pernilla wahlman

- Det är skottlossning nere i garaget, sa Terje igår.
Jag tog kameran och sprang dit tillsammans med kriminalreportrarna.
Vi skyndade oss igenom alla våningar, utan att hitta någonting.
När vi gick ut var huset omringat av poliser som inte vågade gå in. Vi berättade att det inte var någon skadad där inne i alla fall.
- Det är väl ganska opassande att ni springer omkring där nere om någon just blivit skjuten, sa polisen då.
Det hade han förståss rätt i, men lite tacksam tycker jag nog att han kunde vara eftersom vi gjort grovjobbet åt dom. (Det var troligen när en bilruta krossades som någon trodde att det var skottlossning)
Tidigare på dagen när jag kom till tidningen sa Marie att jag skulle plåta Guns N´Roses.
Kul tänkte jag och såg fram emot det hela eftermiddagen.
Men när jag kom till ackrediteringen såg jag till min besvikelse en hög med kontrakt som dom ville att jag skulle skriva på. Kontraktet går i stort sett ut på att det är deras bilder och inte tidningens.
Sånt får man vanligen inte skriva under.
Lite besviken blev jag allt.
Chefen Mats kom ner till mig för att läsa igenom kontraktet och mycket riktigt fick jag inte sätta dit mitt namn. Men förhandlingen började på vägen tillbaka.
- Är det mycket jobb? Kan jag sitta stand by på konserten?
Han skrattade och svarade att jag måste ha mobilen på vibration och titta till den ibland utifall jag inte märker den.
- Ska jag ta in min lilla kamera? frågade jag.
- Göm den mellan benen, svarade Mats.
- I helvete heller, svarade jag.
Det gjorde jag inte heller. Jag stoppade den i min bh.
Jag skrattade för det såg lite knöligt ut.
- Äh, säg att sista plastikoperationen gick lite fel, sa Mats.
Det var inga problem att komma in, för vakterna och poliserna stod runt en övergiven väska.
- Vem har jobbat kortast tid inom kåren? Vi skickar fram honom! skämtade en polis.
Jag tog en bild på dom utifall det skulle ha varit en bomb i väskan, men bara med mobilen för att inte avslöja min riktiga kamera.
Jag gick så långt fram jag kunde och satt där ganska länge till en vakt skickade tillbaka mig till min plats.
Jag passade på att dansa lite på arbetstid. Det var helt klart ett mycket angenämt jobb.

Igår skulle jag plåta snygga bilder till Klicks framsida. Jag hade suttit hemma och kollat Elle för att få inspiration.
Jobbet skulle göras på förmiddagen så jag skulle börja några timmar tidigare.
När jag kom in ropade bildredaktören på mig.
- Vad gör du här nu Pernilla?
- Jag ska plåta åt Klick.
- Nej skit i det, du ska till Östersund. Planet går om en timme och tjugo minuter. Åk till Arlanda. NU!
Jag skyndade mig iväg.
- Pernilla!
- Ja?
- Vänta.
Jag väntade och sporten kom då springandes med tyska och svenska flaggor och bollar.
När jag satt i bilen ringde bildredaktören igen.
- Du ska plåta en landskamp mellan tyskland och svenska älgar.
Jag skrattade.
- Den ena har spelat förut och vi hoppas att dom andra hakar på så att det blir en riktig match.
Visst blev det en riktig match, men inte en match om bollen. Inte en älg kunde tänka sig att bära den svenska halsduken. Dom blev skitsura och sprang därifrån.
Jag kände mig lite stressad eftersom cheferna ville ha en landskamp mellan fyra älgar. Minst sagt lite stressande eftersom inte ens en ville ställa upp.
Tillslut kom guiden på att det finns en älg längre in i skogen också.
Hon heter Elvira och hon är mobbad av dom andra. Hon var tacksam för besök där borta i sin del av hagen, så hon ställde villigt upp som modell. Resultatet går att se i sportbladet idag.

Jag fick en MP3spelare av Aftonbladet igår. Det var min sommarpresent från dom. Jag tycker att alla mina arbetsgivare ska ta efter det exemplet. Mera mutor och presenter!
En bok fick jag också. Det var Linda Rosing som skrivit "Den nakna sanningen" tillsammans med Daniel Nylén. Dom signerade böckerna. Daniel skrev först:
Bli inte som Linda!
Sedan ångrade han sig och tog tillbaka boken för att skriva lite till:
Bli som mig! Läs och gotta!
Laxmackorna som vi fick där var jättegoda. Vi åt av dom samtidigt som vi lekte ”vem kan stanna kvar längst leken” med Expressen. Vi vågade inte gå utifall det skulle hända någonting smaskigt som bara Expressen skulle få.
Det blev sent innan jag kom till tidningen. Ca 01 var jag färdig och skulle åka hem, men som vanligt ville jag inte gå ner i garaget själv. Det är ett stort otäckt garage fullt med tjuvar. (Tror jag i alla fall)
Peter var snäll och följde mig, med villkoret att jag skulle prova någonting där nere. Från ingenstans plockade han fram en minimotorcykel som vi åkte flera varv på. Den gick snabbt. Det skrek i garaget när vi åkte.
Idag ska jag prova en massagestol som jag hört finns på tidningen.

På en av tågstationens väggar såg jag att någon hade klottrat med en spritpenna.
Det var riktigt gulligt, för det var ett kärleksbrev.
En av vakterna på stationen berättade för mig att det var en uteliggare som skrivit brevet till sin flickvän.
- Ja hon vill väl också ha kärleksbrev. Var skulle han skriva annars? undrade vakten.
Det skickas förmodligen inte så många vanliga kärleksbrev nuförtiden. Portot har tydligen höjts igen och det är smidigt med sms och mail.
Själv har jag två mess i min telefon som jag aldrig skulle kasta. Men det är inte kärleks-sms utan snarare hat-sms. Jag har möjligen lite konstig humor, men jag tycker dom är sjukt roliga. Så fort jag känner mig lite nere läser jag dom där messen och blir då genast på bättre humör.

A älskar champagne och brudar. Därför hänger han rätt mycket kring Stureplan. Han skryter med att han kommer in på alla krogar i Stockholm.
- Hur kommer det sig att du gör det? frågade någon.
- Äh man har väl kontakter, ska A märkvärdigt ha svarat.
Då frågade hans vän P honom såhär:
- Beror det inte på din pappas Red Carpet kort då?
- Käften, käften med dig! svarade A upprört.
Oj så skoj tycker alla utom A.

Det är golvläggare hemma hos mig nu. Dom är väldigt tåliga och snälla.
- Om jag går för fort förbi din hund så klipper hon mig i vaden, sa den ena.
- Ja hon kan vara lite vaktig, svarade jag.
- Mmmmm hon tar sin uppgift på största allvar.
Igår skulle jag iväg på fest och tog då min moppe dit. Jag vet inte vad jag gjort för intryck på snickarna för den ena påpekade gång på gång att jag inte får köra onykter.
Det gjorde jag inte heller. Jag som är yngst och tjejen som är näst yngst var nyktra. Så brukar det ofta vara. När jag började arbeta som lärare blev jag förvånad över hur mycket fester som anordnades.
Katarina skulle firas av igår för att hon ska gå i pension. Sedvanligt när något stort inträffar hade vi skrivit en låt som vi sjöng upp för henne. Hon sa att det lät mycket vackert. Jag tror att hon ljög.
Ikväll är det fest på skolan igen. Nu ska vi klä ut oss i 50-talskläder. Jag föreslog att det räcker om festanordnarna klär ut sig, men det tyckte dom var en urusel idé.
Igår när jag åkte hem från festen på min moppe frågade Terrie om jag inte ska åka MC i sommar.
- Nej, svarade jag.
- Så du ska bara åka runt på din moppe?
När jag svarade ja, sa hon:
- Gud vad töntig du är!
Min kompis Fredrik blev inte heller så imponerad över min moppe.
- Känner du dig yngre nu då? frågade han.
Ikväll funderar jag på att lämna moppen hemma.

Idag har jag fotograferat två barn och två jättestolta föräldrar.
- På BB tyckte jag så synd om dom andra föräldrarna som inte fått lika söta barn som jag. Jag tänkte att dom måste vara väldigt avundsjuka på mig, sa mamman.
En vän som bor högt upp i Sverige skrev ett brev till mig när hon fått barn. Såhär stod det:
Pernilla jag vet att alla säger att deras barn är sötast, men jag lovar dig att min dotter verkligen är det!
För tio år sedan trodde hon nog aldrig att hon skulle få några barn. Hennes dåvarande pojkvän satt i fängelse. Jag kommer ihåg att hon skulle hälsa på honom där när han fyllde år. Hon hade varit och handlat en tamagotchi. Jag tyckte det var en väldigt humoristisk present. Nästan lika skoj som konstnären som målade en repstege på fängelsemuren.
Hon var lite orolig när jag var där och tillslut kom det fram vad hon hade för problem. Hennes hembränningsmaskin hade gått sönder och behövde lagas. Det var bra fart på den där apparaten, men den verksamheten är nerlagd och nu går hon bara runt och är en toppenmamma hela tiden.
Mina vänner ska få barn nu också. Jag är övertygad om att dom kommer bli toppenföräldrar dom med och självklart kommer jag att bli världens bästa barnvakt.

Fredrik säger åt sin flickvän Katarina att hon visar fel klyfta.
Hon har för låga jeans så rumpan syns.
Igår köpte hon två par nya byxor så nu ska det bli ordning på baken. Efter shoppingen bjöd jag henne på mat. Jag tog fram en massa burkar och öste ner lite av varje.
- Det där ser ut som det Lova brukar ha i blöjan, sa Katarina när jag var färdig.
- Det var det värsta, sa jag.
Hon tog i alla fall två gånger och det är ju ett bra tecken.
Jag ska sluta med mina dåliga matvanor. I fortsättningen ska det inte se ut som blöjinnehåll.

Jag ska även sluta med mitt övervakaruppdrag. Det blir ett sommaruppehåll för mig och kriminalvården. Min lilla buse har avtjänat sitt straff och slipper mig nu. Det känns lite konstigt att det ska vara ett straff att umgås med mig, men gulligt nog ropade han:
- Nej vad tråkigt, när handledaren berättade att det var slut.

Slutar gör även våra elever.
Några lärare och jag satt och drack kaffe ute på gården idag.
- Titta den där eleven har gått från vågrät till lodrät position på tre år, sa Peter.
I ettan och tvåan låg han tydligen mest i sofforna, men nu stod han minsann.

Pers elev som slutar berättade att hon skjuter AK4 och får köra finlandsfärja. Per kom oroligt till mig en dag:
- Du tror väl inte att hon tänker kapa studentkryssningen?
Det gjorde hon inte. Alla kom hem väl i behåll, men möjligen en aning bakfulla.

Slut ska det även vara på kylan sägs det. Nu ska sommarvärmen komma till Sverige. Äntligen!

Du ser bakfull ut! messade grannen Peter när jag satt på gården och drack vatten.

Tack ska du ha, messade jag tillbaka.

Ja men bakfull på ett vackert sätt, skrev Peter då.

Bara för att jag sitter med två flaskor vatten betyder inte det att jag är bakfull. Det är trots allt sommar och ganska varmt.

Jag är dessutom en lugn och städad tjej som aktar mig för att bli berusad. Mina elever går nämligen på samma krog som jag.

I lördags ställde dom sig runt mitt bord och gapade:

- Sex dar kvar, sex dar kvar! Till vi ska ta studenten, till vi ska ta studenten!

En gång gick jag ut med Nickas från Expressen. Då kom det också elever och satte sig bredvid mig. Nicklas pep iväg och köpte ett helrör åt dom. Det tyckte jag minst sagt var lite opassande.
Eleverna blev dock väldigt nöjda.

Nu ska jag ner och lämna ut lite bilder till mina elever. Ska nog passa på att hålla ett tal om hur trevligt man kan ha det utan sprit på till exempel studenten.

Själv ska jag på Arbetarbladets fest ikväll. Där blir det i alla fall nästan nyktert.

Lisa och jag var jättehungriga igår. Tursamt nog fick vi ett medialunchjobb. Vi skulle träffa Göran Hägglund och prata politik. Våra förberedelser handlade dock mest om maten.
- Förut hade dom jättegoda bullar, trots att det bara var en liten träff. Förstå hur god lunchen kommer att bli, sa Lisa.
Jag försökte förstå och såg framför mig ett väl dukat bord.
När vi kom in stod en skål med vitt bröd och en sallad väl blandad med skinka. Både Lisa och jag är vegetarianer. Vi tog mat ändå. Jag började bygga ett köttberg på sidan av tallriken, medan Lisa var finkänslig och åt runt alla skinkbitar.
Efter maten fick vi jordgubbar och glass. Lisa och jag fick ta bland dom första och det resulterade i att vi blev blyga och inte vågade ta så mycket som vi egentligen ville. Dom på slutet av bordet öste sina fat fulla. Vi kände oss lite lurade.

På kvällen åkte jag till Stockholm för att plåta på Resumés gala där Sveriges 99 mäktigaste mediemänniskor skulle presenteras.
Det var mycket tjat innan jag tackade ja till det jobbet, men ett av argumenten till varför jag skulle åka var att det kommer serveras god mat. Jag som fortfarande var hungrig bestämde mig då för att åka.
Väl på plats arbetade jag hela tiden, så inte hann jag få i mig mycket av den bjudmaten heller. Tre sushibitar var allt jag fick. Bildredaktören försåg mig i och för sig med jättemånga drinkbiljetter, men tyvärr till ingen nytta eftersom jag åkte bil.
Trots matfiaskot var det ett riktigt roligt jobb.
Vann hela galan och alltså är den mäktigaste mediepersonen i Sverige gjorde Leif Pagrotsky.