pernilla wahlman

Connys och min festplanering är i full gång.
- Du bokar hallen, för du vet vem man ska vända sig till, sa jag.
- Nej det gör du, sa Conny.
- Nej det gör jag inte. Jag är mycket yngre. Med andra ord måste jag passa mig noga så att jag inte utnyttjas. Jag måste visa var skåpet ska stå. Du bokar hallen!
- Då fixar du maten, sa Conny.
- Nej det gör jag absolut inte, svarade jag.
- Vad ska du göra då? frågade Conny.
- Fixa chips, svarade jag.
Conny verkar tycka att jag är lat. Jag förstår inte vad han pratar om.

Jag var och tittade när Ockelbospelarna tränade basket idag. Det såg jätteroligt ut, men jag vågade tyvärr inte fråga om jag fick vara med.
Som tur är har Conny och jag bestämt att vi ska ordna en fest igen. Egentligen är det inte vår tur, men vi ordnar dom roligaste festerna så därför tar vi åter tag i det.
Nu är det i och för sig mest, eller kanske bara, Conny och jag som tycker att just våra fester är roliga, men det struntar vi i.
Innan spriten kommer fram måste alla sporta i gymnastiksalen.
Imorgon ska vi också träffas allihopa. Då ska vi ha möte och utvärdering. Trots att jag starkt ogillar möten ska jag gå. Usch och fy vad tråkigt det kommer att bli.

Igår bar det emot att fotografera fotbollen.
Det regnade och det var inte många i publiken.
Vakterna hade inte mycket att göra.
Det var bra för mig.
Dom hjälpte mig med mitt paraply, bjöd på kaffe och gav mig målinformation från Brynäsmatchen.
Det var faktiskt riktigt trevligt där i ovädret, men tyvärr förlorade GIF.

Idag skulle det vara storm. Jag åkte till Stockholm, men även det gick bra. Jag har en ny trevlig uppdragsgivare som alltid hämtar mig med bil utanför där jag bor. Dom kör mig dit jag ska och fixar så att jag får lunch. Mycket bra. Mina andra uppdragsgivare kan gott och väl ta efter.
Idag åkte vi för att plåta en musiker på ett slott. Någon storm såg jag inte. Det regnade bara lite i några minuter, men mest var det sol.
På hemvägen blev vi bara lite oense. Reportern påstår att Brown eyed girl är den bästa låten i världen.
Jag påstår att så inte är fallet, men jag kom inte på vilken som är bäst.
Det där störde mig så mycket att jag lovade maila en lista på låtar som är bättre. Troligen blev jag irriterad eftersom min ögonfärg är blå.

I somras frågade vi Henrik Olsson om han var pappa till Lotta Bromés barn. Då gapskrattade han och undrade vad vi fått det ifrån. Så var det inte sa han. Nu har Henrik kommit på att han tydligen är pappan trots allt. Det var ju tur att det blev lite klarhet i det där.

Mina kompisar har fått barn nu också. En hel hög på en gång.

Kattis har fått en dotter som redan kan många fler konster än min hund. Lilla Lova kan bland annat visa naveln, peka på näsan, visa hur stor hon är och prata lite.

Ulrikas kille var snabb. Han kom ut 10 minuter efter att hon kommit in på BB.
När dom skulle lägga upp barnet på Ulrika sa hon:
- Kan ni inte torka honom först?
Dom torkade och provade igen.
- Lite till, bad hon.
Nu är Melvin inte kladdig längre och han har inte spytt på mig än. Det får han ett stort plus för.

Idas lilla dotter var inte lika snabb. Hon väntade två veckor extra på att komma ut. Men hon var värld att vänta på för hon är också riktigt söt.

Fia tyckte att förlossningen kändes ungefär som mensvärk. Två timmar efter att hennes dotter var född gick hon till SOS kiosken och åt.

Välkomna till världen alla små!

I natt fick ytterliggare en lapplisa utlopp för sin aggression, eller så fick hon helt enkelt bara visa sig lite duktig.
En ful lapp satt åter på min bil.
Jag kan ge mig fan på att lapplisan bor där och gick ut i sin pyjamas.
Lapplisorna borde vara alla arbetsgivares drömmedarbetare.
Dom kämpar på i vått och torrt.

Idag har jag shoppat en klänning.
- Har ni haft många av den här? frågade jag expediten.
- Ja, svarade hon glatt.
- Ja ha, suckade jag.
- Nej inte så många, rättade hon sig när jag blev besviken.

När jag köpte en jacka förut frågade jag om det var äkta päls på kragen.
- Ja o ja! svarade expediten.
- Låt inte så glad för det du, sa jag.
- Nehej nej. Nej det är synd om djuren rättade han sig.

Det måste vara jobbigt att vara expedit.

I två dagar nu har jag varit och plåtat en symfoniorkester. Mest plåtade jag dirigenten som enligt reportern är lika stor som Bono.
Förut var jag och plåtade två killar som vunnit ett musikpris. Priset var 10 000 kronor och en spelning tillsammans med en stor orkester. Dirigenten i orkestern försökte hjälpa killarna, men dom förstod ingenting sa dom.
- Det ser bra ut, så stå gärna där och vifta, men vi spelar på som vi brukar, sa dom till honom.

Idag var jag på en byggarbetsplats och plåtade byggjobbare.
Dom är alltid lika tacksamma och snälla.
- Jag har det här yrket eftersom jag gillar det, sa den ena men rättade sig snabbt. Jag har det här yrket eftersom jag gillade det.

Själv gillar jag fortfarande mitt yrke. Tack och lov.

En av mina killkompisar är singel igen och har därmed återupptagit sina nattliga samtal till mig.
I fredags hörde han av sig och berättade att det var tragiskt. Han satt nämligen ensam i soffan och tittade på filmen Brokeback Mountain med levande ljus på bordet.
När han hörde att jag också var ensam konstaterade han att jag satsat på fel häst.
- Jag skulle aldrig lämna dig ensam en fredag.

Igår ringde han också.
- Pernilla jag står i kön till McDonalds med två kompisar och jag vill ligga med den ena. Berätta vilken bra kille jag är, sa han och räckte över telefonen till henne.
Jag som nyss blivit väckt tog en kort version.
- Han vill ligga med dig säger han.
I bakgrunden hörde jag hur han gång på gång upprepade:
- Jag är en bra kille! Jag är en bra kille!
- Vill han ligga med mig? frågade tjejen.
Han tog då tillbaka telefonen.
- Va fan berättade du det? frågade han.
- Lycka till sa jag.

Nu ringde han igen.
- Jag sov över och vi pussades och kramades, men jag fick inte ligga med henne.
När hon gick in i duschen skrev jag mitt telefonnummer på en lapp och drog. Jag ville vara en drama queen förstår då. Tror du hon förstår att det är humor? Annars får du berätta det för henne Pernilla.

Igår var Cristina Stenbeck på oväntat besök i Skutskär. Mannen jag skulle plåta prioriterade henne framför mig, så jag fick snällt vänta några timmar på att få fotografera honom. När han väl kom passade jag på att luska lite om Christina. Tydligen var varenda gubbe imponerad över hur påläst och duktig hon är.

Idag blev jag guidad runt på brandstationen. Dom har inte alls något hål i taket där dom kommer nerfarandes. Dom har bara en trappa. Det var synd, för jag ville ju provåka. Jag fick i alla fall prova bära en brandslang och den var extremt tung. Tur att dom får träna på arbetstid.

I förrgår var det trevliga jobb. Jag var ut med Theta på morgonen. Det är alltid bra att åka med henne för hon skriver om mat. Nu var det efterrätter som skulle kollas. Fem stycken fick jag i mig. Mycket gott.

Efter det var det Hasse Perssons utställning. Fina bilder och mycket intressanta berättelser om hur han bland annat festade med JR i tv-serien Dallas och om hur Björn Borg blev uppraggad av Mick Jaggers flickvän. Imorgon invigs utställningen. Det är helt klart värt att gå dit.

Idag var det ett mindre trevligt jobb. Jag plåtade nekrofilen i Västerås.

Det är kanelbullensdag idag. I vanliga fall skulle jag inte bry mig, men nu är jag på tidningen och då blir det genast en mycket viktig dag.
På onsdagar är det onsdagsmöte på Arbetarbladet. Jag och nöjes-Elin som är frilansare tyckte först inte att vi var tvungna att gå på det. Det finns ju liksom roligare saker än att gå på möten.
På möten måste man sitta stilla, vara tyst och lyssna uppmärksamt. Elin viskade till mig att det kan vara roligt att gå på möte om det blir bråk och hon trodde att det kanske skulle bli det idag. Avgörandet kom när bullfatet bars in i mötesrummet. Då travade vi snällt efter.
Elin dåsade till efter ett tag så jag var snäll och drog iväg ett sms till henne. "Ryck upp dig för fan! Se lite intresserad ut".
Hon svarade att hon var jätteintresserad. Trots det drog hon i halvlek. Själv får jag guldstjärna, för jag stannade hela.

Jag var ute och gick med Markus Birro igår. Det var en trevlig kille.
Det var tänkt att jag skulle plåta honom i en park, men alla parker var borta. Vi gick ett varv runt stan innan jag kom på att det finns en park utanför mig.
För länge sedan såg jag Markus på tv. Det var i ett debattprogram och han sa till en präst:
”Ska du säga som slickar chefen i arslet varje dag”. Han syftade på Gud.
Jag berättade att jag skrattat åt det. Markus sa att det hade varit roligare om jag läst alla hans böcker, men påpekade det var bra att han lyckats göra ett avtryck i alla fall.