pernilla wahlman

Hanna bloggade om prästen hon med. Jag lägger ut det hon skrivit. Först hyllade hon alla vänner och tackade för presenterna och sedan kom det här…

Det mindre roliga med dagen var att prästen var ganska hemsk. Jag hade ju mina föraningar, men hade hoppats på att han bara vaknat på fel sida sist. Nu vart det sju resor värre. Mardrömsprästen började med att skälla ut gudmor när hon och familjen bad att få komma in i församlingslokalen för att lämna kakor de bakat. Sen skällde han ut hela församlingen innan dopet började, liksom för att verkligen försäkra alla om att det var han som bestämde och hade makten och gud nåde den som trodde att dopet tillhörde även någon annan. Det finns tusen sätt att förklara att man inte vill vara med på Facebook men han valde den mest aggressiva ton jag varit med om. Det fortsatte i samma stil och med en del märkliga skämt som iallafall inte jag tyckte var roliga. Så jag vågade knappt titta på honom under resten av dopet av rädsla för att framkalla ilska och jag vet att andra inte heller vågade möta hans blick. Sen vill jag också säga för rättvisans skull att precis alla tyckte inte lika som jag om prästen. En kompis tyckte han var ”jättebra” och skulle velat haft samma om hon hade dop. En annan kompis skakade på hand efteråt på kafferepet och fick be en annan ta emot hennes kaffekopp för hon darrade så. Han satte verkligen rädsla i folk, även de mest modiga jag känner.

Det där var det mest minnesvärda dop jag någonsin varit på. Prästen verkade riktigt instabil. Han skulle kunna vara prästernas motsvarighet till Dr House. Hanna hade varnat mig och berättat att hon pratat med honom inför dopet men att han inte verkade särskilt intresserad av att höra om varken henne eller barnet. Innan jag gick in kom även barnets gudmor fram till mig och sa:

– Jag är troende och tycker om kyrkan men det är ju synd på prästen. Prästen verkar inte må bra.

Jag hade tagit med mig kameran för fotografer brukar inte vilja be kollegorna att ”jobba” så jag antog att ingen skulle dokumentera det hela. Jag hade antagit rätt och Hanna blev glad och bad mig särskilt ta några bilder när dottern fick vatten på huvudet. Jag tog plats på första raden för att få fina bilder. Därefter kom prästen in och började med att hota oss. Här kommer hotet i kortversion:

­– Bara så ni vet så vill jag inte vara med på några bilder där mitt huvud syns på facebook. Om jag får se någon bild där mitt ansikte syns kommer jag PERSONLIGEN att ringa upp den personen. Jag är inte mordhotad eller så men jag har varit med om obehagliga saker och därför vill jag inte synas. HAR NI FÖRSTÅTT?

Sedan följde några andra regler som jag tyckte lät så här:

­– Ni får inte ta bilder under själva dopakten, inte heller när jag läser böner. När vi sjunger, sjunger ni också och när vi ber hänger ni med. HAR NI FÖRSTÅTT?

Nu visade det sig att jag tydligen inte hade gjort det för jag plåtade lite under tiden han pratade om annat än bön.

­– Du får INTE fotografera när jag pratar!

Jag satt ett tag och funderade på om Hin håle satt sina klor i den där prästen och just då frågade han:

­– Är ni rörda?

Jag höll på att svara att jag mest var lite rädd, men jag lyckades bita ihop. Jag tyckte inte att det var helt passande att ställa till en scen och eventuellt starta ett bråk. Prästen sa att vi fick gå runt i rummet om vi ville men plötsligt skulle han prata särskilt med gudmodern som stod upp.

­– Sätt dig! röt han till henne och sedan talade han strängt om hur en mamma och en gudmor ska vara.

Han skulle även läsa en doptext och om den sa han:

­– Det gör inget alls att ni inte förstår det jag kommer att läsa nu, för jag förstår det inte själv.

En tjej och en kille gick fram och spelade och sjöng en fantastiskt fin sång. Prästen gillade den också.

– Men du har en fin sångröst du. Du anar inte vad jag får lida på dop när folk ska sjunga så jag vet vad jag pratar om. Du har en fin röst. Till dem som inte har det säger jag inget alls.

 

Efter jobbet i dag åkte jag direkt hem för att äta av min citronpaj. Receptet har jag fått från Hanna. Det var den här pajen som hon hade med sig till stranden och när två killar började slåss gick hon dit med fatet och frågade om de ville smaka. De slutade bråka och tackade ja till den goda kakan. Jag lägger ut receptet tillsammans med en bild på jordgubbarna som jag hade till. Kakan blev nämligen för ful för att synas. Hannas dotter ska för övrigt döpas i Stockholm senare den här månaden. Olyckligt nog så ligger dopet på samma dag som flygklubbens städdag, så jag måste tyvärr hoppa över städningen den här gången.

Pajskal:

150 g smör

1 dl socker

3 dl mjöl

1 tsk bakpulver

Blanda till pajdeg och förgrädda i 175 grader i en kvart.

3 ägg

2 dl socker

1/2 dl mjöl

Saft och skal från 1 citron (gärna ekologisk om du väljer att använda skalet också)

 

I dag var jag i Söderhamn på jobb. Jag träffade ett litet barn som nöjt satt och åt när jag kom in men som genast började gråta när han fick se mig. Det tog lång tid innan han hämtade sig från chocken. Hans tvillingbröder satt bredvid och tittade på. Den ena hade en napp i munnen och en i handen medan den andra satt och sög på sina fingrar. Han verkade inte bry sig över orättvisan i det.

Innan jobbet lunchade jag och reportern på Dragonen. Vi har tidigare gjort jobb på ägaren där som skänker ambulanser och brandbilar till olika länder. Ägaren ville bjuda oss på maten men det ville inte vi. Det är svårt att förstå att hans restaurang går runt för han bjuder många. När han ska stänga på kvällen ordnar han dessutom matlådor som han delar ut till grannar och andra som vill ha. Vi kom överrens om att han kan bjuda oss nästa gång istället och då har han bestämt att vi ska få kurdisk mat.  

Jag tänkte först inte läsa ”Femtio nyanser av honom” men sedan tipsade en kompis om att hon faktiskt gillar den så nu var jag till biblioteket. Jag frågade den roliga bibliotekarien Helena om den är bra och hon vill ha upp lånestatistiken så hon brukar aldrig svara rätt ut att någonting är dåligt. Hon svarade istället:

- I England har folk slutat köpa boken och det är för starkt lim i den så de bränner upp lagret. Alla har läst den nu så den finns inne. Du är sist med att vilja ha boken. Ska vi göra ett bakterietest på den?