pernilla wahlman

I nya numret av Året Runt har jag med tre reportage. Först har jag träffat Mimmi som förlorade sin dotter Lilly när hon bara var tio veckor. I samband med det förlorade hon även flera vänner, troligen för att de inte visste vad de skulle säga efter Lillys död. Jobbigast tycker Mimmi det är att ingen nämner barnet hon har förlorat, hon vill inte att det ska glömmas bort.

Jag har även träffat Marwa som jag och Annika nominerade till Svensk Hjälte. Hon var mobbad i 10 år och om Svenska Hjältegalan sa hon att det var den roligaste dagen i hennes liv. Hon är så värd det. Tyvärr är det fortfarande elaka och avundsjuka personer som skriver idiotiska saker till henne, men hon är stark och fortsätter inspirera och hjälpa så många hon kan.

Jag träffade även Ulrika som sitter i rullstol. Hon vågade inte hoppas på att få varken barn eller man. Hon trodde att rullstolen skulle skrämma bort kärleken. Det gjorde den inte för hon träffade Magnus och nu har de två söner tillsammans.  

Ulrika kom förbi med julklappar till mig. Jag fick bland annat hjärtat som jag tyckte var fint hemma hos henne. ♥

Mina vänner Annelie och Katarina vet att jag brukar ge julklappar till fattiga barn och i år har de också bidragit med fina saker. ♥

I går fick jag ett fantastiskt chokladbud hem till mig. Det var från gulliga Annika. ♥

På kvällen var vi i Högbo och åt. Maten var utsökt och vi fick i oss överdrivet många efterrätter.

I dag firade mina släktingar min mamma så jag har tryck i mig smörgåstårta, bakelser och annat gott flera dagar i rad.

När vi ätit färdigt åkte jag vidare till en av flygklubbarna för där kläddes granen och det serverades julfika. Jag tyckte mig behöva lite till för det är ju synd att falla ur så här inför jul. 

Nu har jag fått min årliga inbjudan till att festa med Kungen och Drottningen. Det är som vanligt bal på Grand Hôtel i Stockholm och jag kommer som vanligt att tacka nej. Någon gång ska jag ta på mig min balklänning och gå dit, men det blir inte i år. Klänningen köpte jag för övrigt av en skeptisk försäljare.

– Har ni någon silverklänning? frågade jag när jag kom in.

– Nej, det har vi inte, svarade hon.

Jag gick in i alla fall och hittade en fantastiskt fin klänning.

– Men här hänger ju en silverklänning, sa jag.

– Ja ja, men den kostar, svarade den mindre charmiga damen.

I kväll har jag i alla fall tackat ja till att gå på Mattes ”Köksinvigningsmys”. Han ska laga mat och allt. Han har till och med kommit ihåg att jag är vegetarian och ska laga någonting särskilt åt mig. Det här är riktigt stort. Mig veterligt har Matte aldrig stått vid en spis tidigare. Han äter bara ute. Här kommer ett inlägg från Matte angående festen: Skulle ev behöva hjälp med några detaljer imorgon innan gästerna kommer. Inget svårt, men jag klarar det inte. Någon frivillig? Tar typ en kvart.

Vad ska göras? undrade en som är bjuden.

Hacka rödlöken, svarade Matte. 

Bilderna på Kungen och Drottningen ligger på en hårddisk som är alldeles för långt bort för att jag ska orka ta fram dem, så därför får Victoria vara med istället. 

I nya numret av Året Runt har jag träffat Anna som förlorade sin mamma på Estonia och sin pappa i tsunamin. Hon visar att det är möjligt att leva vidare och vara positiv även om det händer svåra saker.

I helgen gjorde jag och Annika reportage om flera kära personer. Först träffade vi ett par som efter sex år fortfarande är nykära och längtar till varandra när de är på jobbet. Det var väldigt fint att se.

Efter det träffade vi en polyfamilj som består av en tjej och två killar. Alla är kära i varandra och bor tillsammans. De var riktigt mysiga de med. Tjejen bad om att få godkänna bilderna som jag väljer ut.

– Är det någonting särskilt du kommer att titta efter? frågade jag.

– Ja, att hon inte ler för mycket, svarade en av killarna.

– Vi tre var med på bild en gång och då log jag så mycket att folk kommenterade det hela med: ”Men måste hon se så där nöjd ut då?”

En vän till mig verkade i alla fall förstå att hon har rätt att vara nöjd. Om mitt polyreportage sa hon så här:

”Va? Vilket lyx! Hur har hon fått till det så där bra?”

Efter jobben hade Annika sightseening med mig. Först åkte vi till Borgvattnet och tittade på en gammal prästgård som är ett av Sveriges mest kända hemsökta hus och därefter åkte vi och tittade på en Thailändsk Paviljong. Jag lägger ut bilder på det. 

I går var jag in och nosade lite på Hornsgatan igen. Jag hade fotograferat en skådespelerska på Gärdet och skulle sedan vidare till en annan tidnings glöggmingelfest på söder. Jag kan inte begripa varför Hornsgatan ska vip-behandlas på det där viset. Plockmaten på festen smakade utsökt så det var absolut värt att åka dit.

I dag var jag och plåtade en blomutställning. Den var riktigt tjusig. Jag lägger ut några av bilderna som inte ska användas i reportaget.

 

Richard skickade ett meddelande på facebook: ”Jag var ute och flög i dag.” Det var jag redan väl medveten om eftersom han lågflugit över mitt hus och väckt mig alldeles för tidigt. Det visade sig vara ganska trevligt att gå upp i tid, men det ska för det inte bli någon vana.

Snart ska jag tjata ut grannen på en promenad. Hundarna verkar helt ha tappat intresse för den sysslan. I går på första advent och allt gick jag en mysig skogspromenad, ensam. Den ena hunden visade direkt att den inte tänkte följa med. Hon kröp in under täcket i soffan och morrade när jag tog fram kopplen. Den andra kom springandes och följde med fram till grannens hus. Där kom hon på att det var för kallt och vände hem igen. Därför fick jag som så många gånger förr gå utan dem.

Lilla Winston kom på adventsfika och efter det plåtade jag invigningen av bocken åt TT. Det är synd att bocken står som den står, man får ju plåta arslet på honom för att få med fyrverkerierna.