Jesus är inte välkommen
Då och då hörs öppnandet av en ölburk ovanifrån, men vanligen sitter Jesus där i trappuppgången helt tyst. Det som avslöjar honom är lukten. Taskigt att säga, men han stinker verkligen.
Uteliggaren har långt mörkt hår och skägg, det är tydligen därför han kallas Jesus.
Mig stör han då inte, men andra har hakat upp sig på att han snyltbor.
Om Jesus sitter där på julafton tänker jag nog ändå bjuda honom på julgröt. Eller om han hellre föredrar en grogg.
Jag har blivit dumpad
Nu ska jag försöka skriva igen. Jag får väl skriva lite om mig själv till att börja med så inte några ömma tår nuddas.
Jag kan berätta om en stor sorg jag har just nu. Min hund har lämnat mig. Hon har alltså inte dött och flyttat till himlen utan hon har helt enkelt flyttat ifrån mig. Hon som alltid varit som ett plåster och följt mig hela tiden har nu flyttat hem till min mamma. Hur mycket jag än fjäskar och leker med henne vill hon inte flytta tillbaka igen.
Jag är inte hundlös för det, för i samma veva bestämde sig mammas hund att hon hellre ville bo hos mig. Så vi har helt enkelt bytt hundar med varandra. Men nog är det sorgligt, för det är inte ofta man blir dumpad av en hund. Det känns helt klart i hjärtat.
Fredagsfika
Arbetarbladets fredagsfika börjar klockan 15.00.
Det vet alla som jobbar i Gävle.
Sandvikenredaktionen däremot har ingen förståelse för att fotograferna ibland har väldigt bråttom.
Ta förra fredagen som ett exempel. Marie åkte till Högbo tillsammans med fotografen Håkan.
Där presenterade idrottsprofilerna Magnus Hedman, Niklas Wikegård och Roberto Vacchi sitt nya samarbete. De ska fungera som inspiratörer och hålla föredrag för grupper som kommer dit.
Marie tyckte det var ett mycket trevligt jobb. Magnus var jättetrevlig och Roberto skrev autograf åt hennes man som gillar cykling. Hon gick runt och trivdes. Fotografen Håkan däremot blev lite stressad och tittade ofta på klockan. Det var ju trots allt fredag och klockan närmade sig tre.
Kom och titta på hemlösa!
Lars Nyqvist gjorde ett jobb på stortorget i Gävle idag.
Röda Korset har delat ut mat åt de hemlösa i två år nu och det skulle firas med rotmos och korv.
Till allmän beskådan fick de hemlösa stå där och käka.
Även icke hemlösa försökte smaska i sig lite gratis, men där blev det stopp.
De fick stå som publik och titta på.
PostkodMiljonären
Det dimper ner irriterande brev från dem i min brevlåda titt som tätt. De verkar ha väldigt svårt att förstå att jag inte är intresserad av att vara med, så jag hade lite emot dem redan från början.
Vi skyndade oss dit, men väl på plats visade det sig att bilen delas ut på eftermiddagen. De hade tydligen glömt att nämna det i telefonen.
När hela filmteamet var färdigt i ett hus småsprang de över tre tomter för att komma fram till nästa hus. Annika och jag tvekade. Det skulle vi inte ha gjort. För när vi äntligen bestämde oss för att följa med hade gubben i ett av husen kommit ut. Han undrade vad fan vi höll på med. Vi stod skamsna på hans gård och Annika förklarade att det är PostkodMiljonären som är där. Vi lyckades få gubben att mjukna en aning, men teamet var inte nöjda med oss. Vi fick nämligen absolut inte berätta någonting om dem.
Skutskär på promenad
Färdigjobbat på Arbetarbladet för idag. Skutskärsborna såg till att jag inte fick någon lunch.
De klädde sig i gul/grönt och tog med sig sina bandyportföljer på promenad. De skulle manifestera för bandyn prick klockan 12.30. Dum tid tycker jag som nu sitter mycket hungrig.
15 Januari = En stor dag
På tavlan inne på Arbetarbladet har jag till och med skrivit upp det så att ingen ska missa min stora dag som förövrigt är den 15 januari.
15/1 fyller Pernilla Wahlman 30!!! står det där.
Till min fasa såg jag att någon (troligen Britt) skrivit dit mer text.
Det står ungefär såhär:
Jag vill inte ha någon uppvaktning, jag har redan allt jag önskar.
Det är alltså skitsnack. Jag önskar mig all uppvaktning. Så börja spara till presenter redan nu. Slösa inte hela lönen på julen, för jag vill ha många fina och dyra presenter.
Chefredaktören Kennet Lutti till exempel har skrivit upp i sin kalender när jag fyller. Han har lovat att köpa en present för 500 kronor. Det kan ni alla ta som ett riktmärke.
Miss Li
Sedan gick vi på pub och då kom Miss Li intravandes iförd päls som i alla fall såg väldigt äkta ut.
- Nu ska vi säga hur bra hon är, sa min vän Emily.
Sedan tittade hon på mig.
- Och du får fan inte följa med fram.
Pernilla - Om grisarna själva får välja
Det var jag och Stureplansbrudarna Olivia och Helena på Aftonbladet.
Jag skulle plåta dem när de levde bondeliv. Ungefär som Simple life med Paris och Nicole.
Olivia och Helena skulle mata grisarna och jag tänkte ta fina bilder inne i stian. Men se det gick inte så bra. Grisarna ville bara vara med mig. De flockades i en cirkel och klättrade på varandra för att få komma fram och nosa och nafsa på mina ben. Jag kände mig som en superstjärna där i svinstian.
När vi bytte plats för att grisarna skulle hamna vid Stureplanstjejerna, gjorde nassarna lika. De ville helt enkelt vara med mig.
Det var roligt till en liten gris klippte tag i senan bakom mitt knä.
iPhone
Jag har en iPhone, det har inte ni!
Rånförsök
Arbetarbladet bjöd på hamburgare igår.
Mitt i frosseriet blev en affär rånad.
Men det gick tydligen inte så bra.
- Dom var nog nybörjare, sa tjejen i kassan. Jag sa åt rånarna att de inte kommer få några pengar. Den ena höll kniven så konstigt. Jag tog dem liksom inte på allvar, jag skrattade bara åt dem. Då sprang de iväg.