Simon
I helgen är jag i Sundsvall för att träffa Annika, Tommy och deras 10-åriga son Simon. Simon bad mig titta på hans Instagrambilder.
– Du som är fotograf kan väl bedöma mina bilder?
Han har fotograferat legogubbar i olika miljöer och jag bedömer bilderna som mycket fina. Han tog även två bilder på mig.
– Du fick inte med mina rynkor så jag är nöjd.
– Det är ganska enkelt, det är bara att man bleker bilderna lite grann. Får jag ta en närbild av ditt öga och lägga ut den också?
– Det får du, trots att mina rynkor kommer att synas då.
– Ja, fast det är lite vackert också.
Simon är inte bara en duktig fotograf. Han har även ett imponerande minne. Här är några exempel…
– Vilket är det största djuret? Vet du det?
– Ja, det är blåval.
– Vilken är världens högsta byggnad?
– Det är Burj Khalifa.
– Jag vet inte hur man stavar till det.
– Det vet jag, jag kan skriva det åt dig.
– Vet du vad Koenigsegg är?
– Lite udda fråga, men det är ett svenskt bilmärke som har gjort bilar som Agera, Agera R och Regera, som är deras nya modell. Deras snabbaste bil går 402 kilometer i timmen. Agera R har större vinge än vanliga Agera. Det är bra bilar. Kan du lägga ut namnet på min legosida också?
– Ja, det kan jag göra.
– På Instagram heter den lego_nerdcompany.
– Varför ska folk gå in där?
– Så att de kan bli fascinerade och börja ta egna legobilder.
Värdighet
Smörgåsklämmorna som Britt fotograferat var vår lunch. De var väldigt svåra att äta med stil, alla spillde och slaskade. Britt kastade det sista av sin.
– Kastar du maten? frågade jag.
– Ja, min värdighet fick sig en törn.
På en annan bild står jag på en stol. Det var givetvis inte min idé.
– Jag skulle vilja att du står i mitten bland stolarna.
Jag ställde mig där.
– Jag skulle nog vilja att du står på en stol med armarna utåt.
Jag tog av mig skorna, ställde mig på stolen och slog ut armarna.
– Det är så bra med dig, du gör som man säger. Du har liksom ingen värdighet.
Grattis Annika!
Min vän och kollega Annika fyller 50 i dag. Jag har precis plåtat en stuntskola i Kista, men nästa helg åker jag till Sundsvall och då blir det fira av. Till dess får hon nöja sig med några bilder som jag tagit på henne.
Solvalla och stödhjul
Nu är jag hemma från några dagars jobb i Uppsala och Stockholm. I dag gjorde jag bland annat ett riktigt roligt jobb på Solvalla. (Jag lägger ut några bilder därifrån.)
Under tiden har 4-åriga Winston gjort framsteg i sitt liv. Sist han var och hälsade på mig berättade han att det var dags att lära sig cykla utan stödhjul, så han åkte hem för att öva. Dagen efter ringde han och sa att han hade övat färdigt, han kunde då cykla. I och med det tyckte han att det var läge att köpa motorcykelkläder och hans pappa följde gladeligen med till affären och handlade. (Jag har en liten 50cc cross i mitt garage som han siktat in sig på.)
Nu när jag kom hem från Stockholm ringde jag upp honom.
– Hej Winston!
– Hej faster!
– Hur är läget?
– Det är bra.
– Jag har en fråga. Du har ju bara kunnat cykla i några timmar och så köper du motorcykelkläder direkt. Vad tänker du om det?
– Ja, det är väl jättebra det.
– Men du har ju bara cyklat i några timmar.
– Sluta stör faster, vi äter faktiskt. Hej då. (Klick)
Veckan
I måndags drog bilbingon igång på flygklubben i Lemstanäs. Jag sprang runt och rättade lotter. Det där hade varit en mycket seg och tråkig tillställning, om det inte vore för min alldeles egen hejarklack. Det är mina pilotkompisar som kallar mina släktingar Berit och Ronald för det. Först så bjuder de på mat och efterrätt hemma hos sig, sedan kör de mig till bilbingon. I pausen har de ordnat matsäck och efteråt åker vi hem till dem och äter jordgubbar, glass och grädde. Även en matlåda brukar följa med hem. Det hela är mycket lyxigt.
I onsdags jobbade jag också ideellt, men då var det som volontär åt Min Stora Dag. Jag köpte med fika och åkte hem till en familj där sonen ska få önska sig vad han vill. Det är en riktigt härlig familj och jag ser verkligen fram emot att göra pojkens önskan så bra det bara går.
På förmiddagen i dag var jag och Kattis på glasspromenad och konstutställning i Mackmyra. Svanarna stod kvar från förra året, men annars är det mycket virkat. Väl hemma igen kom min kusins fru och hälsade på. Hon bor i Uppsala men kommer från Venezuela. Sol som hon heter kan laga mat och det gjorde hon hemma hos mig. Diska gjorde hon också trots att jag förbjöd henne.
I morgon ska jag vara barnvakt åt Milia och Winston. Jag tror i alla fall att det är bestämt, men på 4-åringen verkar det lite osäkert.
– Vi ses på fredag Winston.
– Vi får se hur det blir, svarade han.
