pernilla wahlman

Brynäs tränade i svinkalla b-hallen i dag. Jag hade dubbla byxor, två tröjor, en jacka och ett par vantar på mig, men inte räckte det. Två spelare fick komma ut i full mundering så plåtade jag dem i solen istället.

I går flög jag Gävle-Söderhamn-Mora-Siljansnäs-Gävle. Det hela tog 2,5 timmar på grund av motvinden till Söderhamn. Mellan Mora och Siljansnäs hamnade jag under ett CB-moln och de är inte att leka med. Det var det så turbulent att jag inte ville släppa ratten för att titta i kartan. Jag hann i alla fall se att det är fint i Siljansnäs. Piloter har sina stugor och hus vid sidan av landningsbanan och de har egna hangarer och allt. Jag måste lära känna någon pilot som bor där så att jag kan flyga dit och bli bjuden på kaffe.

Gårdagens fest var riktigt trevlig. Julia hade gjort grymt god plockmat. Jag festade som man gör på IOGT:s fester, men det var trevligt i alla fall.

Flygläraren har varit borta i två veckor. Han drog på kurs för att lära ut lågflygning till andra piloter. Kvar hemma på marken blev jag.

I dag var han tillbaka så jag flög lite över Storsjön och gjorde några landningar på två olika flygplatser. Två gånger drog han av gasen så att jag fick öva motorbortfall och nödlandning. Vi överlevde båda gångerna.

Nu är jag väldigt trött. Troligen för att det var ett tag sedan jag flög, men även för att en av mina hundar propsade på att gå ut tre gånger i natt för att äta gräs. Jag tyckte att det var riktigt onödigt att gå ut för att göra just det, men hon stod på sig. Medan hon gick runt och betade som en häst satt jag och tittade på stjärnhimlen. Det var vackert, men det hade räckt med en gång den natten.

Arbetarbladet gjorde en enkät förut där frågan löd:

”Vad har du i bakluckan?”

Det visade sig att väldigt många åkte omkring med en yxa.

Förhoppningsvis har de köpt dem av min vän Julia som är vd på Wetterlings yxfabrik. Hon har fyllt år och i dag ska det firas, så om några timmar ska jag på kalas. Hoppas att hon inte bjuder på någon tårta. Jag har inte karaktär att säga nej och eftersom jag äntligen tog mig ut i spåret i dag vill jag gå plus och inte plus minus noll eller ännu värre hamna helt på minussidan.

I morse plåtade jag två tjejer som inte är överrens med chefen. De är oense om arbetstiderna. Det skulle troligen bli lite tryckt stämning om jag gick in på arbetsplatsen så att chefen såg mig så de fick komma ut istället. Ofta brukar sådana här saker lösa sig så fort media blir inblandad, för då blir cheferna plötsligt medgörliga.

I går plåtade jag på en camping och där var i alla fall alla anställda nöjda. Det var så gulligt pyntat runt husvagnarna med små staket och små porslinsgubbar, tygfigurer och andra prylar. Det är roligt att titta på andras pynt, men själv håller jag på att göra mig av med mitt. Jag har läst en städbok och är nu väldigt peppad och inspirerad att kasta bort allt.

I dag fick min bil nya lampor. Det var sist jag åkte i mörkret som jag kom på att jag inte hade några halvljus. Varje gång jag mötte en bil fick jag köra till sidan för att inte blända dem med mitt helljus. Den dagen ösregnade det och det var otroligt många grodor ute på vägen. Det var så många att jag fick köra väldigt sakta för att hinna parera och inte mosa ner de små prinsarna.

I dag blev jag övervakare åt en till person. Tänk att det liksom är ett straff att träffa mig. Det känns lite konstigt när jag tänker på det.

”Du döms till att behöva umgås med Pernilla Wahlman.”

Olof Mård och Mikael Dahlberg får två guldstjärnor var. En för målen och en för de långa fina målgesterna de gjorde så att jag hann ta många bra bilder.

Nu ska jag åka och fira med en kräftskiva. Jag och hundarna är bjudna till ett litet torp. Egentligen är det jag som är bjuden och så bjöd jag i min tur in hundarna. Det gäller att passa på att ta med de små liven när jag väl ska hem till en person som står ut med dem. Nyss rök de ihop till en liten slagsmålsboll så förhoppningsvis var det dagens fight som avklarades.

Spanar in facebookuppdateringar för att se vad alla gör. (+ att ha någonting att blogga om)

Två uppdateringar handlar om stöld. Tillsammans blev det en komplett utrustning…

Rickard: I morse var min cykelhjälm stulen efter att jag lämnat kvar den på pakethållaren över natten... synd på en sliten hjälm köpt för fyra år sedan för 299 kronor på ICA maxi i Bromma...

Klas: Vad är det för sopa som snor en treårings cykel? Nu ska jag ut och leta snorvalpar!

Några handlar om mat…

Per: Konsum. När jag väl hittat ketchupen visste jag att senapen inte kunde vara långt borta.

Jennie: Är sjukt sugen på kebab. Men jag är ju veggo. Hurskadegå?

Sedan kommer två övriga…

Andreas: Kräver att den där vädersajten byter namn till oklart.se om de inte hostar upp den där utlovade sommarvärmen snart.

Stefan: Är det fredag nu eller?

Ja, Stefan det är fredag nu. Min granne Kattis har nämligen fredagsfika för släkten varje fredag. Hennes släkt är bortrest i dag, så jag fick vara stand-in. Vi fikade och tittade på när sonen Hugo lekte favoritleken sopåkare. Han tömde tunna, efter tunna och blinkade, tutande och backade. Jag kunde inte låta bli att försöka imponera på pojken.

- Jag känner en sopåkare!

Han blev imponerad.

Rättegången angående den stora barnporrhärvan där en 43-årig man och 23 kvinnor står åtalade inleddes i Falu tingsrätt i dag. De började med huvudmannen som försökte försvara över 1000 bilder och 40 filmer med barnpornografi.

Vi fotografer stod beredda att ta bilder när han skulle komma in, men hans advokat vägrade att släppa in honom så länge vi var där. Den åtalade ville nämligen inte vara med på bild. ”Det ville säkert inte barnen heller” konstaterade vi och stod kvar. Advokaten stod på sig och den åtalade fick sin vip-behandling. Vi fotografer fick gå ut och stänga dörren.

Men lite senare när dörren öppnades igen stod vi på plats och plåtade. Advokaten blev rasande och skyndade fram till oss.

- Det här är väl ett jävla sätt? gormade han.

- Det beror på vad man relaterar till, svarade min kollega.

Jag hade pussat hundarna farväl och förklarat för dem att matte skulle till USA för att köpa hundgodis. Förstå vad lyckliga de små liven blev när jag redan efter 45 minuter var tillbaka igen. De ylade och tjöt av lycka och trodde såklart att de skulle få godis från Amerika nu. Det var sorgligt att se hur besvikna de blev när jag berättade att jag inte alls hade med mig något godis, för det var bara SJ som ställt in hela skiten. Matte kom bara hem för att ta bilen istället. Tåget var väldigt försenat och inte fanns det någon att fråga på stationen och telefonkön var för lång. Därför fick jag säkra upp med bilen. Jag tycker redan illa om att åka kollektivt och det här bättrar ju inte på det hela. SJ verkar knäcka extra åt bilindustrin. Nu kommer det att dröja innan jag gör ett nytt försök med det där lallarföretaget. Mina hundar har också en hälsning till SJ och den lyder: Fiiiii fan!

Nu åker jag till Los Angeles och köper nya löparskor. Cafés nöjesredaktör följer med. Hundarna väntar förmodligen förväntansfulla hemma för jag har lovat dem hundgodis från Amerika. De får vänta en vecka.

En vän till mig jobbar på ett systembolag som ligger under en metadonklinik. Praktiskt tycker metadonkunderna som passar på att stjäla en efterrätt på vägen hem. Person efter person plockas in för tjuveri. Jag tycker att det är lite konstigt att när man väl gått över den idiotiska gränsen att börja sno och tjuva ändå bara plockar skitviner. De flesta av dem tar en flaska Rosita eller något annat billigt. Varför inte lyxa med en amarone?