pernilla wahlman

Nu har jag varit på årets första kräftfest. Det var egentligen ett kräfttest, men vi fick med oss några flaskor snaps också. Jag och reportern Anna dukade upp till kräftskiva för att bjuda hela Diggeloo gänget. I testpanelen satt Pernilla Wahlgren, Jessica Andersson, Lasse Holm, Lasse Kronér och Elisabeth Andreassen.
Pernilla började äta utan att vi sagt varsågoda.
19 kräftsorter skulle testas. Vi hade åkt runt och handlat kräftor hela dagen. Svårast att få tag på var kräfthattarna.
Efter Diggeloos spelning började testerna. Dom sa att dom inte ville vara oartiga och bara gå och lägga sig när vi till och med fixat snaps, så dom bestämde sig för att festa hela natten. Klockan sex på morgonen gick vi och lade oss.
Morgonen efter skulle vi ut på flottetur. Meningen var att vi skulle plåta hela gänget igen, men Jessica hade inte sminkat sig, så det var vi tvungna att ställa in.
Vi åkte i alla fall ut på en stor flotte där vi fick lunch. Dom sjöng och var glada även då.
Efter ca 30 minuter på flotten hörde vi näcken spela.
- Gör helikoptern! skrek en av killarna på båten.
- Skräm honom inte. Vi ska inte göra så att han skäms sa Pernilla Wahlgren och blev därmed förlåten för att hon tjuvnallade på våra kräftor innan det var varsågod.

Cheferna på mitt jobb är väldigt bra och lyhörda. I förrgår sa jag att jag ville ut och åka helikopter.
Igår kom bildredaktören Anne:
- Du sa ju att du vill flyga helikopter, så du får väl göra det då. Det är bara att ringa och boka.
Det var en översiktsbild som skulle tas. Inte lika roligt som att jaga fångar som rymt från fängelse, men fortfarande väldigt skoj.
Att jaga rymlingar och poliser från luften hamnar högt upp på min toppjobblista.
Anne verkar även ha förstått att allsång på Skansen ligger på den listan. Så efter mitt helikopterjobb fick jag åka på det.
Det var med andra ord en bra jobbdag igår.

Det här är en gammal historia, men den är ganska rolig ändå.
Per-Olof var ute och paparazzade på Björn Borg när han fått ett barn.
Per-Olof gömde sig vid Björns pampiga hus på Ingarö.
- Så hade jag hittat ett skitbra ställe bakom en lövhög med en buske framför och såg familjen komma ut för att gå till båten. Alla svängde av ner till vattnet utom Björn som fortsatte rakt fram till min buske. Väl framme vid busken dog han ner gylfen och började pissa. Jag låg ju med ett 70-200 och vågade inte smälla av någon bild då inte. Jag tryckte mig närmre marken. Jag fick ingenting på mig, men det var ett dåligt ställe att paparazza på i alla fall för det fanns fästingar där också.

Andreas ringde tidigt imorse.
- Sover du?
- Ja.
- Jag behöver råd.
- Ok.
- Ska jag ha mina byxor som jag köpte i Barcelona eller ska jag ha mina blå jeans?
- Ja du, det kan man undra. Ska du på dejt?
- Ja.
- Nu?
- Ja.
- Ok, ta byxorna du köpte i Barcelona.
- Tycker du det?
- Ja, jag vet att det är dina favoritbyxor och dom är snygga.
- Ok vad bra för jag känner mig lite tjock också och då döljer dom bättre än mina tighta blå jeans. Men Barcelonabyxorna måste jag gå och dra i för dom åker ner.
- Använd skärp.
- Ja jag har planerat att ta mitt snygga skärp men det är bara snyggt, det hjälper inte att hålla byxorna på plats.
- Ok då får du gå och dra lite i dom då eller spänna ut din mage. Lycka till!
- Tack, du får en full rapport ikväll om hur det har gått för mig och mina byxor.

Susanne Nylén var på Skansen och träffade aporna. Tydligen så börjar dom para sig varje år gång Uffe Lundell uppträder. Jonas Wahlström säger att det har varit så under tio års tid. Susanne åkte dit med en bandspelare och konstaterade att dom började gunga med och gnugga nos när Lundell hördes. Men när dom istället bytte till Lordi tittade lemurerna ilsket på stereon och babianerna sprang och gömde sig.
Igår var Lordi på allsången. Tillskillnad från aporna gillade publiken vad dom såg. När vi fotografer kände oss färdiga med våra bilder började vi plåta varandra lite smått. Jag smög fram och ställde mig bakom ett Lordimonster. Robin plåtade. Sedan sa han till monstret att jag ville ha en kram. Det fick jag gärna sa monstret och tog ett redigt tag.
Susanne Nylén såg det hela.
- Vad fjantiga ni är, sa hon och tog sedan upp sin telefon och bläddrade koncentrerat bland sina bilder.
Plötsligt sken hon upp.
- Titta här då! Här är bild på mig tillsammans med HELA gruppen.

En vän till mig äger en Mitsubishi Evo 6:a. Den är snabb i sig, men han har även trimmat den för 160 000 kronor. Trots det är han ändå bara ute och söndagskör. Jag har aldrig fattat poängen med det.
- Men sätt på responsen! säger jag.
- Nej jag vill köra lagligt, svarar han.
(Vilket i och för sig är rätt och bra på alla vis)
Igår ringde kollegan Jimmy till mig och frågade om jag är rädd att åka bil.
- Nej tyvärr, svarade jag.
- Skit också, sa Jimmy som ville ta mitt jobb.
Bildredaktörerna hade varit supersnälla och givit mig biljobbet som skulle göras.
Jag åkte med rallyföraren Patrik Sandell och STCC föraren Robert Dahlgren. Dom körde runt på en uppbyggd bana inne på Solvalla.
- Jag åker sakta första varvet, sa Patrik och tryckte ner gaspedalen i botten.
Vi körde upp på en bro och flög 20 meter i luften.
Innan jag åkte sa nyhetschefen att jag ska få avdrag på lönen för att jag har roligt på jobbet.
- Äh jag kommer tillbaka och säger att så roligt var det faktiskt inte, svarade jag.
Men då skulle jag i och för sig ljuga, för det var roligt. Det var roligare än alla karuseller på Gröna Lund.

Igår var jag och reportern Åsa i Lidköping. Vi skulle precis gå och få det efterlängtade kaffet när Åsa råkade fråga mannen som vi småpratade med om han visste någonting om Läckö Slott. Det skulle hon aldrig ha gjort.
Mannen ropade till sig en annan man och sedan var vi fast.
Vi pratade nu med slottets stolta chef. Han släpade mer eller mindre in oss. Vi gick före i kön och sedan skyndade han sig upp för massor av trappor. Väl uppe knuffade han in oss i ett rum där en visning precis börjat. Vi satte oss på trappan i ett hörn.
- Det var den fikan det, viskade Åsa.
När visningen bytte rum travade vi snällt efter. Men i det rummet fanns ingenstans att sitta.
- Äh nu har vi varit borta i tio minuter, nu kan vi väl gå ut igen, viskade Åsa.
Vi smög iväg. Åsa pekade på nödutgången och undrade om det var säkrare att ta den vägen. Vi drog ett varv i skattkammaren på eget bevåg innan vi valde att gå ut genom den vanliga dörren.
Där ute stod mister chef himself. Åsa kastade sig åt sidan för att han inte skulle se vårt rymningsförsök. Jag var inte lika snabb så mig fick han syn på.
Men när jag såg hans förvånade min gick jag lydigt tillbaka in.
Åsa och jag samlade mod till oss och laddade för ett nytt rymningsförsök. Efter ett tag smög hon ut och såg att chefen precis gick in i ett annat hus. Vi skyndade oss iväg över gården, men vi var inte tillräckligt snabba. Chefen tittade ut ur huset.
- Flickor! Flickor ni måste gå in i trädgården också! Han pekade med hela handen.
Nu är det ju inte så att vi är okulturella. Därför gick vi in där med.

Imorse gick jag, Björn och hans hund Kika på fik för att fira min lagade bil.
Denise Lopez brorsa, som jag inte vet vad heter, och hans hund Leon kom och satte sig med oss. Han köpte en kaffe och en stor rund bulle. Kaffet drack han upp själv, men fatet och hela bullen satte han ner till Leon.
Efter ett tag gick han in för att handla mer. Han kom ut med en hel bullängd. Halva bullängden gav han till sin hund och halva längden fick jag. Jag som tänkte vara nyttig och inte ta någon kaka eller så fick tänka om. Jag vill ju liksom inte vara oartig.

Det finns exakt hur många backar som helst i Värmland.
När jag passerade den första uppförsbacken bestämde sig min bil för att börja gå på tre cylindrar. Det resulterade i att jag knappt kunde köra 70 km i timmen.
Jag var i Arvika för att plåta Sven-Ingvars som till min förvåning var grymt bra.
Innan bilen pajade hade jag av någon anledning frågat reportern Jocke om han är en bilkille. Nej svarade han då. Ändå trixade han och bytte tändstift på min bil. Den gick då lite bättre, men det var fortfarande inte bra. På hemvägen fick jag köra om bilarna i nerförsbackarna och sedan körde dom om mig i nästa uppförsbacke. Dom svor nog en hel del över mitt körsätt.
Min chef Mats som var ner och kollade på bilen sa att det är tändkabeln det är fel på.
Men någon sådan gick inte att få tag i en söndagkväll, så det var bara för mig att sitta i soffan och kolla på fotboll hela kvällen. Sporten gick som vanligt runt med sin rosa korg för att tippa matchen. 20 kr kostade det. Jag gissade 2-1 till Italien men fick ändå inga pengar. Det är mycket annat som ska stämma in också. Ställning i halvlek, antal hörnor och tid för första hörnan.
Hela fotoredaktionen gick upp till nöje för att titta på deras stora tv. Efter ett tag började det gnällas på att jag pratade för mycket. Men när jag tystnade verkade dom tycka att det blev för tyst, så då började dom prata i munnen på varandra.
Magnus Wennman: - Italienarna är så sjukt snygga att jag blir mörkrädd.
Gunnar Seijbold: - Är du bög?
Magnus: - Nej, men skulle jag bli det så skulle jag ha en Italienare.
Stefan Jerrevång: - Jag hatar Italienare.
Magnus: - Men du ser ju ut som en Italienare.
Stefan: - Ja tror du inte att jag har fått höra det förut?

Igår på vägen hem följde en polisbil mig. Dom gjorde en QP, men det fanns minsann ingenting att anmärka på. Dom åkte efter mig lite väl länge ändå, så lite orolig hann jag bli. Det kan bero på min knackiga körning, så nu ska jag åka och köpa den där sladden.

Igår plåtade jag rumpor med trosor från Lindex.
- Du kan gå in där och byta om, sa jag till en av modellerna.
- Äh, sa hon och drog ner trosorna framför mig.
- Ja det fungerar här med, sa jag.
Den andra modellen sa att hon inte rakat bikinilinjen.
- Det gör inget, det är bara rumpan jag ska plåta.

Idag hade vi fotografer det lite tråkigt, så vi drog ner i Globengallerian för att shoppa kläder.
Det var Casper, Gustav, Magnus Wennman och jag.
Magnus skulle egentligen inte shoppa någonting utan han skulle bara följa med och vara personlig shoppare åt oss andra. Jag som var inne på trosor passade på att fråga om råd.
- Vad ska man ha för trosor om man ska göra sig fin för en kille någon gång?
- Lätt! sa Magnus och gick iväg med mig till hyllan för att visa.
- Sådana här ska du ha. Dom är sexiga.
Gustav höll med.
- Men om killen inte försöker ta av dom är det en flopp va? frågade jag.
- Ja då är det en flopp, sa Magnus och fortsatte:
- Men det sexigaste är ju om du inte har några trosor på dig under och då slipper du ju problemet om han ska ta av dom eller inte.

Igår var jag i Sundsvall.
- Varför är det så mycket folk här? frågade jag och reportern.
Dom tittade på oss som om vi vore dumma i våra huvuden.
Det var tydligen Sundsvalls gatufest. Vi käkade lite gatufestmat, men gick sedan tillbaka till hotellet. Reportern kämpade natten lång, medan jag snabbt var färdig med min uppgift. Jag jobbade egentligen till 23.30 men låg i sängen redan klockan 22.00. Det är skönt att sova på arbetstid.
Idag åkte vi bil tillbaka till Stockholm. Det var lite jobbigt däremot.
Bildredaktören sa att vi fick flyga tillbaka. Så får det bli sa jag först, men kom sedan på att då har jag ju ingen bil när jag kommer fram.
Nu är jag tillbaka på tidningen och har gått massor av trappsteg för att komma upp till våning åtta där massagestolen står. Det är femtonminutersprogram inprogrammerade på den, men jag tyckte att det blev fel på något vis hela tiden så jag fick börja om flera gånger. Det var för lite på ryggen, eller för lite på axlarna eller för lite på benen. Tillslut blev det exakt. Jag var där inne ganska länge, men efter en lång bilresa tror jag att cheferna unnar mig det.

Ledarskribenten Jenny och jag brukar ses på fredagar och ha såkallat fredagsmys.
Då smyger jag in på hennes rum, så sätter vi oss i hennes soffa och lägger upp våra fötter på hennes stol. Självklart har hon även stängt dörren och dragit för gardinerna så ingen ska se vad vi pysslar med. Sedan tar vi fram och läser kulturtidningarna Klick och Fredag.
Poängen är att vi ska kommentera allt och alla i tidningarna.
Det är roligt, det är mysigt och det är fredag.
Arbetarbladets andra ledarskribent Kennet Lutti har lurat ut vad vi håller på med när vi stänger dörren. Han brukar demonstrativt sticka in huvudet och sucka.
En fredag var även sportreportern Daniel med i soffan. Han satt och läste Klick när Lutti kom in. Då lämnade den lilla ögontjänaren genast över Klick-tidningen till mig och när Lutti gått tog han tillbaka den på en gång.
När jag är i Stockholm har Jenny och jag fredagsmys över msn ibland.
Jag har även föreslagit fredagsmys till mina kollegor i Stockholm. Men dom sa bara att dom skäms över mig och att jag borde gå och sätta mig i ett hörn.
Nu är Jenny i Almedalen och skriver om politik. Det är såklart rätt viktigt det med, men lite surt blir det allt nu på fredag när jag förmodligen får mysa själv.
Så länge håller jag till godo med Jenny och Luttis blogg, där det kan dyka upp skvaller och smaskigheter om våra politiker.

- Hej, vad gör du?
- Jobbar.
- Ok, jag provade att ringa dig igår, men jag kom liksom inte förbi växeln. (Hans flickvän sa att han låg och sov)
- Ja ha.
- Vad synd annars skulle jag ha upplyst dig om att din vän fyllde år igår. Då kunde du ha ringt och grattat honom och fått pluspoäng.
- Oj, det missade jag.
- Ja det fattade jag väl att du skulle göra.
- Du nu hörs det lite dåligt här.
- Nej det hörs jättebra. Lägg av och fejka.
- Ja. Men jag måste gå och jobba nu.

Tyvärr hann jag inte komma till poängen av mitt samtal som gick ut på att jag ska käka jordgubbar och glass och åka och bada nu. Det var liksom meningen att han skulle bli avundsjuk. Jag får ringa igen från stranden istället.