pernilla wahlman

När vi var på intervjun i dag knackade den åttaåriga sonen mig på axeln direkt när jag satte mig i fåtöljen:

- Vill du att jag ska dansa gangnam style för dig?

Det ville jag.

- Ska du inte ta en bild på mig när jag dansar?

Det skulle jag så klart och han frös rörelsen varje gång jag höjde kameran.

Lite senare knackade han mig på axeln igen:

- Vill du veta vilken tavla jag tycker bäst om?

- Ja, vilken är det?

- Det är Mona Lisa. Det är någonting med hennes leende och hennes blick som gör att människorna känner sig sedda när de går förbi.

Efter jobbet åkte jag till biblioteket för att titta på den utklädda bibliotekarien. Vi drack kaffe och åt kakor i barnhörnan. Hon tog en bild på mig som hon la ut på facebook med texten ”När man får oväntat besök”. Sedan skrattade hon åt ironin i det, att någon kommer in på biblioteket. Passande för dagen så valde hon ut en skräckdäckare åt mig som hon sa att jag knappt kommer våga läsa. Dessutom valde jag ut två egna böcker och fem filmer. Jag reserverade även två böcker och bibliotekarien tycker en av dem verkar så bra att hon också ska läsa den.

- Reserverar du den åt mig? frågade jag.

- Ja, jag ska bara sätta upp mig själv först. 

Författaren som jag plåtade i dag hade en annan författares bok hemma och omslaget till den har jag fotograferat. Jag passade på att plåta av det också. Själv har jag en bok hemma som jag ska lämna tillbaka till biblioteket i morgon. Jag väljer att gå dit då för den roliga bibliotekarien påpekade sist jag var där att det kommer hända någonting särskilt.

- På halloween ska jag klä ut mig. Kom om du törs! sa hon med spökröst. 

 

 

Annat var det när jag skulle konfirmera mig och vi var på ett ålderdomshem för att sjunga. Mitt i en sång hörde vi en av de boende beklaga sig:

- Måste vi ha det så här?

Efter ett litet tag till fick hon fullständigt nog.

- Nej, nu går jag, sa hon och rullade ut med sin rullator.

- Är det en katt?

- Nä.

- Är det en hund?

- Nä.

- Är det en fågel?

- Nä?

- Är det en bil?

- Nä.

- Är du en konstnär?

- Ja.

Det måste kännas tungt att vara konstnär när ingen ser vad man ritar. Efter många gissningar visade det sig vara en hare. 

 

 

I morgon ska jag göra ett jobb och personen jag ska träffa envisas med att vi ska ses i ett konferensrum uppe på psyk. Jag tror i alla fall att det är ett jobb. Jag hoppas det. 

En kompis mamma, som till synes är väldigt ordentlig, fuskar. Hon är med i en bokklubb där de ses för att tipsa varandra om läsvärda böcker och de passar då även på att dricka vin. Min kompis berättade att hon hjälper sin mamma med det där. Det är min vän som lånar ut böcker till henne och säger vad hon ska säga och på så vis kan mamman bara bry sig om det gottigaste, nämligen vinet. En gång när de druckit lite för mycket kom det fram att mamman inte är ensam om detta fusk. Många erkände att de suttit och googlat på böckerna precis innan de gått till träffen. 

En killkompis dotter ville leka i enrum med mig i dag när jag var där och hälsade på. Jag skulle vara mamma, hon skulle vara dotter och hunden fick passande nog vara hund.

- Nu börjar vi leka, sa hon.

Jag satt helt handlingsförlamad på hennes säng.

- Börja! beordrade hon.

- Börja med vad? undrade jag.

- Städa!

Vilken genialisk lek tänkte jag. Hon passar på att få sitt rum städat. Men det var inte så hon menade för jag skulle bara gå runt och låtsasstäda. När vi var färdiga med det skulle vi låtsasäta smörgåsar. Jag började bre dem och hon vek sig dubbel av skratt.

- Du leker fel!

Sedan skulle vi rita.

- Du ritar fel! Hon skrattade åter så hon kiknade.

Trots alla mina fel så fick jag ett halsband och ett armband som hon gjort innan jag gick hem och hon sa flera gånger att jag gärna får komma tillbaka snart.  

Jag plåtade en läkare i Falun i dag och på vägen hem svängde jag in till en nyöppnad affär. Det var mycket folk där inne, kön började nästan vid ingången och gick längs väggen hela vägen runt. När jag väl var framme vid kassan kom en dam med rullator sneddandes genom affären och med värsta pokerfejset pressade hon in sin rullator framför mig och hamnade således nästan först i kön.

Kollegan Per frågade tidigare om jag visste någon som vill hyra ut en lägenhet i Gävle och nu vill en vän till mig göra det så jag tipsade honom om den. Han svarade: Låter intressant! Har du telefonnummer? Min kompis Sonny blir ju frisläppt från kåken på fredag så det passar bra! Han säger "jag tar va fan som helst!"

Sedan kom ett nytt meddelande: Eller va det min frus syrra som ville ha den.... Jo så va det nog! Hon är intresserad. Skicka telenumret! 

Min tomt verkar ha blivit ett populärt promenadstråk för i går efter 22.30 var det en till lallare som var ute och gick där. Han hade en påse med sig och gick fram till garaget men när lampan tändes drog han igen. Artigt nog så stängde han i alla fall grinden efter sig.  

Det finns mycket att fira. I dag till exempel är det Fetaostens dag, Internationella beröringsdagen, Internationella dagen för att tvätta händerna, Vita käppens dag, Internationella landsbygdskvinnors dag och Brösthälsodagen. Skål för det. 

På förmiddagen gjorde jag ett jobb hos ett par som pratade om sitt förhållande. Det var så roligt för när jag ringde och frågade om de ville vara med så blev de jätteglada och svarade direkt att de absolut ville det. Vi åt bullar och drack kaffe, sittandes bredvid en massa fina ljus som de tänt.

När jag åkte hem såg jag en försäljare på gatan. Han sålde huslarm. Rätt komisk timing med tanke på att det troligen gick en tjuv här för några dagar sedan. 

Winston har lärt sig liten och stor. Om man till exempel har en liten och en stor penna och frågar efter den stora svarar han:

- DÄÄÄÄÄÄÄÄ. (Med mörk röst)

Frågar man istället efter den lilla pennan svarar han:

- Dä. (Med ljus och pipig röst)

Dessutom börjar han knacka frenetiskt med sin lilla näve så fort han ser en hare för det har han lärt sig genom sången ”Haren skuttar fram så fort, knackar på dess port”. Det är verkligen hur gulligt som helst. Men det kan inte hjälpas hur gulligt det än är när brorsan ringer klockan 08.50 på morgonen för att bjuda på fika.

- Vad gör du?

- Sover.

- Jag gick upp klockan 6.

- Ja ha.

- Vill du komma på fika?

- Nej, jag var ut i går.

- Okej, men då kan vi i alla fall prata lite mer i telefonen.

- Nej, det räcker nu.

- Räcker det nu?

- Ja, nu räcker det.

- Okej, hej då.

- Hej då. 

Nästan alla lampor var släckta i huset i går kväll när jag tittade på tv. Plötsligt hörde jag att någon gick på baksidan av min gård. Jag gick in i ett av de mörka rummen för att kunna titta ut och där smög en mörkklädd kille med en ficklampa i handen. Jag började slå på fönstret och den eventuella tjuven blev skiträdd och ramlade omkull. Jag tog ett basebollträ och gick ut för att hälsa på honom men han hade tydligen ingen lust med det för han sprang därifrån. 

Här kommer några citat från mina vänner som jag låter vara anonyma eftersom jag inte frågat om lov.

”Nu när jag fyllt 35 kan jag inte leva på mitt utseende längre, så nu måste jag börja jobba på min personlighet.”

”Det är inte så att jag är mörkrädd, men kan någon hälsa på mig ögonblickligen.”

”Match.com är fullkomligt livsfarligt, skitlätt att ställa till det. Har flera dejter på g, riktigt svettigt. En tjej ligger på och en annan tjej sov över igår, puh, inte van vid det här. Tur att tjejen i Skåne bor för långt bort och att en tjej i Stockholm var klok nog att lämna återbud.”

”Jag slits mellan mitt intresse för svensk politisk debatt och italiensk fotboll, vad är viktigast och vad är roligast? Fotbollen viktigast så klart, och debatten roligast.”

Förvånansvärt ofta låter samtalet så här när jag svarar i telefonen.

- Pernilla.

- Ja, är det Lillemor?

- Nej, det är Pernilla.

I går var det en lite annan variant.

- Pernilla.

- Ja, hej Camilla. Är det Lillemor eller Elisabeth jag pratar med?

Brynästräningen i går såg bra ut tycker jag så de vinner förhoppningsvis i kväll. Jag var på den för att filma Robin Rahm. Aftonbladet TV sänder mycket bra, roliga och spännande saker så det är värt att klicka in där och titta vad som finns.