pernilla wahlman

Jag avbröt min Stockholmsvistelse för att åka hem och plåta Gefle som skulle vinna över Örebro. Det blev inte som jag tänkt mig. Så vi gör som förra gången och tar och glömmer bort det där. Så. Borta.

I morse åkte jag från Gävle för att plåta Emma Hamberg i Stockholm. Därefter fick jag åka tillbaka till Gävle för mitt andra jobb var där. Nu är jag tillbaka i Bromma där jag som vanligt handlat frukost i OK:s nattlucka. Det är många som handlar i luckan så stackars nattkillen får rusa runt bland hyllorna och plocka åt sig vad folk vill ha. Åt mig plockade han det mörkaste brödet han hade, kaviar och yoghurt. (Han tog med två olika sorter så fick jag välja vilken jag ville ha) Frukt behövde jag inte köpa för i ett hörn på redaktionen stod en fruktskål med en övergiven apelsin. Jag hittade inte bara apelsinen, Brangelina och David och Victoria Beckham var också där.

Jag tog sovmorgon i Bromma. Vid lunch åkte jag till Gävle igen för att springa spåret. I torsdags fick jag en sådan enorm träningsvärk i benen så jag kunde inte springa på flera dagar, men nu var det äntligen dags. Där jag sprang tidigare har det kommit upp en liten skylt där det står ridspår och att övriga motionärer hänvisas till det nya spåret en bit bort. Det innebär att man får rida i 2,5:an, 3,5:an, 5:an och i milspåret, medan vi får gå och springa den nya slingan som är cirka 2 km. Det är dessutom tillåtet att rida där med. Jag har alltid trott att man även får springa de gamla spåren om man vill, men i dag mötte jag två ryttare varav den ena styrde rakt på mig trots att jag höll så mycket åt sidan jag bara kunde. Hon prejade mig av vägen och påpekade att mitt spår är längre bort. Jag i min tur påpekade vad jag tyckte om hennes påpekande.

Brolin-kopian ringde i natt efter att han varit på Lasse Stefanz.

- Jag vet att det är sent, men jag ringer i alla fall för du är ju min kompis.

- Hur är det?

- Suuuuuuuuuck!

- Har du inte haft roligt i kväll?

- Jo, det har varit toppen.

- Vad är klockan?

- Elva.

- Men är det slut redan då?

- Nej, klockan är två. Det är så jävligt. Du vet XXXXX gick all in på en tjej och nu ligger de med varandra på stranden. Åhhhh.

- Hade du också spanat på henne?

- Ja, hon är så söt. Åhhhh skit också. Men nu måste jag gå. Hej då!

Det var så nära att jag fakturerade i dag. Jag tänkte i alla fall på det i förmiddags, men sedan glömde jag bort det och nu är det för sent. Nu ska jag äta smörgåsar och dricka O'boy.

Nu är jag trött på att äta. Jag kommer inte på fler rätter och jag vill inte tugga mer. Jag förstår inte att jag kan vara så hungrig. Det går inte ens två timmar mellan måltiderna längre.

Den lilla stund jag inte äter sitter jag och planerar julen. Jag vill bo på ett fint hotell med lyxig mat som jag slipper laga. Hundarna ska också få bo där och jag tror att jag vill vara i Stockholm. Hoppas att familjen följer med.

Dagens hjälte får bli bildbyrån Scanpix. De var supergulliga och hjälpte mig att installera sändaren så att jag äntligen kan skicka bilder direkt från kameran. Förra sändaren som kom passade inte för Canon hade tyvärr skickat fel. Men nu på söndag när jag plåtar Gefle-AIK borde allt fungera. Testbilden på en av mina hundar kom i alla fall fram.

Dagens ickehjälte får bli budfirman som jag skickade tillbaka den felaktiga sändaren med. De har tappat bort paketet. Jag har mailat dem dagligen länge nu och de svarar bara att det är lite komplicerat men att de letar vidare.

Nyss hörde jag ett antal skott utanför huset. Jag och mina hundar gick ut på jakt. En gubbe längre bort stör sig på att kaninerna gnager på hans gräs, så jag antog att det var han som sköt av de små liven. Vi gick runt och letade men gubben var som bortblåst. Tur för honom för annars hade han fått sig en redig utskällning.

Jag gick med lätta steg på en grusgång och lyssnade på fågelkvitter tillsammans med mina hundar i morse. När jag hörde en cykel komma bakom mig drog jag hundarna åt sidan så att personen skulle cykla förbi.

- Andra sidan! ropade den cyklande damen.

Jag skyndade över på den andra sidan och stannade så att hon skulle kunna köra om. Hennes hund som sprang bredvid drog och slet.

- Är det tikar? frågade hon mig.

- Ja, de är små och ettriga tikar, svarade jag för att vara snäll så att hon inte skulle skämmas och tycka att bara sin hund var ouppfostrad.

Jag stod och väntade ett bra tag för att hon skulle cykla iväg utan att behöva ha oss framför sig. Efter att hon cyklat några meter skrek hon förbannat:

- Man ska gå på vänster sida!

- Pratar du med mig nu? Vi är ju i skogen?!?! svarade jag.

- Det är allmänt! svarade hon grinigt.

Då taggade jag också till och använde väl inte de finaste orden jag kan.

- Nej, nu är du jäkligt grinig, kärring. Skärp till dig, ropade jag tillbaka.

Nu har jag i alla fall lärt mig en läxa och vet att vänster gäller i alla lägen.

Det har börjat gnällas lite från olika håll att jag är tråkig som mest vill vara hemma och aldrig gå ut och inte dricka sprit. Nu kan jag berätta att i kväll gick jag i alla fall till bondgården och tillbaka tillsammans med min granne.

Det var roligt för Gais att de vann. Mindre roligt är det för oss i den här staden. Lördag och allt… Vad ska vi nu fira? Jörgen och Örjan har namnsdag, så de kan ju fokusera på det. Vi andra får fundera vidare.

Det är tvestjärtar i brevlådan ibland. Jag har hört att de lever i familjer och är väldigt rädda om sina barn, så det gäller att inte få med någon in på morgonen för då splittras familjen. Jag brukar sitta på huk bredvid brevlådan och snabbkolla så att de kliver av. Trots att jag är rädd om dem så är de rätt äckliga.

Efter att jag har suttit där och bläddra brukar jag träna eller gå en promenad med min granne. I och med att jag börjat röra på mig har hungern och matbehovet ökat extremt. Kroppen skriker efter mat eller mellanmål varannan timme. Alltså lägger jag ner mycket tid på det. Till exempel så äter jag tre frukostar.  Den första består av fil, frukost två är smörgås och kaffe och frukost tre brukar vara gröt. Sedan börjar jag nästan direkt fundera på lunchen.

Jag hade tänkt att den här bloggen på ett snyggt vis skulle leda fram till varför jag inte bloggat på några dagar, men nu struntar jag i det snygga och skriver direkt att anledning nog är att jag bara varit lite lat.

I dag övade jag motorbortfall ute i skogen. Läraren drog av gasen och sedan fick jag leta gräs eller vatten att landa på. När vi var på låg höjd avbröt vi det hela och drog på igen. Det var jätteroligt att flyga så nära marken.

- Får man verkligen flyga så här lågt? undrade jag.

- Får är fula djur, svarade läraren och så flög vi vidare.

I går var det fest i lilleputteland. Vi grillade och drack drinkar vid en kolonistuga. En av personerna som var med fick ett sms från sin dotter som var på Peace & Love. ”Jag lever som aldrig förr” skrev dottern. Mamman fick ont i huvudet och gick hem.

Jag beställde en ballongtur över Stockholm och de undrade då vad jag har för mail. Först sa jag att jag inte ville lämna den för jag vill inte bli mailbombad med reklam och information, men efter lite övertalning vek jag ner mig. Dagen efter när jag tittade i inboxen hade det varit full aktivitet så jag skrev tillbaka.

‪Nu har jag fått 12 mail från er. ‬

Jag tycker det räcker bra med dem.

MVH Pernilla

Hej Pernilla!

Vi håller på att se över de mail vi skickar ut och försöker korta ner all information till färre. Vi är medvetna om att det kan vara lite irriterande!

Ber om ursäkt för att du nu får ett 13:e mail och önskar dig en glad midsommar!