inte kugga innan jag ens kommit ut till hangaren.

I dag plåtade jag en tjej som inte kunde bestämma sig om hon vill vara anonym eller inte. Jag plåtade lite blandat så att hon kan läsa texten och bestämma sig efter det.

 

En annan som jag låter vara anonym är en kille som suttit inne för ekobrott men nu kommit på andra tankar:

- Jag har alltid gillat att prova nya saker så nu ska jag prova på att betala skatt. 

Martin messade i går efter fotbollen: Tjena! Festen behöver senareläggas på grund av tajt schema. Ni är välkomna 18.30 och inte en minut tidigare. ;-) Puss och kram /Martin

 

Det var jag och sex killar som var på festen. Killarna åt kött och jag hade själv fått välja vad jag ville ha, så jag fick teriyakilax.

 

Martin hade ordnat med frågesport och priserna var påkostade. Första pris var spa för två, andra pris var en flaska Amarone. Tre personer vann varsin flaska likör. Själv vann jag sex paket russin.

 

När vi skulle till krogen ställde jag in russinen i ett skåp där även Amaronen stod.

- Martin, vi kommer och hämtar russinen och vår Amarone senare, sa jag och blev genast rättad av Linus som vunnit vinet.

Nu ska jag gå och äta lunch med en klok vän som säger att vi kan ta en gummilunch eftersom det är fredag. Gummilunch är en lunch som man drar ut på länge. Om man drar ut på den tillräckligt länge så är man helt plötsligt på after work. 

Dagens jobb började med tårta.

”Vi firar ofta och mycket. Det är därför våra aktier sjunker” sa en kille som verkade lika glad för det.

Efter tårtan plåtade jag en maskin och sedan fick jag en rundtur på företaget.

”Här är en annan maskin, den är till och med lite gullig” fortsatte killen.

Sedan var det dags att fira igen, så vi åkte och åt lunch.

Nu gäller det att fakturera fort innan aktierna går i botten. 

Fi fan vad jag börjar tröttna på brorsans katter nu. Särskilt en svart liten rackare som ser hela huset som sin toalett. Skitoxen och tre katter till bor hemma hos mig medan brorsans hus renoveras. Huset verkar i princip färdigt för brorsan bor där mer och mer, men han verkar ha glömt bort att ta med sig sina ulliga kompisar. Nu är han i Stockholm så jag skickade ett sms för att påminna honom om sina fyrbenta vänner: ”Välkommen till Valbo och torka kattskit och piss. Din lilla gullegris önskar flytta till Hillevik ögonblickligen för att skita vidare där.” Det är ju inte direkt helt otippat att jag inte fått något svar på det sms:et. Min vän Annelie tycker sig ha en lösning på problemet:

”Men nu är det väl dags för den där katten att leka lite vid Riks 80.”

Vädret var bra i dag också så jag passade på att flyga till Sundsvall. Landningsbanan syntes bra från luften så det var inga problem. Väl i Sundsvall åt jag en smörgås och två kex och sedan flög jag hem igen.

 

Sedan ville Martin att jag skulle följa med på hockey. Han ville se matchen från olika vinklar så vi bytte platser i varje period. I den sista ville han sitta långt ner för att uppfatta farten. Det var bara det att då såg vi bara halva planen och därför hann vi sitta och prata en massa medan spelarna var på fel sida.

 

Martin berättade bland annat att han har varit barnvakt åt sina systerdöttrar. Den ena är fem och den andra är ett och ett halvt. De brukar leka mamma, pappa, barn, tjuv och polis, sjörövare och kurragömma.

- Bäst tycker jag om kurragömma för då kan jag sitta och vila när jag väl har gömt mig.

Nu har jag plåtat en löneadministrationslärling.

- Här sitter jag och betalar ut löner och så får jag ingen lön för det.

Snart är lärlingstiden över.

- Jag ser fram emot att betala ut lön även till mig själv. 

Annika från Sundsvall kom hit och jobbade med mig i dag. Vi träffade en mamma och hennes son. Barnet som är fyra år var proffsig och tog många egna initiativ. Först kom han utklädd som pirat, därefter svidade han snabbt om till en hockeyspelare. Efter det blev han riddare och sedan var det nåt med Star Wars.

 

Annika har också en son. Förra året när han fyllde år kramade han om sina kompisar extra mycket eftersom han skulle vara hemma dagen därpå. Han blev väldigt missnöjd morgonen efter när han förstod att han visst skulle till dagis trots att det var hans födelsedag.

- Skulle inte du vara hemma? frågade de andra barnen.

- Jag trodde det, svarade han besviket.

 

Förra veckan fyllde han år igen och då var han tvungen att dubbelkolla:

- Måste man verkligen gå till skolan när man fyller år?

 

Jag hade fixat presenter som Annika tog med hem till honom och när han öppnat dem ringde han och tackade. Jag som väldigt gärna vill att de ska flytta till Gävle var nära att sjunka till en riktigt låg nivå och säga:

- Du kommer att få flera paket om du flyttar hit…

Äntligen var molnen tillräckligt högt upp för att jag skulle lyckas genomföra min flygning till Borlänge. Jag hade blivit varnad av flera stycken att landningsbanan där är svår att hitta från luften men det tyckte inte jag. Jag flög in och såg den direkt. Det var bara det att plötsligt var den borta igen. Puts väck. Som trolleri. Ena sekunden var den där och nästa fanns den inte mer. Efter ivrigt vrida på nacken hit och dit hittade jag den igen och kunde landa. Gävles flygplats låg i alla fall kvar hela tiden så där kunde jag flyga in direkt när jag kom tillbaka. 

Martin tyckte att jag skulle komma till honom och titta på Brynäsmatchen i går. Jag messade att jag hade ett jobb klockan 16.18 men att jag kunde komma dit och göra bilderna direkt efter det. ”Kunde inte jobbet varit på en lite mer exakt tid? Typ 16.18.32?” messade han tillbaka. 

 

Jobbet var att plåta ett extra långt och tungt tåg. Det var inte helt lätt att dokumentera tyngden men Martin som såg bilderna tyckte i alla fall att det såg långt ut. Jag sa till lokföraren att jag ville ha lite bilder inifrån loket också men det gjorde jag mest för att få komma in på ett studiebesök.

 

Tidigare hade jag sagt till Martin att jag fixat vin så medan jag jobbade satt han där helt törstig i soffan. ”Håll ut, vinet är på väg” messade jag och skyndade mig dit med datorn i ena handen och vinaren i den andra, men han fick dricka själv för när tågbilderna var skickade hade jag ännu ett jobb. Då välkomnade jag NHL-spelaren Cody Franson, som ska spela i Brynäs, till Sverige. När även det jobbet var skickat gick Martin och jag vidare till Harrys för att äta middag med några från Arbetarbladet och deras vänner.

 

Flygläraren ringde i dag på förmiddagen och frågade om jag ville flyga och det ville jag. Jag var lite förberedd på det och hade kollat med alkoholmätaren på kvällen så att det skulle fungera. Man måste ju vara toknykter för att få ta sig upp bland molnen. (Man ska ha fått köra bil i åtta timmar innan man får flyga) I dag satt läraren med i planet och i och med det ”gick motorn sönder” nästan hela tiden. Efter ett tag tyckte jag att motorn hade gått sönder färdigt för i dag, så då satt jag med handen kvar på gasen så att han inte skulle kunna dra av den. Fast det var till ingen nytta för då drog han av bensinblandningsreglaget istället.

- Säg någonting smart nu då så att jag kan blogga om er.

- Det blir inte naturligt det där, det är meningen att du ska sitta där några timmar och så väljer du ut godbitarna, säger Kattis och lägger till att hon måste gå och kissa.

- Hur går det med flygcertet då? Är vi framme snart? frågar Ulli.

- Jag var där och skulle flyga i dag, men då blev molnen för låga precis.

- Jaha. Så du åker ut och trycker lite där bara? Katta, hur går det med dom där champinjonerna? undrar Ulli.

- De sköter väl sig själva där på spisen, svarar Kattis.

- Ni måste rycka upp er, det blir ju ingen blogg av det här…

- Vi dricker för lite, vänta ska jag öppna en vinare, säger Ulli.

- Jag ska spela biljard men fram till det så sitter jag i källaren med en öl och en påse chips.

- Jag är ledsen att jag inte håller mig undan men jag har ingenstans att vara just nu. Jag sätter mig bredvid Pernilla istället. Jag sätter mig och super med henne.

Efter allt mitt kakätande och ”dött är inte gött tänkande” är det lätt att få järnbrist. Därför gick jag in på apoteket i dag för att kolla efter blutsaft som jag blivit tipsad om. Blutsaften såg inte lockande ut alls så jag gick vidare in på systemet och köpte en stor bag in box istället. Rödvin ser ut som blod så jag jobbar fram lite placebo med hjälp av den. 

Hundarna är missnöjda och oroliga. Filtarna som brukar ligga i soffan är ute på vädring och det innebär att hundarna får klara sig med bara sina pälsar. Trots varma element går en vovve fram och tillbaka i soffan för att visa sitt missnöje och den andra sitter på en kudde och skakar och låtsas frysa. De får ingen ro förrän filtarna är tillbaka.

Mina dagar börjar rätt lika. Jag går upp, äter frukost, tittar flygvädret, ringer flygläraren som också konstaterar att vädret är för dåligt, bokar av planet och åker till gymmet. Där går det desto bättre. Eller det känns i alla fall inte tråkigt att gå dit längre. I dag funderade jag till och med på att träna två muskelgrupper på en och samma gång men det stannade vid tanken.

 

Min vän Jessika och hennes pojkvän var nyligen och hälsade på hemma hos mig. Hon är stark. Jag kommer ihåg att hon hade tiokiloshantlar när hon var nio år som hon enkelt tränade sina biceps med. Jag var tvungen att använda båda armarna för att lyfta en, men det var kanske inte så konstigt för redan då åt jag mest kakor och hade inget större intresse för mat. Ofta tog jag med tallriken ut och satt på bron och åt och då visste grannen som var Jessika att hon skulle komma förbi med en servett. Däri tog hon min mat som hon sedan sprang och kastade i bäcken. Det var ett riktigt fint samarbete.

 

När hon var på besök var hon i alla fall lika smal och vältränad som vanligt. En kort tag efter besöket fick jag ett sms att jag snart skulle få höra en nyhet ifrån henne och bara några veckor efter det (i dag) kom ett mms på en liten nyfödd bäbis. Hennes bäbis som hon fött. Det är helt obegripligt för hon satt ju här nyss, pinnsmal och allt. 

Inget mål blev det. Varken i matchen eller till lunch. Jag hann inte äta efter tårtkalaset så pärontårtbiten fick bli lunchen.

 

 

Det är fullmåne i dag. En gång när jag gick från fotbollen till parkeringen sa jag till killen bredvid:

- Har du sett vilken vacker stjärnhimmel det är? 

- Nej, jag har en ögonsjukdom som gör att jag inte ser så bra i mörker.

- Äh, så jävla märkvärdigt är det egentligen inte heller. Det är som små prickar på himlen bara. Det är ingenting att bry sig om.