pernilla wahlman

Evig skönhet på menyn är rubriken på ett reportage i DN i dag. Bilden till som är tagen av Hanna är på mig och min kompis Annelie när vi sitter på en lyxig restaurang i Japan och käkar skönhetsmat. Restaurangen heter MuMu och ligger i Tokyo. Beautyfoodinriktningen på restaurangen ska ge en släta och strålande kinder. Nu kan man ju undra varför inte skönhetseffekten har kickat in på mig och svaret är att jag är vegetarian och därför åt jag aldrig av sköldpaddan och allt vad det nu var på menyn. I dag har jag ändå gått under namnet "sköldpaddsslukerskan" för först är jag med i reportaget och dessutom sitter jag bredvid en sköldpadda på min facebookbild.

 

I dag blev det oavgjort mellan Gefle-Djurgården. Till och med i pressrummet vet folk att jag är djurvän. Ingen som sitter bredvid mig slår ihjäl flugor eller getingar som kommer in. De öppnar snällt fönstret och puttar ut dem i det fria. För några matcher sedan såg jag i periferin en ihoprullad tidning som började närma sig fönstret. Jag blev själv imponerad över hur snabbt jag greppade tag i den okända killens arm. Han blev förvånad men lärde sig genast en läxa. I dag satt en ny kille bredvid mig. Jag drog reglerna direkt för att senare slippa ta till våld.

- Du får inte slå ihjäl getingar och flugor, de ska släppas ut!

- Jag vet, svarade han som tydligen redan blivit informerad om den regeln.

Fredag kväll. Det kunde ha varit underbart, men här i Stockholm sitter jag och pluggar något psykologiliknande ämne som jag har prov på i morgon. Frågorna är lite märkliga. Till exempel…vad innebär REM-sömn? Om jag svarar att kroppen är avslappnad och hjärnan aktiv har jag svarat rätt. Om jag i stället svarar att hjärnan är aktiv och kroppen avslappnad har jag svarat fel. Urlöjligt.

Man får egentligen inte ta bilder hur som helst på nätet för då kan det bli böter. Men med tanke på att Britt tydligen snott min skål så tycker jag att jag åtminstone kan sno en bild på den från henne. Eller jag tar inte bara bilden, jag kopierar bloggen rätt av. Så här skriver hon:

Nu har Jenny hämtat våra glasskålar som har stått på svalning hos glasblåsaren. Den oranga har jag gjort. Den svarta har Pernilla gjort. Jag tog hem båda två, för dom passar så bra ihop. Som skräddarsydda för mitt kök.

Ur en helt vanlig kudde kan det plötsligt komma ut en hund hemma hos mig. Alice har flyttat in. Hade hon varit ett skadedjur hade hon klassats som den värsta sorten för hon är överallt.

I morse var jag på ett gott jobb. Det var ett arbetsplatsreportage på ett konditori. I kväll var jag på ett mindre gott jobb på ett museum. Där fick jag äta surströmming och min tumme råkade nudda fisken, så nu stinker den ordentligt trots att jag duschat.

Jag åkte inte hem i onödan. Gefle vann tack och lov över Gais med 1-0. Efter matchen kom en pilotpolare över och hade hemundervisning med mig. Allt för att speeda på min pilotkarriär som onekligen går lite segt just nu. Han hade med sig små mätare, linjaler och andra grejer eftersom jag tappat bort mina egna och han installerade även Skype på min dator så att jag lätt ska kunna ringa upp och ställa frågor när han är ute och flyger i världen. Jag ska liksom inte kunna skylla på någonting tydligen. Nu när han är så snäll och lägger ner så mycket tid på att hjälpa mig måste jag verkligen rycka upp mig. Han har väl egentligen bara ett krav för att han ska fortsätta hjälpa mig och det är att jag byter bort min huvudflygklubb till den han är medlem i. Jag ska bara vara gästmedlem där jag är skriven nu. Som han förklarade det hela:

- Det är som olika fotbollslag det där och just nu håller du på motståndarna.

Nu har jag varit på några perfekt kombinerade jobb- och nöjesdagar i Stockholm tillsammans med Lisa. Vi har bland annat hunnit göra ett träningsreportage och käkat jättegod tapas på Azafrán. Det blev även lite vin på Judit & Bertil.

 

Dagen efter fick jag en underbart tillagad frukost av Lisa med vegetarisk korv och äggröra. På bordet stod levande ljus och snittblommor. Utanför var det otroligt vackert med vit snö över alla träd, men tack och lov smälte ändå allt bort till eftermiddagen. Vi intervjuade Göran Greider som är lika trevlig som man kan tro när man ser honom på tv.

 

På kvällen gick vi på kinarestaurangen Ho´s och därefter blev det bio på den lilla gulliga biografen Rio. Vi såg premiären på Sofia Coppolas film Somewhere. Sedan var det dags för Judit & Bertil igen.

 

Nu har jag lämnat Stockholm för att plåta Gefle-GAIS i morgon. Jag hoppas verkligen inte att jag åkt hit för att titta på ännu en förlustmatch. Nu måste det väl ändå bli vinst, annars känns det otroligt bortkastat att jag avbröt mitt Stockholmsbesök för den.

I dag plåtade jag den gröna stora skrotsamlarmaskinen Hulken. Den plockar med sin enorma klo en massa skrot från skrothögen och släpper ner det i en press- och saxmaskin. Klon ser ut som en gigantisk nallefångarklo som finns på tivoli. Skillnaden är att den här klon kan greppa ordentligt. Jag kan tänka mig ett framtida samarbete med Hulken. Det såg roligt ut så jag knäcker gärna extra och lyfter skrot.

 

En annan stor maskin kollar först av om det finns radioaktivitet i lasterna. En gång gav maskinen utslag för radioaktivitet utan att de hittade någonting i släpet. Då var det i stället chauffören som strålade. Han hade varit på skiktröntgen två dagar innan.

 

Det var fint på skroten med stora silverhögar, sladdhögar, högar som är färgglada, högar med rör och andra fina högar. Ett tips till kommunen är att de kan åka dit och hitta väldigt mycket snyggt som de kan plocka och sätta i Gävles alla rondeller.

I dag har jag och en reporter hunnit med sju olika intervjuer. En plåtning var på kontoret hos en vd. Vi ringde på dörren för att få komma in i trappuppgången och killen i receptionen tryckte på porttelefonens mikrofon men sa ingenting. När reportern sa "hallå" undrade receptionisten vad vi ville. Reportern berättade att vi bestämt träff med företagets vd. "Vill ni att jag ska öppna dörren?" frågade han i receptionen. "Smart kille" konstaterade reportern.

 

Väl inne hos vd:n blev vi stående. Jag ställde ner min tunga kameraväska, men vd:n reflekterade inte över det. Vi stod och stod och stod och trots att det var fyra stolar där inne erbjöd inte vd:n oss att sitta. Jag skulle i vanliga fall ha satt mig ner ändå, men nu såg jag det som ett experiment. Hur länge måste vi stå? Reportern tog till slut fram blocket och stod upp och skrev. Konstigt tycker jag. Jag blev trött i benen, men jag vägrade avsluta mitt experiment så jag började hänga på dörren i stället. Hela intervjun genomfördes stående.

 

En annan konstig sak var när vi intervjuade en politiker i Gävle tidigare. Vi gick in och alla hans arbetskamrater satt och åt tårta och drack kaffe. Politikern gick då och tog fram ett fat åt sig själv. Han lassade på en stor tårtbit och började fika han också. Han bjöd inte oss och ingen annan kring bordet öppnade käften heller. I alla fall inte av andra anledningar än att trycka in tårta. Vi fick snällt sitta och titta på.

Under tiden jag inte bloggat har jag fått en del gjort. Jag har bland annat varit i Luleå, i går var jag på en trevlig fotbollsgala i Hille och i dag har jag varit på ett glasblåseri och blåst glas.

 

I går var det lyxigt värre. Jag blev både hämtad och lämnad vid dörren och min bordskavaljer Ade håller förvisso på Hammarby, men han var trevlig ändå. Vi fick en trerätters middag och det var fixat så att den jobbiga vegetarianen (jag) fick äta annat gott än kött. Sedan dansades det hela kvällen till golvet blev halt och folk började trilla omkull.

 

I dag kvitterade Britt ut sin födelsedagspresent som hon fått av mig, Jenny och Catharina, nämligen att blåsa glas i Björn Steiners glashytta. Även i dag var det lyxigt värre och Catharina agerade taxi och hämtade och lämnade mig vid dörren. Trots att Britt var förkyld började hon att blåsa i röret. Hon vände sig artigt nog till mig först och frågade om det var okej.

 

Vi blåste varsin skål. Britts färgval var orange. Catharina valde snorgrön och Jenny valde turkosgrön. Själv gillar jag silver och färgen närmast var någon slags svart, så den valde jag. Britt poängterade att det är hennes födelsedagspresent som kvitteras ut och eftersom hennes kök är orange och svart så passar även min skål in där. Hon tror även att Jennys turkosgröna skål passar, men Catharina har tur och får behålla sin för snorgrönt passar tydligen inte in i Britts hem.

Vad är det jag läser på Britts blogg? Britt har glömt att betala skatten!

 

Såhär skriver hon:

SKATTEN! Jag glömde att betala skatten. Tack o lov för Facebook,

för det var där jag såg en statusuppdatering om skatteinbetalningar

alldeles nyss. Nu är det gjort i alla fall. Nu är det bara att hoppas att

dom är hyggliga på skatteverket och har överseende med min förseelse.

Att några minuters panik här hemma var straff nog åt mig.

 

You wish Britt! Hur kunde du? Du vet att du kan slå ihjäl en hel by och ditt ekobrott är fortfarande grövre. Jag önskar dig all lycka till!

Glada Hudik ger hopp om livet, skriver en vän på facebook.

 

Lisa skriver att hon på nåt sätt vill kunna fånga in det där rena lyckoextraktet som Toralf och Lotta utsöndrar. Lägga dem i lag och dra ut lyckan, konservera den och hälla den på mig, bada i den, simma i den, klättra upp på kanten och hoppa bomben i den, drunkna i den.

 

Jag blir också glad av det programmet. Jag är lyckligt lottad och fick träffa allihopa på riktigt förut. Direkt när jag kom in gick Toralf fram till mig och sträckte fram sin hand.

-       Hej, det är jag som är Elvis, men jag är inte mer värd än någon annan för det, sa han.

 

Teresia sköt ihop sin stol med min och började genast klappa mig på kinden och knyta snörena i min huvtröja.

 

Tyvärr var det sista avsnittet i kväll. Om någon missat alla de här underbara människorna så kan ni hitta dem här: http://elvisigladahudik.se/

Nu är jag tillbaka från Stockholm igen. Jag kom till Gävle för några timmar sedan och nu sitter jag i soffan framför teven och undrar varför. Varför åkte jag hit?

Stockholm Exiles vann över Hammarby IF i rugby i dag. Det var stort för det var SM-final. Jag kan väl inte påstå att jag förstod reglerna helt, men jag tycker att jag fick till några actionbilder i alla fall. Två av de saker jag funderar på är varför får laget som nyss tagit ett poäng ställa upp bollen och sparka in den i mål direkt igen och varför sparkar spelarna ibland med flit ut bollen över publiken och in skogen? Det var konstigt. Uppenbart var däremot att den som just fått bollen får inom kort en massa spelare över sig.

TT-Jimmy fick ett brev från en myndighet i dag. Brevet innehöll två A4-sidor. På det ena fanns information till honom och på det andra stod följande, och endast följande: Av miljöskäl trycker vi numera på båda sidor av A4-arken.

Kattis och jag lunchade i dag. Maten på restaurangen var fantastisk, det är den alltid. Till kaffet fanns det bullar. Jag sträckte mig efter en precis när ägaren gick förbi.

- De där är två dagar gamla, men de går att äta ändå, upplyste han mig om.

Han får några pluspoäng för sin ärlighet.

I går var jag i Kilafors och plåtade James Bond killen Daniel Craig.

Han var där och spelade in Millenniumfilmen The girl with the dragon tattoo. När jag fick höra att jag skulle plåta honom skyndade jag att sminka mig lite och fixa håret. Jag tänkte att jag kanske kunde få en liten biroll, men förgäves. Det var bara till att åka hem och tvätta av mig igen.

I morse fick jag avbryta ett bråk mellan mina hundar. De slåss ordentligt när de väl börjar. Det ser ut som en sådan där slagsmålsboll som man ser i tecknade filmer. Jag får sätta ner händerna i bollen och försöka ta tag i ena hunden. Då jag gör det är det nästan alltid någon av hundarna som hugger fel och sätter tänderna i mig. När jag väl lyckas få grepp om en av hundarna och lyfter upp den brukar den andra följa med på köpet. Hon som åker upp i luften hugger vanligtvis tag i den som blir kvar på backen så hon följer med upp hängandes i käften. Trots att det är kväll nu och bråket var i morse så är det fortfarande mycket spänt.

Under tiden Gefle kämpade på planen satt jag hemma och kämpade med pyssel. Jag lyckades göra tio armband. Tre rosa, tre gröna, ett vitt, ett blått, ett lila och ett genomskinligt. Jag är nöjd över alla utom ett, men mest nöjd är jag ändå över Gefles poäng.

Efter en heldag i Uppsala där jag bland annat ätit en jättegod middag hos mina släktingar är jag nu tillbaka hemma och ska precis utöva min nya lördagskvällssyssla, nämligen lägga mig och läsa en bok. Just nu läser jag Hallonbåtsflyktingen. Festligare än så blir det inte. Förut en period fick jag låna ett tv-spel och satt då inne helg efter helg och spelade. Till slut kom mina vänner och tog bort spelet från mig. De tyckte att jag blivit för tråkig. Nu måste jag snabbläsa boken innan de dyker upp igen.